Törs jag föreslå detta? Alkohol kring jul.

Som barn till en alkoholiserad far skulle jag inte ha kunnat fira jul utan honom. Jag skulle haft dåligt samvete för att han inte fick vara med och jag skulle ha svårt att njuta av allt det roliga när jag visste att han satt "hemma ensam och var ledsen".

Som vuxen förstår jag poängen med det men jag tycker att det är bättre att bjuda in även alkoholisten men göra tydligt och klart att ingen alkohol är tillåten under hela dagen och kvällen. Detta måste såklart gälla alla, även de som klarar av att dricka måttligt. Inte heller bör lättöl eller andra "substitut" serveras eftersom dessa kan trigga igång suget. Accepterar alkoholisten inte det utan väljer att avstå firande alternativt smygsuper (och ska då avlägsnas från festen) eller kommer berusad till fetsen (och då inte släpps in), då kan man fira utan alkoholisten. Men som sagt, denne bör få chansen att vara med under vissa "regler".

Nu ska jag läsa vad ni andra har svarat :)

... och nu när jag läst ser jag att tanken med firandet var precis såsom jag själv föreslog
Så jag antar att vi kan säga att jag håller med! Mycket bra initiativ och hoppas det blir en trevlig jul för alla inblandade!

Om alkoholisten från början vet vad som gäller med nolltolerans och ändå väljer att dricka får hen ta konsekvenserna av det tycker jag. Som anhörig kan man hjälpa till med stöttning och pepp, man kan beställa och betala taxi till den som eventuellt blir avvisad från julfirandet och man kan söka vård både innan och efter jul. Men gör man ett sånt här ställningstagande för barnens skull så måste man löpa linan ut för barnens skull. Samhället och de anhöriga curlar missbrukare alldeles för mycket genom att försvara och ta hand om dem och det är barnen som alltför ofta får lida för det.
Naturligtvis vill ingen att alkoholisten ska dö i en snödriva! Men även som missbrukare har man det yttersta ansvaret för sitt liv och om de anhöriga ordnar med transport till bostaden är ansvaret inte längre deras (anser jag).

Man kan välja en annan helg/fest eller man kan välja julafton. Det vill också säga att man kan välja att förstöra en viktig helg (julen) för antingen missbrukaren eller för resterande familj. För det är ju inte så att allt kommer vara frid och frejd för övriga familjen om man väljer att inte statuera exempel och ställa krav på julfirandet. Då kommer i bästa fall barnen må förhållandevis bra men på bekostnad på den andra föräldern som täcker upp, fyller i och slätar över för missbrukarens beteende. Missbrukaren kommer nämligen INTE vara nykter självmant, hade det varit en möjlighet hade inte situationen uppstått från första början. I värsta fall kommer julhelgen bli förstörd för både barnen och den andra föräldern genom till exempel bråk och/eller pinsamheter.

Ditt resonemang är lite det jag menar med curlande kring missbruk. Att man inte ska "utsätta missbrukaren för det just på julen som är en så viktig helg". Varför ska man inte det? Är det inte viktigare att skydda barnen?

Angående varför man skriver på FL finns det nog många anledningar till. Just i det här fallet tror jag dock att det faktiskt handlar om att TS vill ha input från folk med faktisk erfarenhet eftersom TS saknar insiderkunskap. TS (precis som resten av alla människor) kan tro att det är en bra idé att göra som föreslagit, men det kan finnas mycket man inte vet om man inte levt i det själv. Som tex inlägget tidigare i tråden om faktiska  abstinensbesvär som kan komma om missbrukarna och att det bör finnas en plan för det.

Nej det är jag inte :)

 

Jag är som jag skrev i mitt första inlägg ett (numera vuxet) barn till en alkoholiserad far och vet därför hur mina barndomsjular såg ut. Därmed inte sagt att dom på nåt sätt går att applicera på alla missbruksfamiljer, men TS efterfrågade erfarenheter så...

Nu vet jag ju inte hur det ser ut exakt för dom här personerna, men min erfarenhet av både min uppväxt och andra anhöriga som jag pratat med i olika sammanhang är att om det går så långt att man på allvar överväger att lämna en familjemedlem utanför på julafton så är det inte ett "nytt" missbruk. Dvs de anhöriga har med stor sannolikhet sagt till både en och tolv gånger tidigare, i förbigående, i klartext, i ultimatum, bett snällt, gråtit, tjata, varit arga och så vidare. Uppenbarligen utan resultat om nu problemet finns kvar. Och om det inte hjälper att ställa mot väggen i vardagliga/mindre allvarliga tillfällen, ja då anser jag att julen kan vara ett så bra tillfälle som något.

För hur ska man annars göra om missbrukaren inte lyssnar i vardagen? Ska de anhöriga bita ihop och fortsätta tjata, skrika, gråta, be snällt tills missbrukaren själv inser sitt missbruk och dess konsekvenser? Hur länge ska man bita ihop? och på vems bekostnad?

Ja, jag är partisk! Men jag anser att som förälder har man ett ansvar att skydda barnen från den andra förälderns beteende/missbruk och om det innebär att ställa den missbrukande föräldern mot väggen till jul, då är det så. I det här fallet ska man också komma ihåg att ingen kommer bli utesluten som inte vill. Det är med andra ord missbrukaren som väljer om hen vill vara nykter och tillsammans med familjen eller om hen hellre firar ensam med spriten.

Professionell hjälp är absolut önskvärt! Det krävs dock att missbrukaren själv inser att det finns ett problem för att det ska vara möjligt och jag har inte intrycket av att missbrukarna i det här fallet har den insikten.

Om jag minns rätt av TS inlägg så är just dessa missbrukare inte så väldigt nergångna utan de kan sköta sina jobb och skärpa till sig om så krävs, vilket jag också antar är förhoppningen med denna julfest. Jag tror ju inte att någon av de anhöriga egentligen vill lämna missbrukaren hemma utan förhoppningen är nog att när de ställs inför ultimatumet att vara nyktra tillsammans eller fulla ensamma så ska missbrukaren välja nykterheten vilket ger en god jul för allihopa.

Hade det varit en djupt nedgången alkis tror jag att det hade funnits en större risk för som du säger att denne stannar hemma och super. Men återigen, varför ska de anhöriga behöva ta ansvar för det?

Det beror såklart på graden av missbruk! 

TS påstår att de kan sköta sina jobb och hålla sig nyktra om de måste köra bil = de kan välja om de vill hålla sig nyktra.

Det är kanske fel ordval av mig att kalla dem missbrukare? Så vad ska man kalla de personer som missbrukar alkohol men inte så till den grad att de inte kan fungera i samhället?