Mitt liv suger, snälla hjälp mig
Jag har Alla de positiva egenskaper tjejer pratar om när de beskriver sin idealman.
Jag är positiv, ärlig, social, verbal, intelligent, händig, smart, humoristisk, charmig, allmänbildad, medveten plus mycket annat positivt som jag inte kommer på just nu.
Och skall vi sedan gå in på detaljer så är jag också förvånansvärt välhängd.
Och skall vi sedan gå in på detaljer så är jag också förvånansvärt välhängd.
Vilket faktiskt gör mig till en bra partner på alla sätt, för alla tillfällen.
Det är dock så att alla dessa positiva egenskaper också innebär att jag tillbringar hela mitt liv med att bli Grundligt ignorerad av tjejer.
Därför att i alla sammanhang jag befinner mig i finns det också en underutvecklad, intelligensbefriad neandertalare.
Och det är Den killen tjejer väljer att gå hem med, eftersom han ju framstår som Såååå Otrooooligt spännande.
Nu skall jag dock inte säga någonting om det. Jag skall verkligen inte bestämma vem tjejen i fråga skall gå hem med. Hon har, precis som alla människor, en egen fri vilja. Hon bestämmer själv vem hon vill tillbringa natten med.
Men, om nu tjejer skall göra Det valet så kan de väl ändå sluta med att komma till mig dagarna efter och beklaga sig över hur respektlöst de blir behandlade av killen i fråga.
För jag menar, utgången var ju ganska given från början. Så varför blir då tjejerna förvånade när det visar sig att det Enda intresse killen har är att hon skall klä av sig och sära på benen?
Tyvärr upplever jag detta scenario hela tiden, eftersom tjejer av någon anledning finner mig förtroendeingivande.
Och därför har jag börjat ge tjejerna ett standardråd när de kommer till mig för att fråga hur killar tänker och varför killar beter sig som de gör.
Mitt råd är helt enkelt detta:
Om du skall fortsätta bete dig som en idiot och gå hem med den typen av kille, då får du också vänja dig vid besvikelserna och sedan lära dig leva med halsbrännan och de sura uppstötningarna.
Och på ett sätt är jag nöjd med detta råd för det tar verkligen död på vidare diskussion och jag slipper bli matat med en massa intim information av tjejer om deras sexliv. Någonting som annars får mig att må dåligt på riktigt.
Samtidigt gör det ont.
Därför att jag blir snudd på aldrig inbjuden av tjejer att ha sex med dem.
Jag får nästan uppfattningen att när det gäller sex, ser tjejer på mig som någon form av missbildat, skräckinjagande missfoster.
Att ha sex med mig innebär uppenbarligen Bara en känsla av äckel och depression.
Men, tänker tjejerna samtidigt, han är ju ändå smart och förståndig, klart jag kan använda honom som en gratisterapeut. För han vill ju självklart sitta och lyssna när jag berättar om alla killar jag legat med och som sedan inte behandlar mig med respekt.
Så här har det också sett ut sedan jag först blev intresserad av tjejer för trettio år sedan.
Och det är orsaken till varför mitt liv Suger.
Jag känner mig utnyttjad och överkörd av tjejer helt enkelt.
Nu tänker du kanske att, varför hakar jag upp mig på detta? Sex är ju ändå inte så viktigt.
Det är i alla fall vad tjejer säger när frågan kommit upp med kompisarna och jag öppet och ärligt berättat vad jag upplever och hur jag mår.
Och när någon säger så till mig är min tanke att den personen helt enkelt borde Hålla Käften.
Därför att Enda skälet till att personen i fråga, ofta en tjej, kan säga så, är att hon har tillgång till någorlunda regelbundet återkommande sex.
Den tjejen behöver inte gå år efter år och längta efter lite enkelt, vanligt? bonnsex?
I stället händer det vid tillfällen att hon träffar en kille hos kompisarna och följer med den killen hem. Eller så blir hon raggad på krogen ibland? Hon kanske träffar en flirt på våren och får uppleva lite ljuvligt, härligt sommarsex?
Och när man får uppleva allt det sexet, ja, då är det jävligt lätt att påstå att sex inte är viktigt.
Och jag blir uppriktigt sagt lite? sur? när tjejer säger så.
För det är bara att konstatera, oavsett vad vissa besserwissrar påstår Är det viktigt med sex. Inte bara mår du bra av spänningen, förväntan och glädjen inför vad som kanske skall hända. Under tiden du har sex mår du bra av samspelet med en annan människa, du njuter av hur skönt det är. Och alla hormoner som sprutar genom kroppen på dig ger ju en enorm känsla av tillfredställelse. Allt detta sammantaget gör att efter sex mår du jäkligt bra fysiskt.
Psykiskt kanske du mår ännu bättre? Eftersom du har blivit accepterad av en annan människa på det mest intima sätt du kan bli accepterad. Du upplever att det finns en annan människa som tycker om dig och du känner ömhet tillbaka mot den människan
Och det är någonting jag nästan aldrig får uppleva. Vilket gör att jag längtar efter det så mycket att det ibland gör ont i hela kroppen, framförallt i hjärtat. Ni skall veta att jag gråter när jag upplever och känner hur ensam jag är.
Nu kanske ni har invändningen mot det jag skriver och påstår att det finns människor som inte upplever någonting av allt detta när de har sex, därför att de är sexmissbrukare och i stället mår dåligt av allt sex. Och visst, absolut. Men jag pratar inte om missbrukare nu, jag pratar om människor som lever med ett normalt, sunt sexliv. Kontra mig, som inte har något sexliv alls.
Men på tal om missbruk. Det är någonting jag har funderat på. I samhället finns det hjälp att få för den som är missbrukare. Sedan spelar det ingen roll om du är knarkare, alkoholist, rökare, spelmissbrukare eller då sexmissbrukare. Det finns hjälp att få.
Och då undrar jag baserat på min situation, Varför finns det ingen hjälp i samhället för oss som mår dåligt på grund av att vi får För Lite sex?
Jag menar, mitt liv drabbas ju av detta. Eftersom jag aldrig blir accepterad av en tjej, jag får aldrig uppleva hur det är att träffa en tjej och ?Bara Göra det? så känner jag mig handikappad. Mitt självförtroende byggs ju inte upp och jag får aldrig känna mig omtyckt på Alla sätt.
Vilket ju istället gör att jag känner mig som en paria.
Och så skall det väl inte vara?
Och så skall det väl inte vara?
Så var finns hjälpen jag behöver?
Och säg nu inte hos en psykolog. För det enda en sådan kan göra är ju i princip att dra till med samma meningslösa skitsnack som tjejen jag nämnde tidigare gör. Att sex inte är viktigt.
Men som sagt, tänker du så tycker jag att du skall Hålla Käften.
Kanske föreslår du att jag skall fokusera på andra aspekter av livet. Vänner, familj, jobb och så. Men det har jag ju redan försökt.
Mina föräldrar och syskon lever och mår bra. Jag har nära vänner som jag älskar väldigt mycket. Och när jag umgås med dem känner jag mig accepterad och omtyckt, absolut.
Mitt jobb är det lite si och så med men jag vantrivs i alla fall inte.
Men trots allt detta positiva hävdar jag att sex är en så viktigt del att Mitt Liv Suger.
Därför att jag aldrig blir Fullständigt accepterad, så som bara en tjej kan acceptera mig, jag blir aldrig sexuellt omtyckt, så som bara en tjej kan tycka om mig.
Alltså känner jag mig bara som ett missfoster, oavsett hur positivt mitt liv är i övrigt.
Nu kanske du föreslår att jag måste komma ut och röra mig i kretsar där det finns tjejer.
Hmmmm? Jag har gjort det också.
Jag gick gymnasiet i en klass med tjugotvå tjejer och två killar. Jag har gått buggkurs tre gånger, drejkurs med nästan bara tjejer, språkkurs där jag var ensam kille. Jag har varit på krogen, på fester hos kompisarna, varit på semester både i Turkiet och Grekland, på Mallorca och Kanarieöarna. Jag har åkt kryssning mellan Stockholm och Helsingfors.
Men det spelar uppenbarligen ingen roll vad jag hittar på, det slutar alltid på samma sätt, jag blir bara avvisad av tjejer.
Utom i frågan om att vara terapeut då, för att svara på frågan om killars bedrägliga beteende.
Nätet har jag också provat, var medlem på en dejtingsida i fem år.
Men det är bara att konstatera, nätdejtingen är tjejernas marknad. Pratade med ett par tjejkompisar som också nätdejtade. De berättade att i snitt fick de ungefär 150 påstötningar i veckan. Det fanns helt enkelt inte tid för dem att svara alla som skrev. Under samma tidsperiod skrev jag till mer än 1200 tjejer och fick svar av ungefär en procent. Femton stycken.
Men, nog om detta. Jag vill avsluta med en fråga.
Vad är det för fel på mig? Hur kan det komma sig att mitt liv bara suger?
För det borde inte vara så här, jag har nämligen inga problem att ta kontakt med tjejer. Och tycker jag hon är charmerande, snygg, trevlig, tilltalande och attraktiv så visar jag det också
Jag är inte blyg, utan uppenbarligen bara ett missfoster :-/
Finns det någon annan här som upplever samma sak?