Kvinnors gnäll på sina män

Kvinnor är oerhört krävande. Mannen ska tjäna dubbelt så mycket för att bli godkänd. Sen ska han vara mentalt stabil, social, ha humor, vara vältränad och inte minst händig. Kvinnornas önkelista innefattar: villa, hund, katt, nytt kök och altanbygge till sommaren. Sen ska man gå ut med soporna också.

Är mannen snäll och skötsam kan han få en liten belöning i form av ett ligg på söndagsmorgonen, förutsatt att hon är utvilad, mensfri och inte har huvudvärk förståss.

Sen börjar ekorrhjulet om igen. 

Många kvinnor har ett stort bekräftelsebehov. Trots att de har en välavlönad, vältränad social alfakarl hemma, så räcker inte det. Kvinnor måste ha uppmärksamhet från andra män också, dvs flirta med de manliga kollegorna på jobbet, kasta blickar och le brett. Dessutom gå ut med tjejgänget på Harrys på fredagarna för att "roa sig" medans karln får sitta barnvakt. 

Inte konstigt att det finns så många ungkarlar nu för tiden.

Vanligtvis ser det ut så här yrkesmässigt i förhållanden:

Är hon undersköterska med 20.000kr/mån så är han verkstadsarbetare, bilmek. eller vvs-installatör med 30.000kr/mån

Är hon sjuksköterska eller lärare med 30.000kr/mån så är han läkare eller ingenjör med 40.000-50.000 i mån.

Är hon läkare är han överläkare, kirurg, professor eller regionchef.

Är hon ingenjör är han koncernchef. 

Mannen måste alltid ligga högre i lön annars uppstår konflikter i relationen, mannen tjänar oftast mer, då kvinnan tappar i lön under graviditeten och mammaledigheten.

i din värld ja, men i min värld så finns det otal (inte bara ett enstaka par) som det inte stämmer alls. Jag har flera väninnor som har högre position och högre lön än sina män. Bland mina kolleger finns det flera som har fruar / sambos som har högre lön.
Det finns inga hemmafruar i min bekantskapskrets, men ett par hemmamän

Jag har läst många trådar om bittra män, och hur kvinnor föraktar dom. Vi är gnälliga, tar inte tag i våra liv och det är sjukt oattraktivt.
Många män som blir bittra har gjort många försök, men har inte fått samma bekräftelse som tjejer ofta automatiskt får. Det förväntas att killen ska ta första steget.
Jag fick tvinga mig till det, för jag är blyg som person.
Det kändes allt motigare för varje gång jag frågade en tjej jag gillade om fika och hon redan hade kille eller inte var intresserad.
Det var ju inte att jag tappade sugen efter ett år, eller fem. Nej, i nästan 20 år försökte jag.

Ja, det är sant förstås. De kanske blev överrumplade när man frågade sådär, eftersom vi inte kände varann.
Jag umgås inte med några tjejer nu. Förut hade jag många kvinnliga arbetskamrater, som man träffade ofta. Men det var samma där, upptagna eller ointresserade.
Nu har jag bara kvinnliga bekanta via nätet.

En av de tjejerna som visat intresse på sistone var helt ointresserad först. Jag skrev på Badoo och facebook, men inget svar.
Vi jobbade ihop, och i början var intresset svalt, faktiskt obefintligt.
När vi jobbat några månader verkade hon gilla mig, och sen dess har hon föreslagit flera gånger att vi kunde hitta på nåt.
Jag kanske är den typen som behöver mycket exponeringstid, tror inte jag är den tjejer faller för pladask.