Han vill inte förja med till inskrivningen

Jag tycker att du ska prata med honom och förklara precis hur du känner. Och han får säga sin syn på saken. Är ni öppna om saker kommer ni säkert också kunna hitta en lösning. : )

Min sambo förstod inte min förlossningsskräck och jag hade en usel bm. Om du inte känner att du får det stöd du behöver så prata med någon annan, en vän,en släkting eller så. Jag fick väldigt mycket ångest och blev deprimerad för att ingen förstod, det var fruktansvärt när min egen sambo bara viftade bort det. (Han behöver ju inte gå igenom det!!) Så försök få en samtalskontakt så fort som möjligt för det blir värre ju längre man skjuter på det!

Just inskrivningen är inte så givande för pappan tycker jag, men sen när man får gå på kontroller och höra hjärtljuden och se ultraljud, då tycker jag att pappan absolut ska vara med.

Just till Mvc har inte min man heller följt med på, däremot på rutinultraljudet och så det självklara förlossningen (iaf för dom flesta)

Tycker inte att det handlar om att det är givande för pappan utan för att han ska vara delaktig. Jag var med när min sambos infekterade ben blev rengjort av en sköterska och det var verkligen inte givande.

Du kan ju försöka få igenom ett planerat kejsarsnitt om du är rädd för förlossningen, slipper du få ett pajat underliv också! Är inte din sambo rädd om ditt underliv och rädd för att ni aldrig ska kunna ha (penetrerande) sex igen?

Min man var med på alla besök hos BM, han har enklare att komma från jobbet än jag iofs, men jag tog hänsyn till att han skulle känns följa med när vi bokade tiden. Vi för likadant idag med BVC tider, kan vi boka så han har möjlighet att komma med gör vi det.

Det går ju inte tvinga någon, men det är ju besök som berör ERT barn vilket borde intressera honom.

Min man följde inte heller med på allt, men jag har aldrig tvivlat på hans intresse ändå. Det beror ju på helhetsbilden och sättet man säger saker på. Om ts partner är en sån som aldrig följer med på eget initiativ och suckar och stönar när det kommer på förslag så förstår jag att ts blir ledsen.

Mannen var bara med någon enstaka gång under mina fyra graviditeter, har själv aldrig känt det viktigt att han var med.

Men herregud, sluta skrämma TS ännu mer. Bara för du är rädd behöver du inte överföra det till andra.

Jag behövde inte stöd första mvc-besöket men antar att du var med som stöd för sin man.

Om ni skulle åka var fjärde vecka och rengöra sår, hade du följt med varje gång?

Min man är delaktig även om det inte är givande varje gång, men speciellt ibörjan handlar det ju typ bara om kvinnan och inget om bebisen vilket det blir mer av efter några besök.

Ok, nu har ju inte jag varit förlossningsrädd men jag har inte riktigt fattat varför pappan ska med på mvc besöken. Inskrivningen är dessutom det mest menlösa av dessa. Du lämnar uppgifter om din egen hälsa och bm berättar att du ska äta nyttigt och inte röka eller dricka alkohol. Det händer verkligen inget som du kan behöva hans stöd för att ta dig igenom.

Hans misstag här är väl att han varit med på det förut och inte lyckats förmedla hur oviktigt det är för hans föräldraskap att han är med på det här. Skulle vi få ett tredje barn skulle nog tom jag känna som din man. Mellan vab, tandläkaren o dagisstress är mvc inskrivning bara ytterligare en grej som ska knös in i livspusslet...

Om det var vårt gemensamma sår hade jag gjort det.

Jag behövde inte heller stöd men det kändes rätt att han var där. Hade blivit skitsur om han inte ville gå.

Gemensamt sår?

Ok, jag har aldrig haft det här problemet, min sambo har följt med de flesta gångerna. Jag ville bara trösta ts och säga att just inskrivningen är inte den mest intressanta och relevanta för den blivande pappan. Om du/ni vill få ts på annat humör dvs mer besviken eller ledsen så gör det utan mig tack.