Han lämnar mig om vi inte skaffar barn

Ni är ju inte kompatibla så det är ju bara att gå skilda vägar. Detta är en vital sak som inte kan ignoreras.

Önskan att bli pappa kan vara lika stark som önskan att bli mamma, enda skillnaden är att klockan tickar väldigt mycket snabbare för kvinnor, vi män kan ju bli pappor när vi är +60 minst. Hade någon dragit ut på det på detta viset för en kvinna så hade det ju varit rent ut sagt elakt, window of opportunity.

Det finns inte så mycket forskning på området om ofrivilligt barnlösa män, för det är ju vad din sambo för tillfället är, men det som finns visar att dom oftast mår sämre än kvinnor i samma situation. Ilska, depressioner, skam, avundsjuka, rädsla, rädsla för att ses som pedofiler när dom är i kontakt med barn, social isolering osv.

Helt redo? Nej det tror jag inte någon är. Vi fick en oplanerad bebis(flicka) nu i Sep, och det var en chock för mig när min tjej blev gravid, vi använde p-medel och vi hade inga planer på att bli föräldrar än på ett tag, jag är nyligen fyllda 31 och min tjej är 26.... men man hinner vänja sig vid tanken och man hinner förbereda sig för det men det blir ju ändå en väldigt stor grej och en omställning.

Att bli pappa har varit en väldigt djupgående och intensiv känsla för mig, jag, precis som du är väldigt karriärfokuserad(pluggade på HHS och jobbar mot finansmarknader), men helt plötsligt så finns det något som är ännu viktigare, och det är jag glad över. Det är ju inte direkt så att din karriär är körd om du blir mamma, du har alla möjligheter att vara en aktiv karriärskvinna och samtidigt mamma, men man får anpassa sig lite, vara lite flexibel. 

Att få ett barn är nog en av de sakerna som ytterst få människor faktiskt ångrar den dagen man läggs i jorden.

Jag vet inte hur det funkar för er, men nu har jag varit pappaledig i 2 månader ungefär och jag blir regelbundet kontaktad angående arbetsrelaterade ärenden, jag förväntas utföra arbetsuppgifter hemma ifrån, har inte räknat men det har nog blivit 10-15 timmar per vecka minst. Har en månad till sedan är det back into the fray.

Det blir mycket svårare att komma tillbaka om jag inte har varit inne i loopen åtminstone till vis del, då blir det bara en större mängd med extra jobb när jag är tillbaka, så att göra en del hemma ifrån nu under pappaledigheten är det mest logiska och tidseffektiva sättet att hålla mig a jour, det är omöjligt för killar som mig att bara släppa allt. Ju längre tid jag är borta desto värre blir det. Så genom att ha lite jobbfokus nu så blir det lättare och mindre jobb när min pappaledighet är slut och då har jag mer tid utanför jobbet för mitt barn, min partner och mig själv.

Nej det går bra, det lider absolut ingen nöd på oss, det är mer jobbet som är problemet, inte situationen här hemma. Den är utmärkt, vi har även ett välfungerande sexliv, tjejen är tillbaka i sadeln så att säga, det gick ganska snabbt för henne, den enda grejen är nattsömnen som det är si så där med men det förväntar man sig ju. På det stora hela så tycker jag att det är skitkul att vara pappaledig och det är lätt som en plätt att hålla ett öga på henne när jag sitter vid riggen.

Jag kan dock inte vara borta för länge för då blir mycket att ta igen, vi har resonerat fram och tillbaka över detta med hur vi skulle göra med PL och hela upplägget med föräldraledigheten och kom fram till att det är så här vi får göra, för det kommer funka bäst för oss. :)