• Anonym (Besvi­ken!)
    Äldre 19 Dec 12:06
    11486 visningar
    72 svar
    72
    11486

    Pappan prioriterar ALDRIG barnet!

    Jag och exet har ett barn tillsammans. Barnet är fyra år.
    Exet har träffat en ny som bor cirka 70 mil bort. So far, so good. MEN... Problemet är att exet, pappan till barnet, numera ALDRIG prioriterar barnet framför sig själv och sin flickvän.

    Ett exempel är att han ställde in sin helg med barnet, för att åka till tjejen.
    Nästa helg han ska träffa barnet så har han blivit ivägskickad på jobb. Han blir borta på jobb i tre veckor.
    Nu har det alltså gått fem veckor utan att han träffat barnet.
    Helgen som kommer efter att han kommer hem från jobb så är det egentligen "min" helg, men jag säger till pappan att det är okej för mig om han vill ta barnet den helgen, iom att det var så länge sedan de sågs. Han säger då att han måste vila upp sig i några dagar efter jobbet.
    Nästa helg som kommer är hans helg enligt "schemat". Den helgen väljer han att spendera 70 mil bort, med sin nya tjej.
    Nu har det gått sju veckor sedan de sågs (barnet är van vid att de går max två veckor). Jag frågade om han kunde komma någon dag mitt i veckan bara, eftersom att det gått så lång tid, men nej då hade han annat att pyssla med.
    Det hela slutade med att sonen ÄNTLIGEN fick träffa sin pappa - efter totalt ELVA veckor!

    NU till ett nuvarande problem.
    Vi ska ha möte på förskolan ang. några händelser där barnet blivit utsatt för mobbing och "lättare" våld (blivit knuffad, dragen i, sutten på, skriken på rakt i örat, blivit av med kläder som gömts, fått sina teckningar sönderrivna, osv).
    Jag berättade för pappan om att vi fått tid för möte och när det var och så. Jag frågar om han kan komma och ta del av mötet. Han säger då att han KANSKE kan, det beror på vad han gör (han har alltså ännu inte planerat någon för den specifika dagen).
    Jag sa då att om han blir ivägskickad på jobb så förstår jag att han inte kan komma, och sa att "om du INTE är på jobb så kan vi väl planera för att vi båda går på mötet?". Han säger då att han inte kan bestämma något.
    Vi diskuterade fram och tillbaka (orkar inte skriva allt i detalj) men till slut säger jag "jaja, men det vore ju bra att veta om jag kan planera in dig i mötet eller ej, och isf informera om att vi båda kommer att delta på mötet", han säger då "planera för att jag INTE kommer, så får vi se".
    Jag säger då att det kanske är bättre att planera in en annan tid istället, men han säger då att han aldrig kan veta vad han har för planer så långt fram i tiden (detta handlar om ett möte som är tänkt att äga rum i början av nästa år).

    VAD ska jag göra!?
    Jag blir sårad å mitt barns vägnar, att pappan totalt skiter i barnet.
    Samtidigt så vore det grymt skönt att ha med pappan på mötet, så att jag slipper sitta där ensam med all personal som ska vara med.
    Jag är dessutom en sån som lätt går med på vad folk kommer med förslag. Är det dessutom tre personer som säger samma sak, så slutar det alltid med att jag bara "går med" på allt.
    Pappan är av en annan natur, han kräver mer och ger sig inte förns saker och ting blir som han vill.
    Han vore alltså väldigt bra att ha med på mötet.

    Vill väl egentligen bara skriva av mig. Kanske få lite synpunkter.

  • Svar på tråden Pappan prioriterar ALDRIG barnet!
  • Anonym (hej)
    Äldre 19 Dec 12:10
    #1

    Sluta luta dig mot ditt ex och hitta styrkan i dig själv. Du kommer i längden gå under av att jaga någon som inte vill bli fångad.

    Du är vuxen. Du behöver bli stark i dig själv. Hur ska du lyckas med det? Vet du nåt sätt?

  • Anonym (Besvi­ken!) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 12:41
    #2
    Anonym (hej) skrev 2014-12-19 12:10:03 följande:

    Sluta luta dig mot ditt ex och hitta styrkan i dig själv. Du kommer i längden gå under av att jaga någon som inte vill bli fångad.

    Du är vuxen. Du behöver bli stark i dig själv. Hur ska du lyckas med det? Vet du nåt sätt?


    Visst skulle jag kunna gå på mötet själv.
    Jag tycker bara att det är förkastligt hur en människa kan förändras när hjärncellerna kryper ner i kuken. That's all.

    Nu uppstod dock ett annat bekymmer; detta är efter barnets tid på förskolan, vilket betyder att barnet måste lämnas hos någon alternativt att någon kan vara med barnet på förskolan under tiden som jag är på mötet.

    Och nej, jag kan inte dela på mig.
  • Anonym (Samma här)
    Äldre 19 Dec 12:44
    #3

    Du kan inte göra något alls. Det är pappans val, även om du ser att det är fel finns det inget du kan göra för att han ska ändra sig. Jag har egen erfarenhet av det. Min sons pappa har bara varit med på vissa saker, luciatåg och liknande. Aldrig hos läkare, föräldramöten eller liknande, aldrig ansvaret, alltid det roliga. Har det dykt upp något annat när sonen skulle till honom så har han bara ringt och sagt att han inte kan komma. Det tog mig alldeles för lång tid att inse att man måste släppa det. Sluta säga till honom att han ska följa med på möten och liknande. Informera honom om mötet och släpp det sen. Ställ in dig på att du kommer vara där utan honom.

    Lita på dig själv, du har styrkan att fixa det själv även om du inte tror det. För om du tänker efter så inser du nog att det kräver mer energi av dig att tjata på honom och sen få gör allt själv ändå, än att bara göra det själv från början. Kanske har du någon annan kring dig som kan stötta upp när det behövs? Ta hjälp när det erbjuds, sluta tjata på exet och lägg den energin på ditt barn och dig själv istället.

  • Anonym (Samma här)
    Äldre 19 Dec 12:47
    #4

    Kan inte barnet vara kvar på förskolan längre den dagen då, med en annan pedagog, medan du är på mötet? Det borde gå att ordna om det är inom förskolans öppettider

  • Anonym (Besvi­ken!) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 12:49
    #5
    Anonym (Samma här) skrev 2014-12-19 12:47:31 följande:

    Kan inte barnet vara kvar på förskolan längre den dagen då, med en annan pedagog, medan du är på mötet? Det borde gå att ordna om det är inom förskolans öppettider


    Nej, barnet är inskrivet på allmän förskola och efter klocka 14 har de endast 3 personal fördelade på tre avdelningar.
  • Anonym (Besvi­ken!) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 12:55
    #6
    Anonym (Samma här) skrev 2014-12-19 12:44:49 följande:

    Du kan inte göra något alls. Det är pappans val, även om du ser att det är fel finns det inget du kan göra för att han ska ändra sig. Jag har egen erfarenhet av det. Min sons pappa har bara varit med på vissa saker, luciatåg och liknande. Aldrig hos läkare, föräldramöten eller liknande, aldrig ansvaret, alltid det roliga. Har det dykt upp något annat när sonen skulle till honom så har han bara ringt och sagt att han inte kan komma. Det tog mig alldeles för lång tid att inse att man måste släppa det. Sluta säga till honom att han ska följa med på möten och liknande. Informera honom om mötet och släpp det sen. Ställ in dig på att du kommer vara där utan honom.

    Lita på dig själv, du har styrkan att fixa det själv även om du inte tror det. För om du tänker efter så inser du nog att det kräver mer energi av dig att tjata på honom och sen få gör allt själv ändå, än att bara göra det själv från början. Kanske har du någon annan kring dig som kan stötta upp när det behövs? Ta hjälp när det erbjuds, sluta tjata på exet och lägg den energin på ditt barn och dig själv istället.


    Just det, Luciatåget sket han också i - av samma pissiga anledning.
    Tycker så JÄVLA synd om barnet.

    I det här fallet så gör pappan inte ens "det roliga". När han är med barnet så smsar han större delen av tiden, med tjejen, eller så är han ute och kedjeröker och pratar med henne i telefon.

    Men du har rätt.
    Skönast vore väl om idioten kunde köra in i en bergvägg eller nått, så slapp barnet lida och känna sig bortglömd.
    Barnet uttrycker nämligen själv att "pappa finns men jag ser honom aldrig". Det hade ju varit skönt att säga "om din pappa hade levt så hade han varit med dig, alltid och överallt - för din pappa ÄLSKADE verkligen dig" (även om det inte är sanningen, men barnet skulle ju må bra av att höra det).
  • Äldre 19 Dec 13:05
    #7

    Det jag tycker är så sorgligt är att pappan inte har mer behov av att träffa sitt barn. Genom att flytta så långt bort har han ju gjort sig ganska otillgänglig för barnet. Tragiskt och obegripligt enligt mig. Jag har svårt att tänka mig att han tidigare varit en jättebra pappa.

  • Anonym (Besvi­ken!) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 13:10
    #8
    Fånga dagen skrev 2014-12-19 13:05:28 följande:

    Det jag tycker är så sorgligt är att pappan inte har mer behov av att träffa sitt barn. Genom att flytta så långt bort har han ju gjort sig ganska otillgänglig för barnet. Tragiskt och obegripligt enligt mig. Jag har svårt att tänka mig att han tidigare varit en jättebra pappa.


    Han har aldrig varit en superpappa, men han har ändå haft sitt umgänge (efter några påminnelser, ibland lite suck och stön), men han har aldrig ställt in umgängen tidigare (förutom när jobb kommit emellan)..

    Jag kan ha varit otydlig, men pappan har INTE flyttat 70 mil. Hans tjej bor 70 mil bort och han åker till henne väldigt ofta.

    Dessutom så får varken jag eller barnet ringa pappan då han är hos henne. Ser han att det ringt från mitt nummer, så stänger han av telefonen och sätter inte på den igenom förns han lämnar henne (vilket kan vara efter en vecka).
  • Äldre 19 Dec 13:29
    #9
    Anonym (Besviken!) skrev 2014-12-19 13:10:06 följande:
    Han har aldrig varit en superpappa, men han har ändå haft sitt umgänge (efter några påminnelser, ibland lite suck och stön), men han har aldrig ställt in umgängen tidigare (förutom när jobb kommit emellan)..

    Jag kan ha varit otydlig, men pappan har INTE flyttat 70 mil. Hans tjej bor 70 mil bort och han åker till henne väldigt ofta.

    Dessutom så får varken jag eller barnet ringa pappan då han är hos henne. Ser han att det ringt från mitt nummer, så stänger han av telefonen och sätter inte på den igenom förns han lämnar henne (vilket kan vara efter en vecka).
    Ok, då missuppfattade jag dig, eller läste slarvigt. Jag trodde att han flyttat dit.
     
    Att stänga av telefonen och göra sig oanträffbar, ibland så lång tid som en vecka, är det förhoppningsvis få föräldrar som skulle våga göra när man har barn.
  • Anonym (*)
    Äldre 19 Dec 13:38
    #10
    Anonym (Besviken!) skrev 2014-12-19 12:49:20 följande:
    Nej, barnet är inskrivet på allmän förskola och efter klocka 14 har de endast 3 personal fördelade på tre avdelningar.
    Vad har detta med pappans närvaro på mötet att göra?


Svar på tråden Pappan prioriterar ALDRIG barnet!