När var du en hjälte senast?

Trist attityd, "Aniiee". Det är härligt att läsa lite positiva berättelser för en gångs skull. Och varför ska man inte kunna få känna sig lite stolt om man gjort något bra? Det här är ju ett perfekt forum för detta.

Jag har absolut inte något emot att folk berättar om bra saker de gör i vardagssammanhang. Det är ordet "hjälte" i sammanhanget jag vänder mig emot. Jag var i veckan på ett härbärge och lagade julmat åt hemlösa. Det var roligt, god stämning, alla var glada och visst, de ansåg säkert att jag gjorde en god gärning. Men någon hjälte är jag INTE.

Det tycker inte jag. Hade jag gjort det hade jag gjort min plikt, inte varit en hjälte. Men det är vad jag tycker......

Den moraliska?

För mig känns det nog som att jag själv skulle vara i fara för att jag skulle kunna känna mig som en hjälte. Men om jag tar den senaste gången då jag var nöjd med mig själv för att jag gjort en bra insats för någon, så måste det ha varit då vi åkte förbi en bil som låg upp och ned i diket och just farit av vägen. Det var inte så mycket jag gjorde mer än att ge bort en filt och hålla sällskap i väntan på ambulansen, men kvinnan i fråga behövde just det just då.

Måste den stå nedskriven för att "gälla"? 

Om du står på strandkanten och ser ett barn hålla på och drunkna ute i vattnet, vilket är då den normala reaktionen: 

1. Kasta sig i vattnet och försöka hjälpa barnet
2. Stå kvar och göra ingenting

?

Nu lägger du in en massa detaljer som inte var underförstådda. Det finns väl alltid speciella omständigheter som skulle kunna innebära att man inte kan kasta sig i vattnet (handikapp, spädbarn i bärsele, icke simkunnig osv). 

Det jag diskuterar är en vuxen, simkunnig människa utan ytte eller inre hinder till att hjälpa till. Bortsett från hinder i attiyden då... 

Är plikt detsamma som en tvingande lag?

Det kan vara väldigt mycket mer också. En moralisk plikt, en självpåtagen plikt, en naturalistisk plikt.

Om du är det din signatur skvallrar om så hoppas jag sannerligen att du är all of the above... 

Men du frågar ju hur jag kan veta att du är simkunnig, vuxen, icke handikappad osv. Eftersom du (väl?)utger dig för att arbeta inom ambulansväsendet tyckte jag att det var en märklig fråga. Dessutom tyckte jag att det verkade som om du antydde att en plikt behöver vara skriven för att gälla, att man inte är förbunden att hjälpa ett drunknande barn om det inte är lag på det. Min invändning till det var att det i mitt tycke finns en moralisk plikt att hjälpa till och det var då du började svamla om handikapp och så vidare. Jag förutsatte att det var underförstått att denna plikten inte gäller rullstolsburna personer... 

Tråkigt att det blir tjafs om definitionen av ordet "hjälte". Låt tråden heta "När gjorde du en god gärning senast" istället då.....

Själv sprang jag ut på en trafikerad väg, stoppade bilar och orsakade bilkö för att rädda en ngt förvirrad iller, som troligtvis rumlat runt under en bil. Den var dock inte var så positivt inställd till mitt ingripande...

Nä det är inte fel att dra diskussionen längre och att vända och vrida på saken. Det är väl det du och jag gör nu, t.ex? Jag tycker inte att man är en hjälte om man gör en sak som är självklar, t.ex. hjälper till om man ser en trafikolycka. Man kan ju också diskutera vad som är att säta sig själv i andra hand. Det betyder säkert olika saker för olika människor. 

Hur stor fara måste man utsätta sig för då? Var jag en hjälte igår när jag hjälpte en gammal alkis upp på fötter, när han ramlat utanför Systembolaget? Jag har just opererat knät och går på kryckor. Jag hade ju kunnat ramla och skada mig ytterligare...

Eller är det "med fara för eget liv" som gör att man blir hjälte.

Anonym (L) tycker jag är en hjälte som gjorde HLR, det var ju inte fara för (L)'s liv, men en hjälte är han/hon ändå i min värld!