• Anonym (Orkar inte mer)
    Äldre 20 Dec 00:29
    1628 visningar
    21 svar
    21
    1628

    Svartsjukan dödar allt

    Hej

    Är gift med en oerhört svartsjuk man som hela tiden kollar mitt FB konto mina sms och mail.

    Vi har varit tillsammmans länge och har 2 barn tillsammans hans svartsjuka har funnits där jämt.

    När vi träffades var jag en trasig individ och han hjälpte mig på fötter och jag dyrkade honom något som jag idag förståt gjorde honom gott. Han spelade svår och jag grät bad och böndade att han skulle ta tillbaka mig efter hans dumpningar.

    Jag var absolut ingen snäll fin flicka utan gjorde mina snedsteg.

    Spola fram några år och vi har två barn tillsammans och under några år funkar allt bra. Jag är hemma med våra gemensamma barn. Dvs under uppsikt????.

    Lite så känns det nu. Så fort jag är tillbaka på jobbet börjar hans osäkerhet igen och han blir inte så trevlig. Har anpassat mig väldigt mycket efter hans liv fram tills nu. Vi träffar hans vänner och hans familj. De få vänner jag har kvar väljer jag att träffa själv utan honom för att få en frizon där han inte vet allt om mig.

    Det ena leder till det andra och jag träffar en annan det utvecklas inte utan stannar vid ett intensivt. Mailskrivande som han givetvis hittar.

    Nåväl står mitt kast och blir totalt utfryst. Han är iskall mot mig och begär att jag ska älska honom mer än någonsin. Vid den här tiden så inser jag att kontrollerandet dödar allt. Sedan 4 år tillbaks finns det inget otrohet att prata om men han fortsätter att vända allt till en flirt, ett oskyldigt meddelande från en kille som jag var tillsammans med i 4:an urartar sig till en massiv grej. ????. Jag trodde en total

    Öppenhet skulle hjälpa men det gör det inte.

    Jag har hittills anpassat mitt liv efter honom och avstått från vissa saker för att jag vet att det ställer till med problem. Sedan drygt 1år tillbaka har jag fått en skjuts i karriären och har börjar strunta i hans frågor och knäppa påstående. Men det fortsätter och varje gång jag varit ute sätter han igång igen. Straffa genom att knappt prata. Sååååååå lessssss.

    Något inom mig har skrikit lämna honom i snart 5 år. Men en annan sida tycker så synd om honom att hans ska må så dåligt. Innerst inne är han ensam lite pojke svältfödd på kärlek men det tomrummet kommer jag förmodligen aldrig komma fylla. Han är en superbra pappa och emellanåt en fantastisk man. Men det hela är så destruktivt!!

    Hjälp!! Någon med samma erfarenhet?

  • Svar på tråden Svartsjukan dödar allt
  • Anonym (H)
    Äldre 20 Dec 02:04
    #1

    Ni skulle nog behöva gå på parrådgivning för å ventilera med varandra och inte enskilt såhär.

  • Äldre 20 Dec 08:54
    #2

    Ja, ni behöver nog bryta det här mönstret på ett eller annat sätt. Varken du eller han mår bra av svartsjukan. Du mår inte heller bra av att känna dig kontrollerad och han mår kanske inte så bra av att vara med en kvinna som går bakom hans rygg (vilket jag uppfattar att du gjort vid några tillfällen). 


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Orkar inte mer) Trådstartaren
    Äldre 20 Dec 11:40
    #3

    Det är så sant, vi började så fel och har sedan dess har vi inte kommit någonstans. Mega ångest över allt just nu, även fast jag inte har gjort något fel på flera år. Det som skedde för 4år sedan har ventilerats åtaliga gånger. Och vi valde att gå vidare men han kommer inte vidare.

    Jag blir tystare och tystare för jag behöver tänka på vad jag säger till honom så att han inte tolkar mig fel och tror att jag har en alternativ tanke. Min tysthet gör honom galen. Han ser inte alls att han bidragit till något dåligt utan skyller allt på mig. Det i sig gör det omöjligt med terapi för han ser inte att han behöver det.

    Jag är ren i det här läget. Jag har gjort fel stått för det han valde att fortsätta med oss( kanske kände han sig tvingad pga barnen) men någongång behöver jag en break. Där han behöver lita påmig igen eller åtminstone ge mig en ärlig chans. För kärleken dör sakta men säkert.

  • Äldre 20 Dec 15:05
    #4

    Ren och ren. Hans svartsjuka verkar ju faktiskt bero på att du har svikit honom vid upprepade tillfällen. De problem ni har, och hans rädsla, har du varit väldigt delaktig i att skapa. 

    Däremot har du rätt i att det inte går att älta detta för länge, och det verkar redan ältats för länge. Kanske är det så att du inte är en person som han någonsin kommer att kunna lita på igen? 

    Har du sagt till honom att du inte orkar med detta längre och funderar på att lämna honom?


    Behold, i come as a thief.
  • Anonym (Orkar inte mer) Trådstartaren
    Äldre 20 Dec 23:52
    #5

    Du har rätt i 15 år har jag varit en slampa. Det är jag som skapat detta det är dags att låta honom gå och hitta en fin kvinna. Tack för orden.

  • Anonym (tala)
    Äldre 21 Dec 01:04
    #6
    Anonym (Orkar inte mer) skrev 2014-12-20 23:52:19 följande:

    Du har rätt i 15 år har jag varit en slampa. Det är jag som skapat detta det är dags att låta honom gå och hitta en fin kvinna. Tack för orden.


    Haha! Ja jösses, snacka om att verkligen tolka något så negativt som det bara kan gå.


    Personen som du reagerade på menade givetvis att du inte har varit trogen till 100%, några snesteg. Men inte alls så som du själv skrev en "slampa".

    Hur som helst så bör du väl tala med din man om detta. Säg att du börjar tröttna på hur han hanterar det här och att om han inte slutar eller får hjälp (parterapi) så är risken stor att du lämnar honom.

  • Äldre 21 Dec 07:35
    #7
    Anonym (Orkar inte mer) skrev 2014-12-20 23:52:19 följande:

    Du har rätt i 15 år har jag varit en slampa. Det är jag som skapat detta det är dags att låta honom gå och hitta en fin kvinna. Tack för orden.


    Ja, det var väl inte direkt vad jag skrev? 

    Som par har ni ett problem just nu, och det problemet är du ytterst delaktig i. Det du ser nu är ju konsekvenser av något du gjort. 

    Sen kan det mycket väl vara så att han äger den enda nyckeln till att lösa detta problem. För att lösa problemet så måste han antingen "släppa" den smärta du orsakade tidigare och acceptera att detta har hänt - eller så måste han acceptera att han kanske aldrig kommer att få tillbaka den tillit till dig som kan göra honom trygg i förhållandet, och i förlängningen en bra partner. 

    Jag håller med om att det du beskriver är ohållbart i längden. Han måste nog ställas inför faktum. Antingen så berättar han vad som krävs av dig för att han ska kunna sluta med detta, och du får ta ställning till ifall du accepterar vad det är han kräver - eller så måste ni gå skilda vägar eftersom du inte klarar av att leva i detta. 
    Behold, i come as a thief.
  • Äldre 21 Dec 08:26
    #8

    Avtala att ni skall diskutera detta en gång i veckan ett tag framåt. Sätt av en halvtimme. Vad skall till för att han skall lita på dig? Hur skall du kunna röra dig friare utan att han skall behöva känna någon rädsla? Vad har hänt under veckan? Pröva och se till nuet och inte till historien. Var ärlig och berätta att du gjort saker som du inte har berättat för honom för att du är rädd att han misstolkar dom. Berätta hur kränkt du känner dig när han anklagar dig och hur dårligt du då mår. Det handlar om att förstå varann och men en fast tid tvingas förstå varann.

    Good luck

  • Anonym (Orkar inte mer) Trådstartaren
    Äldre 21 Dec 09:32
    #9

    Jag har aldrig målat mig själv som ett offer här. Det är totalt tvärtom, han är offret har aldrig bett om mina snedsteg. han är offret och så är det. Någonstans valde han dock att fortsätta med mig efter den sista incidenten för över 4 år sedan. Jag har aldrig begärt att han ska stå med öppna armarna och älska mig obegränsat.

    Han har straffat mig genom att aldrig bära sin ring längre genom att berätta allt för våra barn och några av våra vänner. Har jag inte straffats tillräckligt?

    Jag är helt öppen med honom lämnar min mobil när jag går och handlar, duschar han har access till mitt FB konto och mail. Något han aldrig gör. Har jag inte varit mer än rimlig i mitt tillmötesgående??

    Det är 4 år sedan jag hade en mail konversation med en den andre mannen!! Inget mer!!

    Han kommer aldrig komma vidare med enbart min hjälp och frågan är om jag vill fortsätta!!

    Tack

  • Äldre 21 Dec 10:15
    #10
    Anonym (Orkar inte mer) skrev 2014-12-21 09:32:53 följande:

    Jag har aldrig målat mig själv som ett offer här. Det är totalt tvärtom, han är offret har aldrig bett om mina snedsteg. han är offret och så är det. Någonstans valde han dock att fortsätta med mig efter den sista incidenten för över 4 år sedan. Jag har aldrig begärt att han ska stå med öppna armarna och älska mig obegränsat.

    Han har straffat mig genom att aldrig bära sin ring längre genom att berätta allt för våra barn och några av våra vänner. Har jag inte straffats tillräckligt?

    Jag är helt öppen med honom lämnar min mobil när jag går och handlar, duschar han har access till mitt FB konto och mail. Något han aldrig gör. Har jag inte varit mer än rimlig i mitt tillmötesgående??

    Det är 4 år sedan jag hade en mail konversation med en den andre mannen!! Inget mer!!

    Han kommer aldrig komma vidare med enbart min hjälp och frågan är om jag vill fortsätta!!

    Tack


    Huruvida du har straffats tillräckligt eller inte är det bara din man som kan svara på. Det är ju bara han som kan förklara vad han har att vinna på att du "straffas". 

    Straffet är väl dock egentligen oviktigt för sakfrågan? Du klarar inte av att leva kvar i förhållandet som det ser ut nu - det är detta som han måste ta ställning till. Klarar han av att göra de förändringar som du känner måste till? Finns det något han känner att du kan göra för att han i sin tur ska klara av att ge dig det du vill ha? 

    Hur mycket av det du känner just nu berättar du för honom? Är han medveten om att du fundera på att lämna honom, och har gjort detta i 5 år? 
    Behold, i come as a thief.
Svar på tråden Svartsjukan dödar allt