Vi som ska försöka bli gravida nu i januari 2015

Hoppas det kommer igång direkt utan problem!

Jag älskar också förlossningar, har haft kanonbra och häftiga fast totalt olika med mina två! Men framförallt älskar jag att vara gravid, mår som en prinsessa och det är så coolt att någon växer inne i en, en helt ny liten person, sååå himla coolt!!!

Har alltid tänkt oss två el kanske tre barn, nu kan både jag och min tänka oss fyra och kanske fem med! Låter inte alls som jag, men det är det roligaste jag har gjort i hela mitt liv!!!

Hur stor är chansen att lyckas två dagar innan äl?

Vad spännande allihop! Lycka till!

Jag och min sambo sedan 6 år ska ev försöka nu i vår. Jg älskar honom över allt annat och han är mannen i mitt liv. Vi fyller båda 30 i år. Jag började prata om barn i somras, men då tyckte han att det var för tidugt. Hsn har nu självmant föreslagit att vi ska blrja försöka. Det känns kul och jag är egentligen jätteglad. Enda kruxet är att jag åtminstone vill vara förlovad (helst gift...) om vi ska försöka... Jag är ganska traditionell och det trodde jag att han också var. För mig är det otänkbart att själv fria.

F



Det blir förmodligen en liten september bebis här hemma.

Jag hoppar också in här, (första inlägget, amagaaaad)!

Min karl och jag har pratat om barn sedan vi blev tillsammans, snart fyra år sen, mest som en mysig framtidvision som vi ville sikta mot, och jag började få riktig längtan för ca två år sen men det har egentligen inte varit några seriösa tankar förens sista 6-7 månaderna. Min älskling är väldigt ansvarsfull och praktisk av sig så han vill verkligen att vi ska det så bra som möjligt framför allt ekonomiskt innan vi får barn, och nu verkar det gå framåt. Han arbetar heltid med bra lön, och jag ska börja plugga nu (dock får jag bara minimumbidrag som mammaledig sen, men vi kommer ha en buffert) men det känns som vi har en bra framtid i alla fall.

På nyårsafton så var det första försöket, vilket var passande då jag började få ägglossningssekret en dag innan, och ägglossningen var den 3e januari.

Snabbt så började jag känna mig underlig i kroppen. Uppblåst, värk i "äggstockstrakten", gasig och började gå på toaletten mer (kissade framförallt, men magen var i gång!).

En vecka gick, och jag började få mer mensvärkliknande känslor i tjejmagen, acne, kissade väldigt ofta, uppblåst i magen, jag började bli trött snabbare, min temperatur var något förhöjd och andra veckan började illamående komma lite då och då. Det var som en liten våg sköljdes över, men försvann relativt fort.

Hann ta två grav.tester, men båda var negativa. Tänkte att jag skulle testa på bim-3 med Clearblues test, men även det var negativt. Sjukt irriterande då jag verkligen kände mig gravid. Vi bestämde oss för att vänta in bim för att sedan testa igen...

Bim kom... med brunröda flytningar och mensvärk. Kul tänkte jag, nu satte mensen igång... men på hela dagen så var det det enda som kom, de där flytningarna.

Bim+1 så gjorde jag ett till test... Negativt... och blod.

Så det var det, dags att vänta ut min långa cykel (ca 40dagar) innan det är dags igen. Dock är jag så himla förvirrad, för min kropp har aldrig betett sig efter ägglossning som den gjorde de två förra veckorna. Jag var helt säker på att 'Nu, nu är det nånting som händer där inne'. Snacka skengraviditet =/ ! 

Vad roligt med stor familj!

Vi har tre barn. De är 8, 11 och 13 år.
Så det blir ju en sladdis...eller flera ;)

Hur gamla är era barn?

Nu sitter även jag och hoppas på att det har tagit vid äl. Har nu varit utan min adhd medicin en vecka. Slutade ta den dagen innan jag tog ut spiralen. Vill ju inte riskera nåt. Men Jisses vad tankarna far runt i 300 knyck dygnet runt. Men det funkar ändå. Nån mer än jag som slutat med medicin inför kommande bebis?? Dock sitter jag inte och hoppas för mycket och inte känner jag efter heller. Man faller så hårt då. Jätte kul att se att flera har fått plus på stickorna. Och lycka till till er som fortsätter och försöker. Min sambo är helt säker att det kommer att visa ett plus för oss på löning och att det finns en liten Hugo i magen Haha. Jag är mer skeptisk.

Tackar. Ja inte är det lätt att lägga av med medicinerna men eftersom det är amfetamin så vill jag inte riskera nåt med bebisen. Min sambo har oxå adhd och han äter medicin och han förstår hur jobbigt det är att vara utan. Men tycker det funkar hyfsat ändå. Jag har förvarnat honom om gravidhormonerna Haha. Och han lovar att han fixar det . Min ena son har oxå adhd och minsta gossen är starkt misstänkt bokstavsbarn från andra sonens terapeut. Bara dottern som inte har några bokstäver. Så man kan väl säga att vi aldrig har tråkigt hemma :-P jag och min sambo (som inte är pappa till mina barn) satt en kväll och diskuterade huruvida chansen/risken Hur man nu vill ta det att vårt gemensamma barn blir ett bokstavsbarn. Haha.

Fördelen med att ha adhd när man har små barn är att man utan vidare kan vara uppe hela natten och sova väldigt få timmar men ändå funka som människa. Haha

Oj.svårt att säga :/

Kan det inte vara så att strecket bara är konstigt då? När ska du ha ägglossning tror du då?

Ta ett till test?