gul87 skrev 2015-04-14 20:29:42 följande:
Okej, då förstår jag. Skönt att veta att kroppen fungerar som den ska men låter lite besvärligt det du beskriver om din sambo. Samtidigt låter det ju som att ni är vid gott mod (?). Är det IVF annars som gäller i fall ni behöver hjälp från sjukvården? Jag hoppas att det lyckas för er vid nästa ägglossning!
Vi bestämde att vi skulle börja försöka i januari i år. Jag vet sedan tidigare att jag har PCO och var hos gynekologen den 1 april och fick då provera och pergotime utskrivet. Har väldigt oregelbunden mens. Sedan jag slutade med p-piller i september förra året har jag haft mens vid två tillfällen. Men igår fick jag min första mens sedan december med hjälp av provera och på fredag börjar jag med pergotime. Hoppas hoppas hoppas jag också :)
Jodå, vi är vid gott mod, men kan tänka mig att det blir lite jobbigare för varje negativ månad.
Han har varit öppen med det sedan vi började träffas, så vi är väldigt ödmjuka inför att det kan bli svårt, och har aldrig varit inställda på att vi KAN få barn, det är bara en jätterolig bonus om det skulle funka.
Vi har inte pratat om vad som händer sen, men jag kan tänka mig att vi ev gör spermieprov osv, för att se om något är uppenbart fel. Skulle det visa sig vara svårt då, så tror jag nog att vi satsar på ett liv utan barn. IVF känns som en enorm press och jag vet inte om vi fixar det mentalt? Förstår du hur jag menar? Vi har massa syskonbarn/kompisar som har barn osv, och vi kan alltid ha hundar :)
Eftersom vi har varit inställda på barnlöshet från början så känns det inte som en orimlig tanke på nåt sätt, även om såklart ingen skulle bli gladare än vi om vi fick till det.
Hoppas det funkar med pergotime och provera för er då. Jag är inte superinsatt i vad det gör/är, men jag vet från vänner som använt pergotime att det har hjälpt vissa av dom tidigare. Lycka till, plötsligt händer det! :)
