• Anonym (Värdelös?)

    Är det för sent för mig att få ordning på livet?

    Fakta:

    Kvinna, 36 år.

    Har aldrig jobbat, är sjukskriven på heltid men kämpar för att bli frisk.

    Inga barn.

    Ingen egen bostad (inneboende).

    Ingen färdig utbildning, men har pluggat under flera år (ca 8). Lyckades dock inte klara mig igenom alla kurser pga måendet.

    ADD-diagnos samt kronisk värk. Extrem trötthet.

    Saknar körkort.

    Har:

    Distansrelation med en man som älskar mig (ett bra förhållande).

    Önskar mig:

    Jobb, bostad, samboskap/giftermål, barn, körkort, bra mående.

    Hinner jag fixa allt detta innan det är för sent, eller är det redan kört? Jag känner mig så värdelös just nu. Jag har hamnat i ett moment 22 där jag går omkring och är hyperstressad, oroar mig, har ångest och inte får nånting gjort alls pga att jag blir paralyserad av alla känslorna. Jag avskyr hur jag funkar. Försöker skärpa mig, men klarar inte av att stänga av och kan således inte heller fokusera på något. Har absolut inte någon koncentrationsförmåga.

    Har haft många motgångar i livet; flera nära dödsfall, psykisk och fysisk misshandel under många år, mobbing i skolan, ätstörningar, depression, utmattningsdepression etc.

    Ibland tänker jag att jag inte orkar mer, för om detta är det bästa jag kan ha det så är det ett rent helvete. Men om det går att få ett normalt liv med mina önskningar uppfyllda med både jobb, barn, samboskap/giftermål osv så skulle jag bli världens lyckligaste. Är det ens realistiskt för mig?

  • Svar på tråden Är det för sent för mig att få ordning på livet?
  • Anonym (Värdelös?)
    Tow2Mater skrev 2015-01-25 03:50:37 följande:

    Vilken hjälp och behandling får du av sjukvården idag?


    Inte mycket alls, jag väntar på en utredning för att se varför jag lider av trötthet och svår värk. Har tidigare både gått i terapi och blivit medicinerad med allehanda mediciner, men inget har hjälpt. Försöker självmedicinera med kosttillskott idag, men dyrt är det.
  • Anonym (AlltidJobbat)

    Aldrig jobbat? Hur tidigt började problemen?

  • Anonym (Värdelös?)
    Anonym (AlltidJobbat) skrev 2015-01-25 08:10:49 följande:

    Aldrig jobbat? Hur tidigt började problemen?


    Har sommarjobbat när jag var 19-21, men inget efter det.

    Problemen har varat under hela mitt liv men eskalerat efter hand. När jag har yngre var det ätstörningarna och ADD, sen fick jag återkommande depressioner. Under studietiden kämpade jag som en toka, efter 8 år fick jag ge upp eftersom jag inte lyckades bli klar. Var då helt slutkörd och gick in i väggen. Kraschade fullständigt och var helt sängliggande under något år eller så. Sedan dess har det blivit bättre, men det är fortfarande dåligt.
  • Anonym (Värdelös?)

    Känns som att folk inte vågar skriva att det är kört för mig eftersom jag knappt får några svar och ingen valt att kommentera just det. Vet inte hur jag ska orka kämpa vidare ärligt talat...

  • DJÄVULENS HÖGRA HAND
    Anonym (Värdelös?) skrev 2015-01-25 14:41:57 följande:
    Känns som att folk inte vågar skriva att det är kört för mig eftersom jag knappt får några svar och ingen valt att kommentera just det. Vet inte hur jag ska orka kämpa vidare ärligt talat...

    Nej jag anser inte att det är kört men du har mycket att jobba med om du ska ha barn. Klart du orkar kämpa, om det är barn du kämpar för att få så är nog all möda i världen värt det.
  • Anonym (lisa)

    Självklart finns det möjligheter för dig att få en ljus framtid. Försök se de små ljusglimtarna,ta ett steg i taget för att nå dina mål.

    Önskar dig lycka

  • Anonym (A)

    Det kanske är mindre pressande att ha "familj" som mål, om du kan tänka dig en man som redan har barn? Utan att vara expert på något vis, låter det som att du först behöver hjälp med ditt mående

  • Anonym (Värdelös?)
    DJÄVULENS HÖGRA HAND skrev 2015-01-25 14:52:38 följande:

    Nej jag anser inte att det är kört men du har mycket att jobba med om du ska ha barn. Klart du orkar kämpa, om det är barn du kämpar för att få så är nog all möda i världen värt det.
    Jag börjar ju bli rätt "gammal" när det kommer till barn. Min partner vill absolut ha barn, annars är jag rädd att han skulle lämna mig.

    Jag vet att jag skulle vara en fantastisk mamma, för jag är en givmild och kärleksfull person på alla vis. Att jag inte har jobbat gör mig inte på något vis inkompetent som människa eller mamma. Det är just det här att jag oroar mig och stressar upp mig så mycket att jag inte kan komma ihåg nånting eller läsa/lära mig saker som ställer till med problemen för mig. Jag vill dock jobba också... Men behöver mer lugn i sinnet för att få det att funka. Jag vet dock inte hur. Det är just prestationskraven jag inte klarar av, för om jag ska göra något tar det väldigt mycket längre tid för mig än nån annan. Så jag betvivlar ju starkt att nån ska vilja anställa en person som aldrig har jobbat, inte klarar fysiskt tungt jobb, inte har nån koncentrationsförmåga och dessutom tar väldigt lång tid på sig. Praktikplatser har jag ju haft och jag vet hur det brukar låta... Brukar dock få höra att jag är trevlig iaf, så rent personlighetsmässigt gillar folk mig. Det är just det att jag inte kan prestera på tid, tar väldigt lång tid på mig, inte kan göra flera saker samtidigt, har svårt att ta till mig instruktioner och störs hela tiden så att jag tappar fokus och måste börja om från början. Sånt som kanske bara ska ta 20 min kan jag hålla på med en hel dag...
  • Anonym (Värdelös?)
    Anonym (A) skrev 2015-01-25 15:02:09 följande:

    Det kanske är mindre pressande att ha "familj" som mål, om du kan tänka dig en man som redan har barn? Utan att vara expert på något vis, låter det som att du först behöver hjälp med ditt mående


    Jag kan inte tänka mig en man med barn, jag vill ha den partner jag har idag och ingen annan. Han är underbar och jag är inte beredd att släppa honom. Han har inga barn men vill ha (med mig).
Svar på tråden Är det för sent för mig att få ordning på livet?