nymedlem skrev 2015-01-28 18:30:22 följande:
Förhoppningsvis är det bara tonårstiden och allt blir bättre när hon blir lite äldre.
Min bonus har inte fått några utspel (mot mig och pappan) än och ibland kan jag tycka hon är lite för "snäll och gullig". Men jag hade själv ingen tonårsrevolt som liten så det är väl olika.
Hur funkar hon med mamma och pappa, mycket konflikter?
PapaPenita skrev 2015-01-28 18:36:58 följande:
Kan ju bero på den "lilla" detaljen att hon är, just som du skriver, _tonåring_.
Tyvärr beror det inte - enbart - på att hon är tonåring. Hade det varit "bara" det sa hade det liksom inte varit ngt att orda om, det är normalt ;)
Nej, mkt beror på att hennes mamma tyvärr fått för sig att det vore bra att prata illa om både mig och pappan, men hon stoppar inte där utan drar in bonus syskon här också. Att göra det mot en tonåring som tampas med hormoner och allt annat som påverkar henne just nu är inte helt genomtänkt och har lett till att bonus har dels en kraftig lojalitetskonflikt samt att hon utnyttjar det faktum att mamma backar upp att allt vi gör är fel.. Enligt mamma så är det fel att fråga hur man mår. Att be om hjälp att ta ur diskmaskinen. Att få städa sitt eget rum. Att hjälpa till med maten. Det är helt fel att vi gör saker som en familj utan enligt mamman ska pappan enbart, till 100% ägna sig åt bonus från det att hon kommer in genom dörren tills att hon går.. Missförstå mig inte - självklart ska de göra saker själva, jag tror att alla barn mår bra av att få rå om sin förälder då o då alldeles själv utan konkurrens , men att göra så vore att skärma henne än mer från att vi är en familj.
Blir bonus sur på pappa eller mig (jag har dock backat från att ställa krav nästan helt, för att inte förvärra vår situation. Jag överlåter det mesta sådant till pappan och försöker mer vara ett så positivt inslag som möjligt) så kan hon försvinna från radarn några månader. Hon svarar inte i telefon, inte på mail o sms.. Hennes mamma anser att man inte får fråga hur ngn mer och att det inte är hennes sak att lägga sig i..
Så tyvärr. Det är inte bara den "lilla" detaljen att hon är tonåring. De dagar hon enbart är sur, trött tonåring är en ljusglimt i allt ;)
Vi jobbar dock på det och sakta men säkert så går det framåt. Vi försöker prata en del när hon "är på humör". Hon VILL ju vara här och även hon längtar tillbaka till vår tidigare relation. Men det är svårt att välja ngt mamman så tydligt inte vill... Kärleken finns där dock hos oss alla fortfarande så det är ju bara att fortsätta jobba på att den ska "vinna" :D