hur kommer jag över min före detta??

Följer... Eftersom jag är i samma situation. Med den skillnaden att han var otrogen och började dejta ordentligt redan innan vi flyttade isär. Men det gör lika ont fortfarande trots att jag är "van" vid spår av kvinnor hos honom jämt...

fy fasen! jag vet att jag inte är rätt person att säga det men det måste kännas hemskt. vi får hoppas på bra svar från någon klok medlem :)

Haha ja precis, "endast smarta svar tack"

Men jag ska säga att det bara har gått ett år för min del. Tre år är rätt länge, bra att du börjar tänka på att gå vidare!

Hej
Du kommer aldrig over honom påstår jag .Du lär dig att leva med det.

Min fru var otrogen och ville bli fri.
Jag har kommit over henne. Men jag har svårt att släppa /komma over att familjelivet med tre barn blev splittrat. Jag bor ensam, dyrt och litet och har inte riktigt råd att ge barnen det jag vill ge. Jag lär mig att acceptera det och leva med det.

Idag är det fredag och lillkillen kommer vara hos mig på helgen. Det gör mig glad.

Önskar dig en trevlig helg.

Du kommer över honom genom att sluta träffa honom och istället träffar någon annan. Varför måste ni träffas minst 1gg/v för barnen? Räcker det inte att ni hämtar/lämnar i skola/förskola och sen hör av er om det skulle vara något speciellt av intresse? Och fira traditionella helger ihop, nja det kanske blir slut på det nu när han har träffat någon annan (ofta att man vill fira jul ihop med sin mans ex liksom).

Det är ju ett så enkelt svar på den här frågan, och det är ju att du ska sluta träffa honom. För när du träffar honom håller du ju igång dina känslor. Det är så självklart. Frågan är ju om du kommer att orka sluta träffa honom, för jag antar att du tycker att du "mår bra" av att träffa honom, eftersom du känner kärlekskänslor och sådana känslor är ju behagliga.

vi firar ihop på grund av barnen. de vill ha båda sina föräldrar på julafton 

Ja det förstår jag väl, eftersom det inte brukar finnas någon annan anledning till att fira ihop. Ibland är det dock bekvämt också att skylla på barnen, att ursäkta sig med att det är för deras skull medans det egentligen är en själv som vill det. Hur som helst kommer det inte att hindra att hans nya kommer att tycka att det är fruktansvärt tråkigt att fira ihop med hans ex, och barnen kommer antagligen att få inse att livet som skilsmässobarn innebär att man inte kan ha mamma och pappa tillsammans som förr.

Men av allt det jag skrev var det endast det du hängde upp dig på?

Håller med hon ovanför här. Man behöver bryta, det är tufft men så är det. Om det nu inte är så att det finns en chans, att han helst vill ha DIG tillbaka? Jag träffade en annan man och efter 1,5 år valde vi, jag och exmaken, att bryta upp. Så jag gick från ett långt äktenskap med tre små barn rakt in i fannen på en annan, jag underdriver om jag säger att de tre första åren var förjävliga...

Jag trodde inte att jag skulle sörja exet men SJÄLVKLART behövde jag det. Alla minnen, resor, barn, den lilla familj som gick sönder. Även om det var "my call" så gjorde det precis lika ont som för alla andra som skiljer sig. Och det är så himla mänskligt att vilja ha det man inte (längre) har. Är det först nu när han har en ny som du vill ha tillbaka honom?

För min del slutade det mycket lyckligt, jag lever med min nya sen 6 år och älskar honom med en kraft jag inte trodde fanns. Faktiskt som en saga.