Varför gör ni det så jävla omständigt?

jag vet exakt vad du menar. Det som är så skönt är att både jag och min man har planerat för vårt barn och vi är helt 100 överens om hur vi vill ha det. Och som jag säger, vi har anpassat barnet efter vårt liv istället för att vi ska ändra hela vårt liv för en individ som egentligen inte kräver att vi gör det.

Vi lever som vanligt och har gjort i princip hela tiden. Vi har med henne på det mesta men ändå så hinner vi med varandra och har våra dejter som vi alltid haft. bio, middag odyl.

Vi hinner till och med med närheten. vilket många småbarnsföräldrar inte verkar göra. hur vi gör det? Vi kommer ihåg att vi inte bara är mamma och pappa. vi är så mycket mer.

Lycka till när det är dags för dig också.

Där har vi ju verkligen en anledning att dela på föräldraledigheten dock, apropå dina inlägg i granntråden om detta ämne! Nu förstår jag ännu mindre varför du propagerar emot delad föräldraförsäkring? Varför utsätter man sig för att ta hand om ett sådant barn själv i flera år?

Ursäkta mig "Rosa Fluff" att jag lägger mig i denna intressanta(?) diskussion. På vilket sätt har "trubbel" inflytande över dit liv? Känner du "Trubbel"?

Det låter onkeligen som att barnet blir ditt alibi för att slippa jobbet ett tag. Så även om det är ett krävande barn (scenariot du målar upp med din bebis önskar man ju inte sin värsta fiende ens) och småbarnstiden flyr iväg ganska snabbt så är det ändå att föredra framför att göra något åt sin jobbsituation. I stället sätter du dig ännu mer i beroendeställning av din man, samtidigt som han slipper ta ansvaret hemma. En bättre lösning är väl rimligtvis att byta jobb?

Men ja - det är off topic. Men jag är så fascinerad över personer som resonerar som du. Och förstår allt mer var alla dessa miserabla inlägg från separerade kvinnor som inte har råd att föda sin barn den sista veckan i månaden kommer ifrån. :(

Lycka till med jobbsökandet!

Så här är det: jag mår inte det minsta dåligt över min personliga situation. Jag har det oerhört bra. Men jag mår dåligt över bristen på jämställdhet i samhället, brister som i förlängningen kommer att drabba mina och dina barn. Därav tjafsar jag med dig och andra, för att månne månne fattar någon annan eventuellt riskerna och problemen med att resonera som du gör. Och det är en vinst för kvinnorna, men ännu mer för deras barn. So - jag har inga problem med dig personligen. Jag har problem med alla som tycker att jämställdhet inte är så viktigt.