Ja du TS, nu ska du få höra något verkligt chockerande. Barn är olika. Vuxna är olika. Olika familjer har olika förutsättningar.
Det verkar jobbigt att bli så upprörd över en sån här sak. Hoppas du mår bra i övrigt.
Säger bara gratulerar till att du fått ett lätt barn.. Vänta tills du får ett barn som skriker så det kräks i bilen, skriker konstant i vagnen, skriker så fort du lägger ner den, skriker om du inte bär bär bär.
Vägrar ersättning, vägrar napp, har magproblem så den vrider sig i smärtor, skrattar endast 4 ggr under första levnadsåret och dessutom lider av grav sömnstörning så under de första TVÅ åren vaknar barnet i snitt var 40 e minut HELA nätterna. Kom och säg något när du månad efter månad vaknat fram och tillbaka med ditt barn i sele för att han ska sova. Eller när du tvingas sitta ensam i ett släckt rum på julafton med tutten framne för att ditt barn åtminstone ska sova en 1,5 timme.
När du får ett sånt barn kan du komma och prata om att man gör det svårare än det är.. Döm inte andra föräldrar för du har ingen aning om hur dom har det..
Blir också förvånad över att många anser att det är besvärligt med gäster så tätt inpå. Vi och våra släktingar har alltid "bjudit in" samma dag vi kommit hem från bb alt inom några dagar. Förutsatt att man inter kommer sjuk och tvättar händerna innan. Jag tyckte det var skönt när min och mannens familj kom, lite avlastning, prata och få råd, föräldrarna kom med färdiga middagar och handlat med sig grejer och så fick vi presenter till bebisen mm. Tycker helt enjelt det var mysigt och trevligt att få besök. När förstfödda var ett par månader bruka svärföräldrarna passa honom medans vi åkte och handla, våra föräldrar kom till helgen för att hälsa på, men oftast promenerade dom någon timme eller två så att vi fick sovmorgon, kunde passa på att ta en lång dusch och kaffe i lugn och ro. Det var otroligt tacksamt när man kände sig som ett vrak ;)
Men TS, de som har ett komplicerat liv har inte valt det och de skulle med stor sannolikhet välja bort det om de kunde.
Det du som åskådare tycker ser ut som en omständlig lösning är förmodligen den enklaste för familjen i fråga. Eller så är det inte den enklaste lösningen, men den som de bedömer är den bästa i längden.
Du vet inte allt om alla andra, varför de gör som de gör och vilka eventuella svårigheter de har.
Och det där du säger om att du inte säger åt folk vad de SKA göra utan berättar hur man KAN göra är bara det yttersta beviset för att du inte har fattat. Alla KAN inte göra som ni, inte ens om de hade velat.
Blogg = tyvärr
Det kan ju också vara så att det inte alls är din förtjänst, TS, att ert barn är så lättsamt. Vi har tre barn. Vi har aldrig behövt lida av sömnbrist. Ingen av dem har vaknat flera gånger på natten, som mest två gånger för att ammas. De två äldsta är sociala och trygga (yngsta är för litet för att ge en rättvis bedömning av). Mellanbarnet stövlade rakt in på dagis och var inskolad på en dag. "Trots" att vi inte har kastat oss iväg i bilen med dem eller låtit, för dem, okända människor ha hand om dem. De har väldigt nära relation med sina morföräldrar, utan att ha behövt lämnas bort till dem som små. Sonen har nära relation till farmor också, trots att de inte träffas så ofta pga att farmor bor ganska långt bort och jobbar mer än heltid. Så kanske beror det inte på ditt utomordentliga sätt att hantera barn utan på ditt barn?
För uppenbarligen kan man få precis vad du eftersträvar fast utan ditt sätt, som jag tycker verkar vara mycket mer ansträngande och gör det svårare än vad det är, än vårt.
Och hade du varit så förbaskat avslappnad i ditt föräldraskap hade du aldrig brytt dig om att starta den här tråden överhuvudtaget.
Även jag som inte har barn,men stor erfarenhet av barn håller med ts. När jag säger att barn inte måste bäras 24 timmar per dygn blir jag nästan halshuggen,men så blir det aldrig här. Inte måste de sova i samma säng heller för så blir det inte här. Och då kommer de inte vara vana med det och därmed inte sakna det ser ni! 