Tankar kring ex-dejts beteende
Oj vad jag känner igen mig i det du skriver...
Jag har varit med om en liknande situation. Skillnaden var att han är 40 år och jag är fem år yngre, så tror inte tyvärr att det handlar så mycket om att hon är ung tyvärr. Jag och mitt ex har försökt vara vänner, men det är tufft känslomässigt. Jag förstår att du känner att du vill försöka vara vän och att du vill ha en relation till hennes son. Men jag tror att du för din egen skull skulle må bäst av att bryta helt. Jag har kämpat i ett år med att försöka vara vänner, det ända som händer är att han fortsätter såra mig och jag mår känslomässigt dåligt och jag säger dig det är inte värt det. Och om du har känslor för henne, skulle du klara att bara vara vän med henne och höra hur hon träffar andra?
För mig är det sjukligt att svika någon på det sättet, förstår att de mår dåligt och att de är osäkra i sig själva men det ger dem inte rätten att såra andra.
Fråga dig själv skulle du någonsin kunna lita på henne igen? För min del är det inte värt att leva med misstankar och klumpar i magen.
Du förtjänar att vara lycklig och hitta någon som ger tillbaka precis lika mycket som du ger personen. Det är svårt men försök tänka på vad som skulle göra dig lycklig i längden
Nu skriver jag utifrån egna erfarenheter hoppas du blev något hjälpt av det.
Hellre ensam och lycklig :)