Jättemycket trassel med amning - hur gör ni?

Uppdatera gärna hur det går för er!

Tack för alla svar hittills!

Almina, tack för en riktig aha-upplevelse! Vår soffa har ju t.o.m. en schäslongdel, så jag kan inte fatta att jag inte tänkt på det tidigare. Ska absolut testa att amma där, det löser ju flera problem på en gång (behöver ingen kudde bakom ryggen, slipper "stå på tå", slipper kanske t.o.m. amningskudden)! :) Så lustigt, för jag inser nu att jag under graviditeten såg framför mig hur jag skulle sitta just precis där och amma, men sen har jag ammat överallt annanstans utom just där!

Liggamma funkade (åtminstone någorlunda) på BB, sen har jag inte gjort det så ofta. Senast jag provade det blev det väldigt bökigt och han lyckades liksom kränga sig högre och högre upp i sängen så att hans mun hamnade vid min hals istället för mitt bröst, och vi blev båda frustrerade. Men jag kan testa igen.

Batmamba, tack för svar! Nej, egentligen är det väl inget som hindrar mig från att använda amningsnapp även i fortsättningen, det är bara så jäkla bökigt, och så skulle det kännas bättre för mig att köra au naturel. Amma utanför hemmet är inget jag vill göra om det ska vara så här omständligt.

Tror inte att jag råkar ha svampinfektion i båda bröstvårtorna (båda blev exakt lika såriga på BB). Nu med amningsnapp mår de bra. Så det var nog "bara" för att han sög direkt på dem som de blev såriga.

Det känns som viss tröst att han faktiskt, som du säger, kommer att bli mindre lealös med tiden. Kan tänka mig att det hjälper en hel del. Däremot känns koppmatning som alldeles för jobbigt... Det skulle ju vara ett helt nytt inslag i det här skedet, och det är väl dessutom långsammare än amning och flaskmatning?

Men det är otroligt skönt att få svar och tips på vad jag kan göra. Linneamedo, jag har nu gått med i Amningshjälpens slutna FB-grupp, tack för tipset :)

Tacksam för fler tankar!

Oj vad jag känner igen mig!!! Skrattade gott ett par gånger :)

Mitt första tips: liggamma!

Om du inte vill det eller det inte fungerar...

1) se till att sitta bra. Fixa ett fotstöd, använd böcker eller vad som helst. Har ni någon fåtölj?

2) handpumpa först så att utdrivningen kommit igång innan du lägger till barnet.

3) börja amma lite tidigare, innan barnet blir hysteriskt.

4) acceptera att det här är ditt heltidsjobb några veckor framöver...

5) fortsätt hålla kontakten med amningsmottagning tills du känner att det verkligen fungerar.

Har du fortfarande sår och ont?

Det tog 12 veckor innan jag kände att amningen fungerade helt felfritt, men från v 8 blev det gradvis bättre.

Lider med dig, fy fasiken för såriga/ömma bröstvårtor! För mig kändes det nästan värre än förlossningen men det går att få det att funka! Vår son sög också på underläppen i början och jag fick använda amningsnapp ca 1vecka för att låta bröstvårtorna läka. Smörj in vårtorna med lite bröstmjölk innan/efter varje amning och prova att liggamma istället, är enklare att föra bröstet till bebisen då och för mig med dålig rygg är det 100gånger skonsammare! Funkar även att ligga i soffan på dagarna ;)

Och vet du, om du inte vill amma längre så är det helt okej det med!

Missade Alexis och JazzKermits svar, tack! Alexi, det känns som om amningskudden glider neråt längs låren (och bebisen med den) om jag inte "står på tå". Men jag ska testa att sitta i schäslongdelen, det blir nog bättre. Jag har inte provat utan amningsnapp på natten, kan testa. Tänker mer att man borde prova när han kommit över värsta hungern (och kanske inte är så trött), men det är ju värt att testa i alla fall.

JazzKermit - så det kan vara meckigt för plattbröstade också, där ser man. Annars är min stora byst också nåt som stört mig extra mycket nu, det blir extra meckigt. I början, innan jag fick in rätt teknik ("hakan i, näsan fri") satt jag under hela amningen och tryckte in den del av bröstet som annars skulle täppa till hans näsa. Det känns som om bröstet bara väller åt alla håll och kanter, och det underlättar ju inte precis...

Men ja, jag ska kämpa på, med hjälp av min man. Vi är båda hemma ända till maj, så vi har tid att få fason på det här.

Liggamma var verkligen min räddning! Jag la mig i sängen. Bebisen la jag på en bit plastad frotté, sån avsedd för vagn. Då kunde jag lätt dra i den så att hon hamnade på rätt ställe. Väldigt lätt att dra ner henne om hon gled för högt upp. Att sätta på amningsnappen vänjer du dig vid. Jag handpumpade alltid ut några droppar först. Så använde jag det för att 'klistra' fast nappen lite plus att hon då var snabbare med att få ett bra tag.

Stackare! Angående att "stå på tå" så fick jag tips av amningsmottagningen om att sätta fötterna på en liten badrumspall från Ikea, tror den är för barn, vit och blå och kostar typ 40 kr. Jätteskön, då får man till rät vinkel i knäna. Till bröstvårtorna: purelan salva eller bröstvårtskräm.

Min första son kämpade jag med amningen i en dryg månad innan jag fick ge upp. Hade vansinnigt ont och fick nya sår hela tiden och så for han ammade så drogs såren upp igen, de fick aldrig tid nog att läka! De enda tipsen jag fick från bm var att smörja med lite bröstmjölk innan o efter- det hjälpte absolut ingenting och att lufta lufta lufta vilket inte heller funkade rent praktiskt och inte läkte det såren heller. Provade amningsnapp, provade pumpa, provade salvor o krämer, provade olika koppar som skulle lufta bröstvårtorna under bh:n etc men inget hjälpte. Grät varje dag och kände mig totalt misslyckad när jag tills slut fick ge upp.

När jag väntade son nr 2 läste jag på ordentligt innan och var förberedd på ett helt annat sätt. Jag struntade fullständigt i bm råd som åter igen var att smörja med bröstmjölk och att lufta var o varannan minut. Istället använde jag salvan Purelan från Apoteket och det blev min räddning och bästa vän! En superbra fet salva som lägger sig som en skyddande hinna över bröstvårtan och bäst av allt- du kan amma med den på! Visst fick jag sår även denna gång men de läkte fint och tack vare salvan kom inga nya sår.

Hoppas det snart vänder för dig, men skulle det inte funka så är det faktiskt inte hela världen. Kram!

Mina barn har båda två haft svårt att få tag första månaderna utan amningsnapp. Men jag har bara lagt den över vårtan, aldrig krånglat med nått vakuum lr så! Och har du en för liten napp så gör det överjävulskt ont, då får inte vårtan plats i nappen när bebis suger!

Amma på tidiga tecken, i början är det kanske flera ggr i timmen! Bänka dig med bebis, en bra teveserie, vattenflaska och nått gott tugg i soffan och försök ta det lugnt. Blir bebisen skrikig och frustrerad så ta bort honom från bröstet och ta några djupa andetag innan du försöker igen. Det är trixigt i början innan man får ordning på alla viftande armar och sånt! Klämma fast ena armen i armhålan är bra!

Det gör ont i början när dom tar tag i några veckor innan brösten vant sig, gör det ont längre än så lr under hela amningsstunden så beror det troligtvis på ett felaktigt tag. Kolla hur vårtan ser ut efter, om den lutar åt nått håll så försök hålla bebisen åt motsatt håll, alltså åt det hållet som vårtan är minst åt!

Lycka till och om du vill amma så ge det lite tid, det är krångligt i början men himla mysigt när/om man får det att funka bra!

Märkligt, för mig var det precis tvärtom!! Jag använde purelan med första barnet, och kom inte till skott med att lufta ordentligt. Jag fick aldrig amningen att fungera, mina sår läkte inte och till slut fick jag stafylokocker infektion och bölder och massa tråkigheter och fick ge upp amningen.

Med barn två började jag tidigt med både amningsnapp och purelan när såren kom. Då sa tillslut en mycket erfaren ssk på amningsmottagningen att jag skulle sluta använda purelan. Såren kan inte läka utan syre. Hon rekommenderade att bara använda den när jag absolut var tvungen att täcka brösten, dvs bara när jag skulle lämna huset och om vi skulle ha besök. Annars är det bättre att bara lufta så såren får chans att läka. Jag köpte också medelas bröstvårtskydd med lufthål på Apoteket, så då behövde jag i princip aldrig använda purelan. Mina sår läkte och tillslut så fungerade amningen hur bra som helst!

Ts, det är så himla svårt att veta vad som fungerar bäst för just dig! Du får prova dig fram. Och bestäm dig för hur mycket/länge du vill försöka. Det är inte alltid det fungerar helt enkelt. Jag trodde inte att jag brydde mig så mycket, men när jag blev rådd att sluta amma med första efter bara 4 veckor så blev jag ändå helt förstörd. Det var en stor sorg som höll sig kvar ganska länge faktiskt. Med andra barnet lovade jag mig själv att inte må dåligt om det inte fungerade. Men det är ju lätt att säga...

Det är så fruktansvärt jobbigt när man är mitt i det!! Jag minns efter 4 veckor träffade jag någon som sa att det tog dem 12 veckor innan det blev bra. Jag fick kämpa för att inte gråta, just då kunde jag inte föreställa mig att behöva lida så länge... I efterhand så kändes det ju helt klart värt det, men när man är mitt i det... Usch det är fruktansvärt :(

Men ts, se till att du får hjälp av någon kompetent du känner förtroende för. Sitt inte hemma och känn dig värdelös! Det kommer att bli bra för barnet i det långa loppet oavsett hur det går med amningen nu! Lycka till :)