Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

helena29

Äldre 16 Feb 21:53
114 svar

Citera Återställ Anmäl

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Hej!
Min son är 3,5 år och nåt så OTROLIGT krävande!
Går 15 timmar på dagis. Mån, ons o torsdag mellan 8.30-13.30.
Det är mestadels gnäll, tjat, skrik, ledsen mm mm.
Ex.
-Jag vill ha min iPad här hos mormor
-den är ju hemma
- nä, den ÄR inte hemma, jag vill ha den NUUUU!!!
-då får vi åka hem till den då?
-nä, vill inte åka hem, vill ha den NUUU!! Hämta den maaammaaa! *skrik, gnäll*

Han äter en glass och slänger pinnen på golvet. Jag säger åt honom att slänga den i soporna omedelbart. Han vägrar och skriker NEEEJ! Jag säger åt honom igen. Samma visa igen och han åker upp på rummet.

Han hittar lördagsgodiset i skåpet och vill ha det idag, måndag??! Varför? Han vet mycket väl att det bara är på lördagar! Tjat och jag säger nej, tjat igen. Gnäll, skrik och jag vill det NUUU!

När han leker med kompisar är det ofta bråk om leksaker. Den är miiiin! JAG vill ha den! Han tog den! Men jag vill ha den!

Vid matbordet kan han naturligtvis INTE sitta kvar utan går iväg när han anser sig ätit klart.

En kamp att få honom tvätta händerna efter toalettbesök. VILL INTEE!!! Låter det då. Man får tvinga helt enkelt under skrik o gnäll.

Vi försöker så gott vi kan och vill såklart uppfostra honom bra. Varför är det så svårt? Vi börjar bli så otroligt trötta på denna kamp varje dag.
Vi har inte varit slappa och skämmer inte bort honom, försöker sätta tydliga gränser.

Han är så otroligt krävande i våra ögon. Ovanligt gnällig i jämförelse med andra barn.
Ovanligt känslig i jämförelse med andra barn.
Svårt att få nöjd. Vill bara ha mer/annat.
Det är så gnälligt vad det än gäller. Men värst är ju ändå när man är borta och det krånglas med mat, lek osv. Sååå jobbigt för oss föräldrar att ägna kvällen åt konflikter, trösta mm mm.
Han börjar gråta för ingenting. Känslig. Tål inte motgångar, ett nej eller att det inte går som han vill.

Behöver massor av tips, stöttning av er som känner igen er!! Eller er andra som har tips!
- «
- ‹
- Sida 1 av 3
- 1
- 2
- 3
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)
helena29

Äldre 16 Feb 22:20
#2

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2015-02-16 22:11:48 följande:
Jag är verkligen ingen expert, men några saker som jag upplevde underlättade mycket när sonen var i samma ålder var:

Ge saker tid och skynda inte på barnet.
Försöka behålla lugnet själv och inte bli arg.
Tillbringa mycket tid med barnet; leka, läsa, pyssla, ha kul...
Gör inte allt till en kamp. Strid bara om det som är nödvändigt.
Försök att säga vad du vill att barnet ska göra istället för vad du inte vill. (ex: istället för: "Släng inte glasspinnen på golvet!", säg: "Jag vill gärna att du slänger glasspinnen i papperskorgen!"
Låt barnet hjälpa till med saker, så att hen får känna sig betydelsefull.
Släpp prestigen!
Våga överlämna vissa beslut åt barnet. Om barnet vägrar gå och lägga sig, säg: "Okej, då sätter jag mig här och läser, och så får du säga till när du vill gå och sova".

Jag kan rekommendera "Ditt kompetenta barn" av Jesper Juul.
Tack snälla, ska försöka tänka på detta. Men ibland känns allt så hopplöst och tålamodet spricker. Behöver man inte bli arg ibland också? När han inte lyssnar??
helena29

Äldre 17 Feb 10:38
#6

Citera Återställ Anmäl

JazzKermit skrev 2015-02-17 00:03:13 följande:
Å vad jag känner igen mig/oss! Vår är nu 4 1/2 och det har faktiskt blivit bättre nu på senaste tiden, men hjälp så kämpigt det är när de "bryter"! Jag håller med i allt som Natulcien säger, det svåraste för oss är att behålla lugnet själva då vi har rätt dåligt tålamod både jag och mannen. Sen fick vi ett tips av en psykolog att vi skulle "bomba" honom med kärlek, att man pussar och kramar när man går förbi så att de tycker att det nästan är för mycket, det lugnar ner lite över lag. Det kan ju vara lätt att missa när barnen har krävande perioder.

Ja, vi försöker också kärleksbomba så mycket vi kan!

Men mycket av hans gnäll o "dumheter" beror nog på att han är så trött! Är det normalt för en 3,5 åring att va dödstrött redan vid 15-16 på dagen? Han behöver verkligen sova middag än!

Hur är era små?
helena29

Äldre 17 Feb 17:15
#8

Citera Återställ Anmäl

isolande skrev 2015-02-17 11:36:25 följande:
Jag tänker på dina olika situationer i TS:

- Matbordet: Går det att distrahera honom till att sitta kvar? Typ börja sjunga en sång tillsammans, erbjud en frukt till efterrätt, fråga honom hur han haft på dagis, be honom berätta om sina kompisar?

- Godisgnället. Ta bort lördagsgodiset? Hade mina barn börjat tjata om godis hade jag avvecklat det så att det inte blev en så stor grej. Det finns inte godis vanemässigt i vårt liv, punkt.

- Ipad: Samma sak. Avveckla den så den inte är en så stor del av livet. Ipad får man bara titta på på lördagar typ.

- Leka med kompisargnället: Helt normalt för en treåring. Var med i leken och se till att de turas om med grejerna.

Förstår att du är less, men det är ju inte mycket att göra annat än att vara konsekvent och överrösa med kärlek den tiden som det inte är bråk ${#emotions_dlg.flower}$

Tack för bra tips!

Han lan liksom inte lyssna! Finns inte en möjlighet. Han blir galen om han får ett nej tex.

Som nu, fika hos mormor. Han tar kaka på kaka och tar ett bett på varje. Vi säger åt honom allihopa men han säger bara JOOOO!!! JAG VIIILL! Hade man varit själva hade jag kastat upp honom på rummet. Men nu var det bekanta till mina föräldrar också, så man vill ju inte ställa till en scen heller... Fast de tror väl han är världens mest bortskämda unge... Är så trött på det här!
helena29

Äldre 17 Feb 17:37
#11

Citera Återställ Anmäl

Annelie 76 skrev 2015-02-17 17:20:49 följande:
Då tar man undan kakorna. Min son är likadan men jag börjar redan innan med att tala om hur jag vill ha det "du tar en kaka och äter upp den innan du får en till och du får två stycken". Duger inte det får han vara utan. Nu har vi kört med det så länge att han blir sur men inget mer.
Självklart hade jag gjort det om vi var hemma själva. Men kan ju inte ta bort kakorna för de andra gästerna. Och vill helst undvika ett utbrott med skrik som kanske varar i en halvtimme när man är borta. Hur sjutton gör man? Min energi är slut!

Har dessutom en 4 månaders som håller mig vaken på natten så tålamodet finns inte.
helena29

Äldre 17 Feb 17:43
#12

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2015-02-17 17:19:09 följande:
Fast att han tar kaka på kaka och biter i varje, det kan man ju undvika genom att helt enkelt ta bort kakfatet ur hans räckvidd. Skriker han så gå iväg med honom, och förklara att ni går tillbaka när han har lugnat ner sig. Lämna honom inte, utan var där med honom. Att låta ett barn gå till sitt rum tror jag absolut inte på som en lösning, utan snarare att det förvärrar problemet.
Varför tror du det förvärrar problemet? Kan det inte vara bra att lämna honom ifred så han får tänka över? Jag måste ju kunna få umgås med gästerna? Det är ju han som inte lyssnat! Dessutom vill man ju inte "förstöra" för de andra gästerna? Men man måste väl va konsekvent och strunta i att man har gäster.,.??
helena29

Äldre 17 Feb 21:56
#21

Citera Återställ Anmäl

isolande skrev 2015-02-17 21:35:15 följande:
Jag hade varit konsekvent trots gäster. Mina nej är alltid nej såvida man inte på ett lugnt sätt kan framföra en vettig anledning till att ändra nejet. Skrik och gap hade jag avlägsnat ur rummet och pratat om att man inte beter sig så. Gästerna hade fått vänta. Det viktigaste är att mitt barn lär sig hur man beter sig.

Du har ju såklart helt rätt... Men ibland orkar man inte ta striden, fast det är väl då det blir värre i längden.

Sen som Natulcien skrev. Låt det inte bli en kamp varje gång. MEN det är ju oundvikligt så länge man är oense??!
helena29

Äldre 18 Feb 09:34
#25

Citera Återställ Anmäl

Batmamba skrev 2015-02-17 23:02:35 följande:
Ang bråk med kompisar om saker. Jag läste att man kan be barnet lägga undan sånt som kompisen inte får röra innan hen kommer. Det ger barnet en känsla av att ha lite mer kontroll. Har dock aldrig provat själv.

Njaaa, tror dock inte att det funkar här. Han liksom bara SKA ha det själv bara för att kompisen har det. Spelar ingen roll vad det är för leksak.

Är ju likadant när man är borta hos nån annan. Han bara SKA ha det som kompisen har, spelar som sagt ingen roll vad det är. Igår hade kompisen en pinne, då började han GRÅTA för han ville ha den??! Känslig JA.

Det här gör mig tokig och jag drar mig för att umgås ibland, vilket är totalt fel. Han behöver väl "lära" sig??
helena29

Äldre 18 Feb 09:49
#28

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2015-02-17 18:29:13 följande:
Men ett litet barn kan inte "tänka över" något. Är hen arg/ledsen/upprörd så kan hen inte tänka. Om man skickar iväg barnet ensamt någonstans så upplever hen sannolikt bara rädsla, utanförskap, kärlekslöshet och får en känsla av att hen är fel = sämre självkänsla.
Att stanna med barnet, lugna, prata och bekräfta hens känslor ger ju mycket mer.
Hur gör man då vid matbordet om man är själva? Alltså inte borta eller har gäster?

Om hen sitter och krånglar, flamsar, leker med maten osv?

Om man ber hen sluta, men måste tjata, hur gör ni då? Ber hen avlägsna sig? Känner hen sig inte hjälplös då?
helena29

Äldre 18 Feb 09:51
#30

Citera Återställ Anmäl

Natulcien skrev 2015-02-18 09:48:01 följande:
Sitta för länge? Varför ska barnet sitta över huvud taget?
Menar kanske sitta kvar vid matbordet?

«
‹
Sida 1 av 3
1
2
3
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

Är sååå "trött" på min 3,5-årings beteende! (Gnäll, trots, lyssnar inte, arg...)

INNEHÅLL