Novemberbebisar 2015

Väntar vårt första början av november, runt den 4e. Jag är ca i vecka 6, (5+6). Egentligen hemligt för allt och alla än (så min pojkvän blir säkert lite knäpp^^), önskade man kunna skriva anonymt här men det gick inte så jag gjorde en lite chansning och hoppas att ingen känner igen mig. Då jag ville vara med i en sån här tråd lite med och se hur det går för alla. :) Vi hade kost prat i måndags. Den 13e april har jag hälsoundersökning. 3e mars tror jag det var gjorde jag/vi det första testet som visade snabbt ett starkt plus, var tvungen att kolla flera gånger om under dagen och fråga pojkvännen om det verkligen var ett plus. Sedan den 5e eller 6e så gjorde vi ett till test, med digital som också visade och skrek om att jag var gravid (2-3). Jag har fortfarande svårt att ta in det, men såklart glad ändå! Min tredje graviditet. De två gångerna tidigare gjorde jag abort, pga de papporna ville inte vara delaktiga plus pga en massa annat skit.

Men denna behåller jag och pojkvännen är helt med på det. =) Väldigt snabbt för oss då vi inte alls har varit tillsammans en längre tid (liten olycka trotts preventivmedel), men allt kommer att gå bra och det är super bra mellan han och mig. =) Spännande värre med allt! Jag vill skrika ut medans pojkvännen är den tystlåtna. :)

Tack så mycket! =)

Idag har jag gått in i vecka 7 (6+0). Känner mig rätt så pigg förutom lite magsmärtor idag. Igår var det lite värre med tröttheten, yrsel, illamående och magsmärtor. Orkade knappt röra mig, men inga spyor än! Men känns rätt så lugnt annars, skönt nog. :)

Jo, en sak som är lite jobbigt och det är humörsvängningarna! :P Blir mera än lätt irriterad och grinig nu för tiden. :P

Idag, denna morgon är mitt illamående riktigt illa. Blää. Går och lägger mig igen! :)

Har ni svält upp mycket om era magar?

Jag å gubben har tjafsat flera gånger om den senaste tiden. Eller mera jag.... :P Blir irriterad på små saker, arg och tjurig ena stunden och gråter nästa stund. Hopplöst!

Men så roligt! Samma här med läkaren. Jag har dock pcos, en äggstock och haft tumör på äggstock. Men här är jag, gravid (6+2) på "egen hand" (med hjälp utav gubben :P) och även rätt så plötsligt. Och läkaren sa att jag skulle höra av mig när det var dags för barn. Men det behövdes inte! :) Yr och trötthet har jag också problem med. Och illamående. Speciellt på kvällarna, på dagarna är jag rätt så okej. Lite ömma bröst med. :) Grattis! :))

Vad och hur gör ni för att klara av och orka med vardagssysslorna?

Då går man in i vecka 11 idag. :)