• liindalus

    hjälp min bror har blivit lämnad :(

    Min bror har blivit själv med en 10 månaders, dom har vart själva i 2 månader nu, mamman träffar barnet några h en dag i veckan, och tror själv att hon efter sommaren ska börja kunna ha honom mer. Min bror havererar, jag förstår inte hur han orkar, och hon har ingen förståelse för att han har de tufft! Innan de separerade sa hon jämt att han inte gjorde ett dyft men han gör ju så otroligt mycket, och hon förstår de inte ens nu! Mitt hjärta brister totalt och jag vet inte hur jag ska stötta då jag själv har en 7 månaders som är mulltialergiker :(

  • Svar på tråden hjälp min bror har blivit lämnad :(
  • liindalus
    Angel D skrev 2015-02-28 02:37:20 följande:

    Inte för att vara elak mot din bror men tusentals kvinnor går igenom samma sak och de klarar det. Det kommer han med göra. Han är fortfarande i chockstadiet över att ha blivit lämnad. Det tar ett tag att komma över. Det går fortare om han ser till att få en samtalskontakt, typ kurator eller psykolog. Det kan han få via bvc.

    Det är en mardröm att bli lämnad ensam med en så liten, det är det. Men det går. Han har rätt att få hjälp. Hans arbetsgivare får se till att ge honom pappaledigt. Mamman för skriva över dagar så att dom räcker till. Han kan få avlastning via soc. Borde inte vara några problem alls med det under dessa omständigheter.

    Han är inte ensam om att bli lämnad. Tipsa honom att söka kontakt med andra som blivit lämnade med små. Troligtvis är det flest kvinnor men saken i sig är ju samma. De är ensamma med hela ansvaret och chocken. Han behöver prata med folk som upplevt samma sak.

    Det kommer att bli bättre men det kommer ta tid.

    Han måste ge sig tid att sörja över att förhållandet är över, därför är det bra om han ansöker om avlastning via soc. Tro mig, de har sett/hört allt, de vet vad som behövs göras. Han har samma rätt till hjälp som en kvinna i hans sits.

    Gå med honom när han går till soc, var moraliskt stöd på så vis. Om ni bor nära så gör saker ihop. Laga mat, gå promenader. Se till att han inte stänger in sig hemma och hamnar i en depression. Gör han det ändå, se till att han får hjälp av vårdcentralen.

    Önskar honom lycka till och hälsa honom att detta klarar han. Det blir lättare med tiden.


    Han vägrar prata med någon, jag och våran mamma. Kan väl få ur honom ett par ord ibland. Han har grov adhd och arsberger syndrom och period depression pågrund av diagnoserna

    Han blir bara arg och tyst när man föreslår diverse samtalskontakt :(
  • liindalus

    Och


    Nenne666 skrev 2015-02-28 02:43:59 följande:

    Liksom kvinnorna lyckats gå igenom. Lustigt att din bror gör sig till ett offer. Jobbigt!


    Gör han absolut inte, han är ledsen för sin sons skull, och har inte klagat en enda gång för ansvaret med de.
  • liindalus

    Konstigt att folk är.så story stöd och har så bra tips till ensamma mammor, varför är det en sådan nagel i ögat på folk när de är en ensam pappa? Han gör ju de här, min oro är hur jag ska kunna.stötta honom, precis som jag skulle gjort om det var tvärtom, han som lämnade, då hade jag vart där för mamman...

  • liindalus

    Alla instanser är inkopplade från start pågrund av föräldrarnas diagnoser, och sitt barn tar han väl hand om, finns ingen bättre förälder till hans barn än han! Men fått bättre tips i annan tråd hur.man kan få honom att öppna sig

    Hur i helvete kan man med att göra bedömningen på en jävla tråd på fl att någon inte borde ha sitt barn pga diagnoser?!?! Dra åt helvete säger jag bara :) hälsningar världens bästa morsa med adhd panikångest tidvis depression och socialfobi

  • liindalus

    Du har nog aldrig vart i kontakt med personer som har diagnoser, han har en lätt variant av depression som inte ens behöver medicineras, samtidigt känner jag otroligt många fantastiska föräldrar som tom går på antidepressiva medel.

    Förklara gärna hur arsberger och adhd gör en till sämre föräldrar så har jag nått att garva åt :)


    Alexi skrev 2015-02-28 19:05:39 följande:

    Ärligt talat, jag tror inte man är en lika bra förälder med massa psykiska diagnoser. Hur skulle man kunna vara det? Typ med depression, om man är deprimerad på en nivå att det påverkar vardag och arbetsförmåga, då känns det självklart att det påverkar interaktionen med barnen.


  • liindalus

    Finns inge som säger att man är bättre eller sämre än en förälder utan diagnos, man tänker på ett annat sätt, ibland är det bättre ibland sämre, precis som alla andra föräldrar, ingen är lika dan som en annan finns fördelar och nackdelar med alla sorters människor

    För min del har det varit jättebra med en förälder som har samma.diagnos.som jag

  • liindalus

    Hurbjag skriver mitt.i natten skiter jag fullständigt i, tycker du kan göra de samma ;)

  • liindalus
    Förtryckt skrev 2015-03-01 09:57:35 följande:
    Nu är de ju så att alla instanser möjliga har vart inkopplade från start då mamman har liknade diagnoser

    Gladare barn finns inte, diagnoser spelar ingen roll i hur man är som förälder, och någon som känner sig själv så bra som någon med.diagnoser har så mycket mer att tillföra känslomässigt till sina barn.

    Kan ju tillägga att han är med.i mensa också, alla.ni som verkar tro att diagnoser gör en utvecklingsstörd, sorgliga människor som aldrig öppnat en bok är vad ni är :)
  • liindalus
    dps skrev 2015-02-28 12:58:33 följande:

    Grät gjorde hon säkert, men hon gick inte runt till folk (exempelvis grannar) och bad om att de skulle tycka synd om henne.


    Vad tusan pratar du om?

    Förde första kämpar han på, han har aldrig gråtit vad jag sett, och hans enda granne är hans mamma så tror de är fullt lagligt att beklaga sig dit, vilket han inte ens gör. Startade ju tråden eftersom jag ville ha tips på hur man når fram till honom eftersom jag vill att han ska känna stöd och kunna prata med mig. Tror han är duktigare än din morsa med. Tanke på din attityd så lyckades hon inge vidare ;) (här på landet säger vi inge inge inge inge hälsningar till stavningspolisen)
Svar på tråden hjälp min bror har blivit lämnad :(