Förtvivlad mamma
Dela kommande föräldraledighet med din man?
Inlägg från: Penida
|
-
-
Jag vet inte, du känner din man och dig själv och vet nog innerst inne var problemet ligger.HannahLee skrev 2015-03-05 10:57:55 följande:
Ett annat problem är att minnande är så trött hela tiden. Han är verkligen blek av trötthet efter de här åren, där ingen av oss nånsin fått sova en hel natt. Han orkar inte steppa in och ta lek och nattningar när han kommer hem, han blir bara irriterad. Så då tar jag det. Har ni andra liksom superkillar som orkar ha krävande jobb och sen bara komma hem och ta över markservicen? Min man är 46, tio år äldre än mig, kan det vara det?
Min sambo är 9 år äldre än mig och han tar samma ansvar. Vi bestämde innan vi skaffade barn att vi skulle dela sådant som rör hushåll och barn just för att vi inte skulle behöva gå under av trötthet, bli deppiga eller känna agg mot den andre och fortsätta vara kära och få en lika god relation till våra barn. Vi delade på allt innan också så det var väl ingen stor grej egentligen.
Vi delade nätterna så vi fick båda sova, här skulle det aldrig med det ha hänt att ingen fick sova en natt på flera år. -
Ni håller ihop men vad är det värt om du inte mår bra i relationen? Familjerådgivning?HannahLee skrev 2015-03-05 20:17:06 följande:
Sen vill jag också säga att ni verkar vara många som har total jämställda relationer: grattis till er! Min man hade en mamma som var hemmafru ( en bitter, bitter kvinna idag) och en allestädes frånvarande far som vigde sitt liv åt " firman". Han är en godhjärtad man men absolut, som en hel del med snopp, ibland lite fyrkantig. Han är konservativ, traditionell och lite gammaldags. Ibland tror jag att han lever i fel årtionde och att vi när som helst ska vakna i en scen ur " mad men".Han är också pålitlig, lojal och han älskar oss innerligt.
Vi har haft många diskussioner ( ok praktgräl)och han har gått från att vara ganska precis som sin egen pappa, dvs ett arkeologiskt fynd, till en pappa som går på föräldrarådsmöten , kan diskutera amning och leker med sin son. Men han kommer aldrig att baka surdegslimpor eller jobba deltid. Han kommer aldrig heller att lägga fram kläder dagen innan eller natta varannan kväll,Det är den mannen jag har valt. Och jag älskar honom även om det gör mig galen.
Jag kommer aldrig att behöva försörja honom eller betala en restaurangnota eller göra rent ett avlopp eller byta en glödlampa. Det är vansinnigt irriterande. Och ändå är det så det är.
Jag funderar ofta över hur den här traditionella mansrollen kommer att påverka våra söner.
Men grattis till er andra som verkar ha praktexemplar till män. Ni har gjort smarta, moderna val. Det har inte jag gjort. Och , om sanningen ska fram, inte min man heller. Men vi håller ihop.
-
Upplevde du det som ett påhopp? Det var verkligen inte menat så men men..HannahLee skrev 2015-03-05 22:11:43 följande:
Jag förstod ju att jag skulle få påhopp om att det var min relation till min man som gör mig olycklig , osv. Och jag vet att ni finns därute, ni som kommer överens om hur allt ska bli- och faktiskt håller er till det. Jag vet också att ni gärna talar om det. Ofta och mycket.
Än en gång: gratulerar till er. Om detta skulle jag gärna diskutera med er i en annan tråd .men inte nu.
Nu handlar dem här tråden inte om hur vi har valt att fördela våra fl dagar utan om hur en höggravid trött mamma skall orka med en fantastisk men mycket viljestark ung man på 3,5 år. Om hur det är att vara trött på att vara mamma ibland.
Min förra fl gick inte bra, igångsättning 3 v innan bf pga preeklamppsi/ tillväxthämning. Slutade i urakut snitt med sjukt barn. Klart jag vill att min man ska vara med. Klart han vill vara med. Men jag oroar mig mer för vad det innebär för en 3,5 åring som aldrig har blivit lämnad förut att a) först bli plötsligt lämnad b) sova borta c) få ett syskon, allt inom
Loppet av något dygn. Det är trauma- om än brukar det gå rätt bra för dom flesta ungar. Jag kör på extramormor. Och japp, jag hatar min svärmor. Förutom att hon är en självupptagen häxa så lovar hon först att passa vår son, sedan bokar hon en resa, precis vid bf. Sedan vill hon ha ständig sympati, uppmärksamhet, tröst och praktisk hjälp. Men själv kan hon inte ställs upp nånsin.
Jag hoppas du får svar från de som kan relatera och skulle acceptera något liknande då hos sina barns pappor. Jag är inte den.
Jag hoppas det går bra för dig och att du mår bättre snart. -
Det är ingen fara. Visst, det är säkert så. Vi lever i olika verkligheter helt enkelt och för mig kan det tyckas lätt att lösa om jag ser till min. För mig har det varit viktigt att behålla det där du säger dig sakna och det har varit möjligt eftersom vi har delat på det och delar på det. Det var det jag tänkte på. Det har inte att göra med att min partner är en superman eller vad du nu skrev tidigare, han är en helt vanlig man men som inte lever kvar i gamla könsroller och gärna spenderar mycket tid med sin familj och värdesätter tid med sina barn, ser till mig och vad vårt förhållande mår bra av. För mig är det saker som är givna hos en parter.HannahLee skrev 2015-03-05 23:09:05 följande:Ledsen om jag brusade upp. Jag förstår vad du menar. Du accepterar antagligen saker som jag inte skulle göra , precis som tvärt om.
Du verkar vara en smart tjej men det märks att du inte mår bra, jag hoppas som sagt du kommer ur det här snart. -
Jag tycker också du ska se om du kan öka tiden på förskolan något. Du är sjukskriven på heltid och din man vill inte få ner i tid, känns som det skulle vara vettigt då. Jag har full förståelse för att du inte vill ha långa dagar för ditt barn men det är under en kortare period och du mår förhoppningsvis bättre om du får en chans att verkligen ta igen dig och kan då ge mer av dig själv snart.
-
TS mår nog bara väldigt dåligt och tar ut det på andra. Det har vi nog alla gjort någon gång. Det betyder inte att hon är eller kommer bli en dålig förälder. Attityden är skittråkig men det handlar inte om någon här eller farmor gissar jag, tänk på att TS man och barnets andra förälder inte kan tänka sig att underlätta för henne.Elaaunna skrev 2015-03-06 21:57:00 följande:
Wow vad du är självisk! Tycker synd om din son som har en sådan mamma, stackars barn!
Du borde inte skaffa fler barn eftersom du orkar inte med den ena som du har!
Hatar du din farmor för att hon vill leva sitt eget liv? Varför tycker du att du har rätt till det?!
Du är mycket negativ mot allt och alla! Med ett ord "mycket självisk"!
-
Du kan inget om psykisk ohälsa, det är uppenbart.Elaaunna skrev 2015-03-06 23:14:20 följande:
Hon är en dålig förälder! Hon tål inte sin son, inte ens när de är på semester! Det är hemskt att höra/läsa! Vill du ha en sådan mamma? Livet är inte lätt, men det ska ALDRIG gå ut över barn hur svårt det än är! Annars ska man inte skaffa barn! Enkelt!
Vad jag vill ha för förälder? Jag är vuxen och jag vill ha mina föräldrar. Jag skulle inte välja en förälder som biter ihop och låtsas leva på rosa moln trots att denne känner att den går under inombords, så mycket kan jag säga. Den brukar slå väldigt fel till slut och ett barn är märker av hur mycket du än försöker mörka det genom ett fejkleende. Att våga erkänna sina problem är starkt, då kan man jobba på dem.
Jag har redan sagt att jag tycker TS och hennes man bör söka hjälp men det slog galet fel hos TS, problemet som jag ser det är att TS accepterar att vara ensam om det mesta trots att de är två föräldrar. En tredje och kunnig part skulle kanske kunna ändra dessa tankar hos henne. -
Hon är i vecka 30, sjukskriven och utan support från sin man och barnets pappa och har säkert inte känt så under hela graviditeten, hur hjälper du henne (och med det hennes barn) genom att kalla henne dålig mamma för att hon känner något du inbillar dig att du aldrig skulle känna själv i samma situation?Elaaunna skrev 2015-03-06 23:37:28 följande:
Jag skulle inte välja en förälder som biter ihop och låtsas leva på rosa moln trots att denne känner att den går under inombords, så mycket kan jag säga. Den brukar slå väldigt fel till slut och ett barn är märker av hur mycket du än försöker mörka det genom ett fejkleende.
[/quote]
Där har du svaret!
En sådan person borde inte ha fler barn!
Har du några vettiga tips eller mår du bara lite bättre i dig själv av att kalla någon dålig? -
Intressant förresten att du utelämnade det sista jag skrev. TS erkänner att hon mår dåligt ens utan ett anonymt nick som är så vanligt här på forumet, det kräver styrka, förhoppningsvis vill hon också jobba för en förändring. Man är bra naiv om man tror att alla upplever allt precis som man själv upplever det.Elaaunna skrev 2015-03-06 23:37:28 följande:
Jag skulle inte välja en förälder som biter ihop och låtsas leva på rosa moln trots att denne känner att den går under inombords, så mycket kan jag säga. Den brukar slå väldigt fel till slut och ett barn är märker av hur mycket du än försöker mörka det genom ett fejkleende.
[/quote]
Där har du svaret!
En sådan person borde inte ha fler barn!
-
Klokt!framfet skrev 2015-03-07 00:25:39 följande:
Jag brukar inte kommentera på FL, men jag känner att jag måste nu.
Mitt tips är att du ska våga öppna dig för din barnmorska på MVC. Säg att du behöver prata med någon. MVC är knutna till psykologer i ditt län. Jag har själv vänt mig dit när livet känts hopplöst. Jag kom till en toppenbra psykolog som även var barnpsykolog och där kunde jag ventilera sådant som jag upplevde som svårt i föräldraskapet, samtidigt som jag kunde få ur mig sådant som legat och grott sedan barnsben.
Bland det bästa jag gjort och rekommenderar det till alla som vill lyssna.
Sedan är det väldigt synd att du inte får den uppbackning som du behöver i ditt förhållande, hade sin man bara sett det behovet du har så hade det nog varit enklare för dig och sonen. Och visst, ibland får man inse vad man gett sig in i och acceptera det, men samtidigt så handlar det om respekt mot varandra, om din man verkligen ser att du lider och mår dåligt, varför gör han inte allt i sin makt för att du ska må bättre? Kanske behöver ni hjälp att prata om sådana saker också.
Ett sista tips, gör det till en stor grej och låt sonen sova hos en av era kompisar redan nu, då kanske det går lättare när väl förlossningen drar igång.
Stort lycka till i alla fall. Och glöm inte att även om man alltid älskar sina barn, så älskar man inte alltid att vara förälder, det är bara väldigt få som vågar erkänna att det är så.