Förtvivlad mamma

Hej förtvivlad mamma!

Jag både känner igen mig och förstår dig. Vår situation är kanske inte lika, men våra känslor tycks vara desamma...

Gravid med ny man oplanerat. Sitter nu i v 39 utan direkt kontakt med den blivande pappan som lever kvar i sitt gamla ungkarsliv... Två barn sedan tidigare och ett har funktionsnedsättning. Trött, ledsen och tycker mest synd om mig själv. Ångrar faktiskt bittert en del av mina val... Vissa dagar känns bättre och jag försöker att inte se bakåt. Tror man måste prioritera det som är viktigt och spara på sin energi. Jag har tyvärr inga bra råd att komma med, hur gärna jag än önskat... Styrka till dig och en stor kram. Vi fixar det ska du se. :)

Dela kommande föräldraledighet med din man?

Det är nu din man måste rycka in och avlasta dig. Det är hans ansvar inte hans mammas ansvar.
Han får helt enkelt dra ner på arbetet.

Kan du inte försöka få några mer timmar för barnet på dagis, så han får göra av med mer energi.
Sedan är tre-årsåldern ofta jobbig, både för barn och föräldrar.

Du behöver inte heller leka med ditt barn, jag avskydde att leka, men gjorde annat istället. Orkar du går promenader så kan ni ta promenader i någon skog eller park där han kan undersöka det som finns, ta med dig en vagn så du kan ha som stöd och även lägga alla insamlade stenar i

Din man måste gå ner i tid och prioritera familjen!
Du säger att NI inte får någon hjälp, men faktum är att din man inte gör sin del, och ni måste börja där.

Oj vad tufft du verkar ha det! Jag känner igen det där från min egen graviditet. Energin är i bott och så en 3,5 åring som vill ha och behöver uppmärksamhet. I slutet av min graviditet så blev det mycket barnkanalen kan jag säga med mig sovandes bredvid i soffan. Det gick bara inte att hålla sig vaken.

Jag tänker på det här med avlastning. Som någon skrev, finns det möjlighet till fler timmar på förskolan? Kan din man gå ner i arbetstid? Förstår att det kan vara en ekonomisk fråga och att det inte är ett alternativ men det fungerar ju inte som det är nu. Du kommer ju gå in i väggen. Kan du anlita någon barnvakt som har din son några timmar efter förskolan en eller två dagar i veckan? Kanske du har någon kollega som har ett tonårsbarn som vill sälla upp för någon hundralapp? Vad tror du?

Sen måste du tänka på att du gör så gott som du kan. Din son kommer inte lida av att du inte leker med honom flera timmar om dagen nu under några månader. Det är inte farligt för barn att ha tråkigt, tvärt om. Han är aktiv säger du, finns det något han tycker om att göra som han kan pyssla lite själv med? Pärla, dega, måla eller liknande? Eller är han för rastlös för det?

Hade du bott i närheten av mig hade din son gärna fått komma och leka med min tjej så du fick vila dig! Usch, det är hemskt där där när man är så trött att man bara vill gråta och låsa in sig och dra täcket över huvudet och inte komma fram närmsta halvåret!! Lycka till!!

 

 

Förstår att det känns tungt just nu men jag lovar det blir bättre. En aktiv 3 åring inne i värsta trotset är jobbig men han kommer ur den och det relativt snabbt. Planera aktiviteter i förväg när han är på förskolan kanske kunde hjälpa? I em skall vi baka, hjälpa mamma laga middag,plantera blommor, måla om en byrå tillsammans eller vad han och DU nu gillar så slipper du gnället. Gå till en lekplats där han kan rasa av sig och du kan vila på en bänk.
Jag var själv som du och tyckte det var rätt så trist att sitta på golvet och leka men kom på att vi kunde ju göra annat i stället som även jag gillar. Sen går tiden snabbt, jag saknade också jobbet något oerhört och hade noll avlastning men du kommer tillbaka till jobb inom ett år eller två och då kommer det att kännas annorlunda med barnen och ni hittar era rutiner. Och du, man behöver faktiskt inte gå ner i ambitionsnivå på jobbet, jag ville också göra det men kände efter föräldraledigheten att jag faktiskt vill jobba 100% och behålla min chefspossition (vilket jag inte kunde göra på 75%). Det har gått utmärkt! Vi har pusslat med tider för att slippa långa dagar på dagis och hjälpts åt. En åker tidigt på morgonen medan den andre lämnar och kan då hämta relativt tidigt. Sen kanske man kan jobba in någon timme under kvällen eller helgen om det behövs. Du fixar detta!

Tack ni som har svarat. Min man tjänar typ dubbelt så mycket som jag och jobbar på ett privat företag. Att han ska gå ner i tid är en möjlighet som vi har utrymt men med mig sjukskriven är det inte möjligt.

Tack för era tips och era igenkänningar- det hjälper. Min son är faktiskt rätt omöjlig nu: han sticker, alltså rusar blint rakt fram, rätt ut i trafik, så fort han går bredvid vagnen. Hur jag än skäller och försöker hindra så gör han det. Dagis påpekar det som ett problem och jag har varit på Bvc hos deras socionom för att prata om hur jag kan göra med rymmandet- eftersom det ju är en säkerhetsfråga. Har sele även vid gång- men det leder till raseriutbrott. Att han skulle sitta ner och fixa med pärlplatta eller hjälpa mamma med att baka är en dröm som jag har. Men han vill bara springa och skrika och banka. Han vill inte rita eller se på film eller sitta still. Faktum är att han bara verkar ha en växel- full fart framåt. Han kommer just nu i ständiga konflikter med andra barn så man måste passa honom noga så att han inte slår el nyps när han leker. Jag har täta sammandragningar hela tiden och det känns så hopplöst att jag bara vill gråta att försöka jaga efter honom jämt, samtidigt som det känns som om förlossningen ska starta när spm helst.

Ibland tänker jag att jag inte vill mer. Inte vill vara mamma, höggravid - bara lämna allt. Jag har avskytt dom här åren i hemlighet men dolt det väl- och nu börjar det om. Det är en pojke till jag väntar och ända sen vi fick veta det har jag känt mig förtvivlad. Allt detta stök och skrik och alla dessa bilar på golvet överallt.

Men idag har jag satt in en annons på blocket efter en extramormor. Kanske kan även hon hjälpa oss vid / kring förlossningen, om vi får tag på någon. Jag ska även visa era svar för min man.tack. Har ni fler tips?

Ett annat problem är att minnande är så trött hela tiden. Han är verkligen blek av trötthet efter de här åren, där ingen av oss nånsin fått sova en hel natt. Han orkar inte steppa in och ta lek och nattningar när han kommer hem, han blir bara irriterad. Så då tar jag det. Har ni andra liksom superkillar som orkar ha krävande jobb och sen bara komma hem och ta över markservicen? Min man är 46, tio år äldre än mig, kan det vara det?

Verkar mer än bara trotsig, det kanske är så att du behöver extra stöd och verktyg.Tror jag inte, min sambo tyckte det var betydligt jobbigare och var tröttare när hans två äldsta föddes.
Min bror är äldre än din man och har två småttingar och klarar både nattvak och tempot riktigt bra, min mamma som var mellan 15 och 20 år och yngre när hon fick oss är mer än fascinerande att vi har klarat småbarnsåren mer utvilade än hon och min pappa gjorde.

Hej ts, jag kan ge tips på att underlätta så att din son blir mer lugnare.

1. Rutiner samma allti

2. Behåll en lugn ton o skrik inte, när du vill vara bestämd var det i tonen och din handling. Ha även ögonkontakt med din son så han ser helheten.

3. Maten undvik mat med mkt socker, låt han få en stadig middag utan att ha tex pasta. Det ger mer aktivitet.

4. Fixa en belöningstavla med klistermärken o stjärnor. Dela upp dagen i 4 olika tider så kan han bli belönad, målet får du tänka ut så han vet vad du vill att han ska uppnå.

5. Börja pyssla tillsammans, baka, även vardagliga bestyr som att ni kan sorters tvätten.

Kort o gott låt din son vara med i vardagen se han som en go liten kille som behöver tydliga o konsekventa handledningar.

Han vill inte sitta still, men du kan lyckas, jag hade så stora problem med min son och det hjälpte verkligen att jag var tydligare.

När han springer ut i vägen, säg att det är farligt och att du blir rädd när han gör så. Han måste hålls dig i handen eller i vagnen.

När han springer ut i vägen, ta han därifrån sätt dig på huk o ha ögonkontakt säg att det är farligt. O krama om han. Säg att det är mammas jobb att se till att du onte skadar dig. Du får hjälpa mamma med sitt jobb.

Vid ett utbrott sitt ned med han stå inte o titta ner, bättre att vara på samma höjd. Denna son vill bara bli älskad och behöver mer tydlighet. Tycker att du verkar em stark mamma och du kommer att klara detta, ge det lite tid. Det blev långt, hoppas du förstår, skriver från Mob ngt kan blivit fel. Kram