Olika som föräldrar/förvirrat barn?
Hej!
Jag o min man har väldigt olika uppfostran från våra föräldrar och därför är vi nu väldigt olika i vår uppfostran av vår son.
Men jag har lärt mig att nåt av det viktigaste i ett barns uppfostran är att föräldrarna håller enad front och säger samma sak till barnet.
Men jag tycker inte att det känns riktigt OK att hålla med om vad min man inte tycker är ok men jag tycker det är ok, och vise versa
Som tex häromdagen så satt vi o vår son 2 1/2 år och åt middag och vår son har börjat ha ena handen innanför byxan på skinkan när han sitter i sin stol. Vi har sagt till honom tidigare att inte stoppa handen i byxan när man äter och han har då lydigt. Men nu gjorde han inte det utan vägrade ta upp handen från byxan. Jag tar upp hans hand och vi fortsätter att äta, men så åker handen ner igen...
Min man får spel och säger åt honom på skarpen att ta upp handen ur byxan, vår son börjar storgråta och jag fortsätter att stötta min man och säga åt vår son (på ett mycket lugnare vis) att ta upp handen ur byxan.
Men så tittar jag ordentligt ner i stolen och ser att han inte har handen i byxan nu utan han har den i knät bara, varpå jag säger det till min man,
men min man menar då på att vi ska inte vika oss nu utan han måste lära sig och lyssna. Jag hade här bett min son om ursäkt för att vi misstog oss på vart handen var , men min man ville absolut att handen från o med nu ska vara uppe på bordet. Och att man inte alls ska erkänna sig ha fel eller att man som vuxen också gör misstag , till sitt barn.
Min man låter också sitt eget tålamod och humör styra över uppfostran av vår son , som tex om han ena dan är på humör så kan vår son få godis och glass och bete sig lite om han vill, medans de dagar min man inte är på humör så får vår son höra att NEJ, man äter bara godis på lördagar och du får inte skrika, inte kasta saker och inte klättra i soffan...
Vi har pratat om detta men vi kommer inte fram till något annat gemensamt beslut förutom att vi ska stå enade när en diskussion uppstår med vår son.
Jag är snäll , tålmodig, förstående och koncist i min uppfostran av vår son, och jag håller mig till regler och rutiner.
Min man är busig när det passar honom och sträng annars , inget annat mellan läge...
Gör vi vår son ont ?
Hur lägger ni upp uppfostran sinsemellan ?
Tacksam för råd och hjälp
