Killar - kan ni bli tillsammans med en tjej som haft sex med 30 eller fler?
Med anledning av alla trådar kring detta är jag nyfiken om vad fl-männen känner och tycker.
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen. -
Svar på tråden Killar - kan ni bli tillsammans med en tjej som haft sex med 30 eller fler?
-
Nu vill jag bara lyssna på Pink Floyd. Tror du är bög, by the way. But I´ll have you.
-
Jag gillar inte att prata om mina ons med tjejer som jag dejtar och är helt ointresserad av deras. Röstade ja men helst av allt vill jag inte veta hur många hon har varit med, och brukar bli ganska irriterad när frågan kommer. Jag har aldrig haft en diskussion om föredetta sexpartners som har slutat bra, så varför ens prata om det? Är det viktigt?
-
Woho 50 50 go team ja! ;)
-
Jag går i terapi för att försöka få klarhet i om mina känslor är överdrivna och orimliga. Just nu vet jag inte vad som är drivet av svartsjuka och vad som kan var ett "riktigt" problem.Anonym (anonym) skrev 2015-03-27 17:07:19 följande:Varför går du i terapi, varför går ni inte båda två i parterapi om ni vill fortsätta i er relation?
Min frus ståndpunkt just nu är att allt är bra, att vi har ett fullt "normalt" sexliv och att det inte finns några problem. Kanske har hon rätt, kanske är det en storm i ett vattenglas i min hjärna?
Om jag lyckas minimera del av problemet så kanske vårt förhållande blir bättre. Kanske hjälper det om min självkänsla ökas och jag blir lite mer oberoende och stark? Vårt förhållande skulle troligtvis må bra av att maktbalansen mellan manligt och kvinnlig justerades något. En stor del av problemet kan vara att jag behandlar henne som en prinsessa och sätter henne på en pedistal.
Hon är villig att gå på parterapi om jag skulle önska det, jag vill dock börja med mig själv. -
Låter bra! Alltid bra att försöka utveckla sig själv och få bättre självförtroende. Hur sätter du henne på piedestal?Anonym (Avundsjuka) skrev 2015-03-30 10:06:15 följande:
Jag går i terapi för att försöka få klarhet i om mina känslor är överdrivna och orimliga. Just nu vet jag inte vad som är drivet av svartsjuka och vad som kan var ett "riktigt" problem.
Min frus ståndpunkt just nu är att allt är bra, att vi har ett fullt "normalt" sexliv och att det inte finns några problem. Kanske har hon rätt, kanske är det en storm i ett vattenglas i min hjärna?
Om jag lyckas minimera del av problemet så kanske vårt förhållande blir bättre. Kanske hjälper det om min självkänsla ökas och jag blir lite mer oberoende och stark? Vårt förhållande skulle troligtvis må bra av att maktbalansen mellan manligt och kvinnlig justerades något. En stor del av problemet kan vara att jag behandlar henne som en prinsessa och sätter henne på en pedistal.
Hon är villig att gå på parterapi om jag skulle önska det, jag vill dock börja med mig själv.
-
Jag kan tipsa om en rätt bra bok, no more Mr. Nice Guy, som tar upp det du beskriver. Låt inte titeln skrämma er, den handlar inte om att man ska bli elak mot sin kvinna.Anonym (Avundsjuka) skrev 2015-03-30 10:06:15 följande:
Jag går i terapi för att försöka få klarhet i om mina känslor är överdrivna och orimliga. Just nu vet jag inte vad som är drivet av svartsjuka och vad som kan var ett "riktigt" problem.
Min frus ståndpunkt just nu är att allt är bra, att vi har ett fullt "normalt" sexliv och att det inte finns några problem. Kanske har hon rätt, kanske är det en storm i ett vattenglas i min hjärna?
Om jag lyckas minimera del av problemet så kanske vårt förhållande blir bättre. Kanske hjälper det om min självkänsla ökas och jag blir lite mer oberoende och stark? Vårt förhållande skulle troligtvis må bra av att maktbalansen mellan manligt och kvinnlig justerades något. En stor del av problemet kan vara att jag behandlar henne som en prinsessa och sätter henne på en pedistal.
Hon är villig att gå på parterapi om jag skulle önska det, jag vill dock börja med mig själv.
-
Tack, jag har redan läst den boken. Det finns absolut saker som jag kan relatera till i den boken men jag upplevde inte att det hjälpte mig att förändra något. Måste kanske läsa den igen:)Tardon skrev 2015-03-30 10:53:45 följande:Jag kan tipsa om en rätt bra bok, no more Mr. Nice Guy, som tar upp det du beskriver. Låt inte titeln skrämma er, den handlar inte om att man ska bli elak mot sin kvinna.
-
Jag gör "allt" för henne. Hon får massor med uppmärksamhet, presenter, kärleksbevis och sexuell bekräftelse. Hon får sin vilja igenom i de flesta fallen även om vi egentligen inte har några större meningsskiljaktigheter i något annat än sex (jag är ingen push-over). Jag tar ett stort ansvar för vårt hem och alla sysslor som det innebär. Hon får mycket "serverat".MaryM skrev 2015-03-30 10:18:45 följande:Låter bra! Alltid bra att försöka utveckla sig själv och få bättre självförtroende. Hur sätter du henne på piedestal?
Allt detta är naturligt för mig och drivs helt av min kärlek till henne. Mitt sätt att behandla med henne är "helt nytt" för henne (enligt egen utsago). Hennes tidigare killar har inte brytt sig så mycket säger hon.
Mitt omhändertagande, ansvarstagande och min omtänksamhet får troligtvis hennes kärlek för mig att frodas på ett sätt som hon aldrig har upplevt tidigare.
Jag är mannen i hennes liv, hennes livs stora kärlek osv. Just detta tvivlar jag inte en sekund på.
Jag misstänker dock att det kan finnas en stor baksida i detta. Tryggheten blir för stor, hon har vant sig vid denna höga nivå uppassning. Hon tar mig nog för givet... Min känsla och misstanke är att detta dödar spänningen och därmed passionen. Jag kanske "gullar" ihjäl hennes sexlust?
Jag vet dock inte hur jag ska hitta en vettig balans. Jag skulle troligtvis kunna slå näven i bordet och KRÄVA mer sex men det vore meningslöst. Det är betydligt svårare att slå näven i bordet och kräva mer lust, vilket egentligen är det jag efterfrågar. -
Usch jag vet faktiskt inte. Svårt att ge råd. Vad sorgligt och jobbigt. Har hon kollat allt fysiskt? VILL Hon ha mer lust? Det är ju nr 1. Jag har egentligen aldrig saknat lust personligen, däremot tappade jag lust till mitt ex, då han var slö hemma och dessutom tjatade om sex. fråga henne om viljan finns. Att du vill leva med nån som vill ha dig och åtrår dig. Vill hon detta? Om ja, be henne kolla sina hormoner, kolla så att hon inte har nån låsning i bäckenbotten, sluta med p-piller, kolla på sexiga filmer..Anonym (Avundsjuka) skrev 2015-03-30 11:18:17 följande:
Jag gör "allt" för henne. Hon får massor med uppmärksamhet, presenter, kärleksbevis och sexuell bekräftelse. Hon får sin vilja igenom i de flesta fallen även om vi egentligen inte har några större meningsskiljaktigheter i något annat än sex (jag är ingen push-over). Jag tar ett stort ansvar för vårt hem och alla sysslor som det innebär. Hon får mycket "serverat".
Allt detta är naturligt för mig och drivs helt av min kärlek till henne. Mitt sätt att behandla med henne är "helt nytt" för henne (enligt egen utsago). Hennes tidigare killar har inte brytt sig så mycket säger hon.
Mitt omhändertagande, ansvarstagande och min omtänksamhet får troligtvis hennes kärlek för mig att frodas på ett sätt som hon aldrig har upplevt tidigare.
Jag är mannen i hennes liv, hennes livs stora kärlek osv. Just detta tvivlar jag inte en sekund på.
Jag misstänker dock att det kan finnas en stor baksida i detta. Tryggheten blir för stor, hon har vant sig vid denna höga nivå uppassning. Hon tar mig nog för givet... Min känsla och misstanke är att detta dödar spänningen och därmed passionen. Jag kanske "gullar" ihjäl hennes sexlust?
Jag vet dock inte hur jag ska hitta en vettig balans. Jag skulle troligtvis kunna slå näven i bordet och KRÄVA mer sex men det vore meningslöst. Det är betydligt svårare att slå näven i bordet och kräva mer lust, vilket egentligen är det jag efterfrågar.
Hoppas något kan hjälpa! -
Tack för råden.MaryM skrev 2015-03-30 11:41:35 följande:Usch jag vet faktiskt inte. Svårt att ge råd. Vad sorgligt och jobbigt. Har hon kollat allt fysiskt? VILL Hon ha mer lust? Det är ju nr 1. Jag har egentligen aldrig saknat lust personligen, däremot tappade jag lust till mitt ex, då han var slö hemma och dessutom tjatade om sex. fråga henne om viljan finns. Att du vill leva med nån som vill ha dig och åtrår dig. Vill hon detta? Om ja, be henne kolla sina hormoner, kolla så att hon inte har nån låsning i bäckenbotten, sluta med p-piller, kolla på sexiga filmer..
Hoppas något kan hjälpa!
Som jag har skrivit tidigare i denna tråden så jag har fört vårt sexliv och mina känslor orsakade av sexuell ovilja från henne på tal flera gånger. Problemet är att vi verkar ha så olika syn på detta. Min fru upplever inget problem, i alla fall inget hon vill erkänna för mig. Hon förnekar i princip allt jag påpekar. Hon blir dessutom genuint ledsen, storgråter och säger att hon känner sig otillräcklig. Detta är så klart oerhört jobbigt för mig och samtalen slutar med att jag "backar" , känner mig som ett riktigt svin och istället börjar trösta henne.
Jag kan inte fråga henne om hon vill ha mer sexlust när hon påstår att hon redan har det.
Jag kan inte fråga henne om hon verkligen är sexuellt attraherad av mig, och förvänta mig ett ärligt svar, så länge hon verkligen vill leva tillsammans med mig. Hon skulle inte våga ge mig ett negativt ärligt svar även om det nu är så att hon är medveten om att så är fallet. Det skulle ju troligtvis stjälpa vårt förhållande, får jag det "beviset" jag söker så skulle jag avsluta förhållandet. Just nu är det ju "bara" en känsla.
Jag är relativt säker på att det inte beror på några hormonella förändringar och hon använder inga preventivmedel. Jag tror att detta är rent psykologiskt och att hennes sexualitet fungerar på detta sättet. Jag tror inte att hon själv har förmågan att skapa lust för mig i större utsträckning än hon redan känner.
Jag känner mig som en film som hon har tittat 30 gångar och kan utantill. Jag är säkert hennes favoritfilm genom tiderna men effekten har avtagit och kan aldrig bli som den var första gången hon såg mig.
Frågan är dock om jag kan finna mig att leva i en relation där jag får väldigt lite sexuell uppmärksamhet i kombination med min kännedom av hennes tidigare liv, vilket tråden egentligen handlar om. Det sliter onekligen väldigt hårt på mitt välbefinnande. Hade jag inte älskat henne av hela mitt hjärta så hade jag avslutat relationen för länge sedan... Nu är valet inte alls lätt eller självklart. Ska jag välja kärlek eller försöka jaga den sexuella passionen jag aldrig fått uppleva i mitt liv?
Självkänslan tar väldigt mycket stryk när den sexuella bekräftelsen är obefintlig. Min kommer inte tåla att råka ut för samma scenario igen, så även om sannolikheten kanske är låg, så kommer jag inte våga inleda en seriös kärleksrelation med en kvinna med "stor" sexuell historik igen.
Även om du inte kan lösa mina problem så hoppas jag att jag lyckats belysa min sida av din ursprungliga fråga, det har varit mitt syfte med att skriva i tråden.
Man kan alltså ha synpunkter och påverkas negativt av en partners tidigare sexliv utan att för den skull utan vara en bitter och fördömande gubbe med en förlegad syn på kvinnlig sexualitet. Det är i alla fall min synpunkt.
