Håller på att skiljas, hur har ni hanterat sorgen.

Känner med er alla och är i samma sits. 17 års äktenskap och två barn. Slutade med att mitt ex var otrogen vilket jag efter många många frågor fick reda på i somras. Han ljög mig rakt upp i ansiktet om det i flera månader då jag misstänkte det och misstänkte kvinnan i fråga. Otroheten hände när vi samtidigt var i en fas då vi ville försöka få vårt äktenskap att fungera igen efter att ha jobbat om varandra lite och hamnat i slentrian vilket man ju kan göra efter ett ganska långt liv ihop. Yngsta dottern, 9 år, misstänkte också att älskarinnan var mer än kompis eftersom han tog båda våra barn till kvinnan och hennes barn. Nu är hon så arg och ledsen att hon knappt vill vara med honom, har fått tvångstankar och ångest. I 10 månader har jag nu slitit med dotterns utbrott, ett ex som öser sin ångest över mig och inte hanterar barnen så bra. Jag har knappt hunnit med att ta hand om mig själv. Att skiljas är jobbigt nog men när den man levt med förvandlas till en egoistisk idiot som man inte känner igen blir det än svårare att ta sig upp. Jag har rasat och rest mig så många gånger nu. Mår oftare bra än dåligt nu, men när jag rasar är det fortfarande brutalt. Mitt ex skällde ut mig när älskarinnan lämnade honom. Nu har han inlett ett förhållande med hennes kompis.... Värsta såpan. Och då var han tvungen att ta hem henne när yngsta dottern var där och dessutom pussas med henne. Tror de har träffats i ca en månad så då måste ju barnen direkt träffa den nya.... Har nu fått ta hand om ett gråtandes och skrikande barn igen. Hon vill aldrig mer gå dit. Suck! Skilsmässan skulle ha gått igenom nu, men när jag ringde tingsrätten visade det sig att han aldrig skickat in ansökan från början. Önskar också just nu att någon höll om mig och sa att allt blir bra. Jag vet att det kommer bli det, men jag är så trött på att falla och behöva förhålla mig till honom i många år till.

Önskar det gått att prata med honom, men tyvärr.... När hon varit ledsen vid överlämning har han ibland sagt till henne att gå om hon bara ska böla, sagt till henne att han kan fixa barnvakt om det inte passar, själv börjat gråta och fråga henne vad han gör för fel, mm mm. Det har varit så många turer. Barnen ber mig att inte säga till honom att ena dottern är ledsen för då blir det så jobbigt att vara hos honom då. Sen skäller han på mig och säger att det är mitt fel för jag gör så att han får dåligt självförtroende som förälder när jag påpekar att det inte är ok att slänga ut barnen eller skrika på dem och då blir han ännu sämre förälder. Vad som än händer så är allt mitt fel. Vi har gått till kurator med dottern. Kuratorn försökte prata med honom men då skrek han på henne och har bestämt sig för att hon bara konspirerar med mig mot honom. Vet inte vad som hänt med honom. Någon kris är det.

Klart det ska festas lite!

Tror du måste skaffa en signatur om du vill kunna få meddelande. Vill du kontakta någon så tryck på signaturen, min är ju som det står Snart på fötterna, så kommer möjligheten att skicka meddelande upp. Man ser bara din signatur så du fortsätter att vara precis så anonym du vill. Du får gärna skriva om du vill prata mer privat. Ta hand om dig.

Förstår känslan precis. Ta hand om dig!

Min kurator sa till mig att jag måste lära mig vad som är mitt ansvar och vad som inte är det. Mitt exs mående och han relation till våra barn är inte mitt ansvar. Det är inte lätt alla gånger, framförallt inte när det handlar om barnen. Dotterns kurator sa att jag måste acceptera att han är omogen och inte nuläget kan agera annorlunda än vad han gör. Sorgligt, men sant. Det enda jag kan göra är att må så bra jag kan och ge mina barn kärlek och trygghet. Så jag försöker satsa på det. Visst faller man till och från, men de bra dagarna är så många fler än de dåliga nu. I kväll blir det vin. Så skål på oss alla och för våra nya liv! Det kommer bli bra!

Håller med Vibeche. Det enda man kan göra är att fokusera på sig själv. Det är jättesvårt. Jag var helt förstörd över att mitt ex bedrog mig och gick vidare med en annan. Sen tog ju den relationen slut och nu är han tillsammans med älskarinnans kompis. Vissa dagar tycker jag fortfarande att det är hemskt att han har en ny. Tänker att jag inte betydde något trots att vi var gifta i 17 år. Men de tankarna får mig bara att må dåligt och han har gjort mig tillräckligt illa och är inte värd att må dåligt för. Mitt ex verkar vara i en kris och mår nog egentligen sämre än vad jag gör så även om det på ytan kan se ut som om allt är bra eftersom han har flickvän och jag är singel så är det inte alltid så det är. Det är inte ens säkert att det handlar om kärlek med den nya, kan också vara ett sätt att fly och få bekräftelse. Hur som helst försök att lägga fokus på dig och inte på vad han gör och vem han är med. Det är jättesvårt, jag vet, men du kommer må så mycket bättre. Det har hjälpt mig jättemycket. Sätt tydliga gränser mot exet och umgås på dina villkor. Jag vill helst ha så lite som möjligt att göra med mitt ex, bara det som gör att barnen mår bra. Vi går ju både på familjerådgivning och BUP och jag försöker att enbart ta upp känsliga ämnen när en tredje part finns med. På så sätt undviker jag hans ångest. Skriver han ångestladdade sms så låter jag bli att svara. Jag mår mycket bättre när jag inte dras in i hans ångest och sätter mina egna gränser. Sen är det så lätt att intellektuellt veta vad man ska göra, känslomässigt är det svårare.

Ja, hur är det.... Vet inte riktigt. Idag är en sån dag som jag ena stunden är glad och nästa arg. Jag och dottern har varit hos hennes kurator och dotterns ilska mot sin pappa är så stor. Hon uttryckte även hur hemskt hon tycker det är att pappa tar hem sin flickvän. Synd att hon vägrar ha med sin pappa när hon träffar kuratorn. Önskar han hade hört. Önskar han hade förstått hur dåligt hon mår och prioriterat henne i nuläget. Men han måste ju få leva sitt liv som han säger. Suck.... Blir så arg för att han förstörde all vänskap och vår familj. Kunde vi inte fått skilja oss på ett bättre sätt, med respekt och omtanke? Var det värt det? Håller med Vibeche att känslan av att vara ratad är tung. Att inte ens betyda något som vän och människa efter 17 år. Känns så fånigt när han sitter på familjerådgivningen och säger att näst efter barnen är jag den viktigaste personen i hans liv, att han saknar att göra saker ihop vi fyra. Så löjligt efter allt han gjort och sagt och allt han fortsätter att göra och säga... Tror ju i och för sig att han mår dåligt men alltid sätter han sig själv först. Men mest är jag ledsen idag för att min dotter mår så dåligt. Glad att ha mina älskade barn hos mig just nu. Livet är alltid lättare när de är hos mig.

Många kloka råd i tråden. Nej, ens ex är inte lösningen. Igår var jag på sista familjerådgivningen med mitt ex och inser att vi kommer ingen vart. Jag vet att han kommer göra mig besviken fler gånger. Det säger alla till mig, kuratorer på BUP, min egen och terapeuten på familjerådgivningen. Nu tänker jag bara fokusera på mig och barnen. Misstagen han gör med barnen kan jag inte lösa. Jag tänker även satsa på att vara så trevlig jag kan mot honom, vill och orkar inte bråka mer och i ärlighetens namn mår jag ju bara sämre av det. Det är jobbigt nog med dotterns mående så jag kan inte ta hand om ett jobbigt ex också. Nej, nu är det hög tid att njuta av våren och ett nytt spännande liv. Ser fram emot en toppenhelg med mina fina tjejer. Ha en fin helg alla!

Jag har en dipp just nu men hoppas det vänder snart.