Håller på att skiljas, hur har ni hanterat sorgen.

Här är en till som ligger i skilsmässa sedan efter nyår. Mitt ex flyttade för några veckor sedan och vi har barnen varannan vecka. För mig går det hyfsat, har inte brutit ihop mer än i början och jag känner mig ganska stabil. Har nog varit "färdig" med det här äktenskapet i flera år.

Det finns en blogg som jag läser varje dag och som jag får oerhört mycket kraft ifrån; separation.se/

Har en man som jag träffar på mina barnlediga veckor också, inget seriöst men jag får närhet, mys och allt det där. Vill verkligen vara självständig i övrigt så han är mitt "andrum" när jag bara vill bli bekräftad och ha sex. Gick kanske lite fort men det bara blev som det blev med honom och jag är så glad att jag har honom...

Saknar barnen när jag inte har dem men tycker samtidigt att det är skönt att få "vila" en vecka, känner mig liksom känslomässigt slut och har väl varit en mer energifull mamma än vad jag är nu, hoppas jag ska få tillbaka energin snart. Försöker ta hand om mig själv och göra sånt som jag mår bra av...

KRAM till er alla i denna jobbiga resa!

Känner samma som er.. Men av respekt för mina barn och mitt x, plus att jag inte alls är redo för att dela vardagen med någon än, så är det rätt att vänta. Tror inte heller att det finns på barnens världskarta att någon av oss skulle träffa en ny heller...

Jag försöker tänka att mitt ex förmodligen skulle tränna en vettig tjej som kan bli en tillgång för mina barn, bra vuxna kan de aldrig få för många av!