• Anonym (Mamma)

    Pappa vill ha vh istället för vv och mina tjejer kommer att bli så ledsna, hjälp!

    Nu behöver jag lite goda råd här.
    Sitter med ett mail (ja, ni läste rätt, mail!) från mitt ex angående umgänge där han föreslår vh istället för vv, och mitt hjärta gråter för mina tjejer kommer att bli så ledsna.


    För att göra en lång historia något kortare.
    Har två barn med mitt ex 8 och 10. Ingen smutsig separation utan allt har flutit på fint med vv.
    Exet träffar en ny jättetrevlig tjej och de får världens sötaste lille kille.
    Vi bor nära varandra så tjejerna har sprungit fram och tillbaka mellan oss och vi har aldrig bråkat om högtider/semestrar. Vi har tagit en fika hemma hos den andre vid hämtning/lämning osv, aldrig att jag känt mig ovälkommen tvärtom var nog bonusmamman den jag litade på mest med mina tjejer.
    Bonusmamman har verkligen ställt upp för mina tjejer och behandlat dem som familj och jag fullkommligt förälskade mig i deras lille kille så honom har jag mer än gärna varit barnvakt åt.
    Sen så kommer tjejerna hem en dag i höstas och berättar att deras bonusmamma hade flyttat med lillebror. Oj då tänkte jag och det var nu det började. Tre veckor senare introduceras "uppgraderingen" av bonusmamma för mina tjejer.
    Hon flyttar snart in hos honom. Vår värld blev totalt förändrad.
    Tjejerna får inte längre komma när det inte är exets vecka vilket de tycker är jättekonstigt, vid hämtning/lämning så anser exet numera att tjejerna skall gå själva med sina väskor, när jag ändå sa att jag hämtar med bilen pga mycket att bära (ridutrustning bla) så står tjejerna utanför vid brevlådan och väntar, ingen skymt av deras pappa. All kontakt med mig sker nu via mail/sms istället för direkt eller via telefon.
    Sen i helgen kom tjejerna hem och berättade att deras pappa hade sagt att det var nog bättre att de bodde lite mer hos mamma nu för det var lite jobbigt för hans nya med dem där vv. Mitt själviska mammahjärta säger en sak om det och självklart får de bo här så mycket de vill men faktum är att de kommer känna sig ratade av sin pappa.
    Hur skall jag förklara för tjejerna att de numera skall bo hos mig nästan heltid utan att det för alltid förstör deras relation med sin pappa? Det är hans samtal, jag vet, men de kommer ju att prata med mig om det.


    Och tjejerna saknar sin lillebror och fd bonusmamman! Kan jag ringa fd bonusmamman och bjuda hem henne på en fika så de får träffas ibland? Eller förstör det för mycket i relationen med exet? Jag är säker på att hon säger ja tack. Tydligen bor lillebror numera vh hos sin pappa och det antar jag blir samma helg som mina tjejer är där men det är ju stor skillnad på att träffa lillebror vh istället för nästan dagligen som tidigare då de sprang fram och tillbaka. Min yngsta träffade bonusmamman på skolan för någon vecka sedan (där hon jobbar som lärare, fast för högstdiet i en annan del av skolan) och berättade att hon hade börjat gråta och inte ville släppa lilltjejen när de kramades och sagt att hon saknade dem jättemycket och alltid fanns där för dem och att det inte var hennes val att lämna dem när lilltjejen frågade varför hon inte bodde hos pappa längre.


    Usch vad vi tre saknar ?vår? bonusmamma nu!


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 13:48
    och såklart, vad skall jag svara exet på hans mail?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-24 16:19
    Har ju läst lite trådar här men nog inte insett hur bra jag hade det med "min" bonusmamma.
    Henne blev jag pressenterad för långt innan de flyttade i hop och jag har alltid litat på att mina tjejer hade det bra där. Känner någonstans på mig att det var hon som styrde upp det där till att bli något bra och inte exet som jag vet inte tänker riktigt så.
    Den nu nya har jag inte träffat och det känns konstigt. Är jag fel ute när jag tycker det känns lite fel att skicka mina tjejer till ett hem där det bor en okänd människa med dem även om deras pappa är där?
    Hur har ni andra haft det?
    När har ni träffat en ny sambo till era ex? Eller har ni inte det?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-03-26 16:00
    Ja det var en lite omtumlande kväll i går och den blev väl mest negativ men även possitiv.
    Om ni söta orkar läsa, för det blir nog långt tyvärr.
    Det första som slog mig var hur trött, lessen och stressad exet såg ut, inte riktigt den killen jag känner sen 17 år tillbaka.
    Han började, nästanl ite jagat, prata om sin arbetssituation och om hur svårt det blir för honom att ha tjejerna när han ofta med kort varsel måste rusa iväg på tex kundbesök, som jag ju vet som han sa.
    Jaha sa jag bara, det har ju funkat i flera år!? och dessutom vet du att jag också har minst 50 timmarsvecka, och det har funkat pga av att vi hjälpts åt! och att jag jobbat in på dina veckor. Han blev helt tyst
    Han bara upprepade att det inte funkade för honom nu och att tjejerna har det bättre hos mig.
    Då frågar jag honom rent ut vad han sysslar med och att han sagt något annat om att det gällde den nya till tejerna och han börjar svamla om att de missförstått osv.
    Summa summarum så kom vi inte längre än till att tjejerna har det bättre hos mig och så är det nu.
    De bor hos mig och inte i ett hem där de inte är välkomna av anledningar jag fortfarande inte riktigt vet.
    Vi hämtade tjejerna hos kompisarna de följt med hem efter skolan och åkte hem till mig så han kunde prata med dem, stora tjjen har varit jättestressad av vad han sa och jag krävde att han pratade och förklarade för dem nu så de vet hur det blir.
    Jag var tydlig med att ja, om du anser att tjejerna har det bättre hos mig så är det bäst men DU får förklara för dem så gott du nu kan för inte ens jag förstår.
    Exet börjar med ungefär samma snack han gav mig om pappas jobb när han pratar med tjejerna.
    Ni har det bättre hos mamma, pappa jobbar ju såååå mycket konstiga tider, det blir svårt för mig att hämta...men vi träffas ju vh så inget att oroa sig för
    Stora tjejen blev väldigt arg och köpte inte resonemanget från pappa.
    Pappa svarar att det var ju annorlunda tidigare när hans fd bodde där.
    Då skriker hon åt honom att det är ju hans fel med tyvärr lite fula ord.
    Pappa svarar då att hon inte får prata så med honom och hon svarar att det skall han skita i för det är mamma som bestämmer nu och tror han att hon skall komma till honom och häxan vh så har han jä..la sååå fel, hon stannar hos mamma!.
    Exet bara tittar på mig men jag ansåg att det faktiskt var hans fajt.
    Lilltjejen såg mest lessen ut och frågade inte pappa egentligen någonting, förutom att hon sa att kommer inte storasyster vill inte hon.
    Han gick sen hem med utseendet av en slagen hund i ögonen, lite rätt åt honom ändå.
    Vi tog sen på oss nattlinnena, hämtade täcken och kuddar, kröp upp i soffan och bara kramades.
    Mycket tankar kom efterhand från tjejerna.
    De vill bara vara hos mig (hoppas det är i stundens hetta, för de älskar ju sin pappa)
    De är arga på pappa för han vill inte ha dem längre.
    De saknar hur det var när deras bonusmamma bodde där.
    De saknar Pappa.
    De tycker inte om pappas nya.
    Ja vad skall man säga?
    Positivt var att båda tog upp hur vi tre nu kunde hjälpas åt nu,de skulle laga mat, diska och städa kom de fram till, mina fantastika tjjer!
    De somnade båda två i min famn i soffan går kväll efter många tårar.
    Lilltjejen säger att nu blir det som för en i hennes klass som inte har en pappa men det är ok för han har ju en mamma.
    Stora tjejen är så arg, så arg att jag inte kunde med att skicka henne till skolan idag, skriker hon inte så gråter hon. Allt jag kan göra att förklara för henne precis som en av ni kloka skrivit att jag faktiskt inte vet varför pappa gör såhär.
  • Svar på tråden Pappa vill ha vh istället för vv och mina tjejer kommer att bli så ledsna, hjälp!
  • Anonym (Mamma)
    Påven Johanna skrev 2015-03-24 14:22:02 följande:

    Men vad menar du med hur du ska förklara? Du måste väl redan ha sagt något till dem när de kom hem och berättade vad deras pappa sagt?

    "Sen i helgen kom tjejerna hem och berättade att deras pappa hade sagt att det var nog bättre att de bodde lite mer hos mamma nu för det var lite jobbigt för hans nya med dem där vv. Mitt själviska mammahjärta säger en sak om det och självklart får de bo här så mycket de vill men faktum är att de kommer känna sig ratade av sin pappa. 
    Hur skall jag förklara för tjejerna att de numera skall bo hos mig nästan heltid utan att det för alltid förstör deras relation med sin pappa? Det är hans samtal, jag vet, men de kommer ju att prata med mig om det."


    Jag blev så förvånad att jag faktiskt inte riktigt trodde på dem, dum som jag var, så jag svarade bara något i stil med att "det får jag prata med pappa om" "det stämmer nog inte". Trodde dessutom inte att det i så fall skulle betyda vh utan kanske någon mer helg hos mig eller så
  • Påven Johanna
    Anonym (Mamma) skrev 2015-03-24 14:33:54 följande:
    Jag blev så förvånad att jag faktiskt inte riktigt trodde på dem, dum som jag var, så jag svarade bara något i stil med att "det får jag prata med pappa om" "det stämmer nog inte". Trodde dessutom inte att det i så fall skulle betyda vh utan kanske någon mer helg hos mig eller så
    Okej, då förstår jag. 

    Js, det är ju ett gigantiskt svek från hans sida. Har den nya kvinnan inga barn?
    Jag kan inte se annat än att du helt enkelt får låta honom prata mer med era barn och sedan får du ta hand om dem och deras känslor - vilka de då än är - när de kommer hem till dig igen. 
  • tankfull

    Du skriver att förra bonusmamman var "nog den du litade mest på med dina tjejer"? Men hon är inte där längre. Istället finns där en kvinna som tycker det är jobbigt med barnen (de kanske pratar jämt om förra bonusmamman och det kan ju vara lite jobbigt för nya kvinnan också). I den situationen är kanske det bästa för barnen att de får vara mest hos dig? Om pappan kanske inte är den person i hushållet som har varit mest engagerad i flickorna utan det var förra bonusmamman, så är det kanske lite jobbigt för honom nu när hon inte finns där? Och där istället finns en kvinna som inte vill engagera sig i barnen (hon kanske tycker det är pappans ansvar?) och barnen kommer känna av detta. Vad det gäller lillebrodern tycker jag att du ska handla utifrån barnens behov. Vill de träffa honom oftare än hos pappa och det är okej med förra bonusmamman så är det väl bara att köra. Vad du gör på din tid med barnen är ju din ensak.

  • Anonym (Mamma)

    Tack alla för konstruktiva svar!
    Det börjar klarna lite i alla fall.

    Och ni har ju så rätt i att tjejerna har det bättre hos mig men det gör mig så lessen för deras skull.
    Har nu skickat ett mail tillbaka till exet om att det här kan man inte ta via mail, punkt!
    Sen kommer han att få prata med tjejerna och försöka förklara så gott han kan, det var bra
    Det ekonomiska har jag inte ens tänkt på, det stämmer ju tack!

    Skall ta mod till mig och kontakta bonusmamman och informera exet om att det gör jag som jag vill, bra det också, tack!

    Har ju läst lite trådar här men nog inte insett hur bra jag hade det med "min" bonusmamma.
    Henne blev jag pressenterad för långt innan de flyttade i hop och jag har alltid litat på att mina tjejer hade det bra där. Känner någonstans på mig att det var hon som styrde upp det där till att bli något bra och inte exet som jag vet inte tänker riktigt så.
    Den nu nya har jag inte träffat och det känns konstigt. Är jag fel ute när jag tycker det känns konstigt att skicka mina tjejer till ett hem där det bor en okänd människa med dem?
    Hur har ni andra haft det? När har ni träffat en ny sambo?

  • Anonym (lena)

    Usch vad ledsen och besviken jag blir, för er skull, när jag läser om den nya kvinnan! Folk är så himla egoistiska, kan jag känna. Det verkar så självklart att man ska agera efter sina känslor, som då verkar handla om känslor för partnern, än efter sitt ansvar för t ex sina barn. Är inte övertygad om att det är bättre för barnen med en lyckligare förälder, om det innebär att barnen ratas till förmån för en ny kärlek.

    Aja. Med det sagt, klart att du ska hålla kontakten med kvinna nr 2, hon verkar ju vara mer som en förälder till dina än den biologiska pappan, tyvärr. Och som mamma till flickornas bror är hon ju del av familjen även om du och hon saknar blodsband, kanon tycker jag att er relation har funkat så bra. Ni kan ju dessutom hjälpa varandra med barnpassning och stötta varandra i allmänhet. Så grattis, till att hon har kommit in i era liv!

  • Julia1245

    Det låter i din TS som att förra bonusmamman blev som en god vän till dig och då är det självklart att ni ska hålla kontakten oavsett.

  • nevermind

    Vilket jävla svin!!! En del av mig vill att du ska vägra ta vv så tjejerna får umgås med sin pappa, men det är nog inte så kul att vara ovälkommen där...

    Glöm inte att ansöka om underhåll! Via familjeenheten (eller vart man nu går) så det blir rätt.

    Givetvis ska ni börja umgås med fd bonusmamman!

  • Anonym ("Jagär den tredje")

    Hej, det är inte jag som är eller har varit i en liknande situation som den tredje kvinnan men jag har en nära väninna som i ungdomens naivitet hamnade i en liknande situation.

    Eftersom du fått jättebra råd om att prata ut ordentligt med din exman om situationen i lugn och ro samt försöka bibehålla en bra relation till bonusmamman för allas skull så berör jag inte den biten alls.

    Så - låt oss tänka oss in i den tredje kvinnan,  "min" situation. Den kanske kan hjälpa dig att få lite värdefull insikt i vad som pågår i exmakens liv.

    Eftersom "jag" introduceras snabbt efter att bonusmamma flyttat ut och ganska snart flyttar in är nog inte förhållandet helt nytt.

    Jag har nog inga egna barn eftersom de inte nämns (eller så bor de mer el mindre heltid hos pappan).

    Självklart vill jag satsa allt på mitt nya förhållande för att få det stabilt och jag vill att min partner gör detsamma.  Jag vill ägna mig åt honom och känner mig störd av alla andra känslomässiga åtaganden han har. Jag tycker jag det är jobbigt med de halvstora barnen som flänger fram och tillbaka. Jag är inte heller van vid flexibilitet vad gäller hur många som ska äta middag etc. Hans yngsta barns mamma ringer kanske ofta om  (vad som helst) och behöver hjälp, det tycker jag också är jobbigt.  Dessutom tycker jag det är jobbigt att flytta in i ett hem som varit en annan familjs hem, helst hade jag valt att vi två flyttade till ett nytt boende men det vill inte han/går inte av xx skäl.

    Summa summarum så förklarar jag för min nya sambo (trebarnsfadern) att umgänget ska vara tydligt reglerat, inget spring, inte en massa telefonsamtal med exen och helst högst vh.

    Ekonomin verkar ni (du och exet)  inte ha berört men du kan ju gissa hur "jag" ställer mig till bidrag till cyklar/mopeder/mobiler, sporter, resor etc.  Jag kanske också vill ha barn...

    Puh!  Vill inte vara exmannen

  • Anonym (lena)
    Anonym ("Jagär den tredje") skrev 2015-03-24 16:19:07 följande:

    Hej, det är inte jag som är eller har varit i en liknande situation som den tredje kvinnan men jag har en nära väninna som i ungdomens naivitet hamnade i en liknande situation.

    Eftersom du fått jättebra råd om att prata ut ordentligt med din exman om situationen i lugn och ro samt försöka bibehålla en bra relation till bonusmamman för allas skull så berör jag inte den biten alls.

    Så - låt oss tänka oss in i den tredje kvinnan,  "min" situation. Den kanske kan hjälpa dig att få lite värdefull insikt i vad som pågår i exmakens liv.

    Eftersom "jag" introduceras snabbt efter att bonusmamma flyttat ut och ganska snart flyttar in är nog inte förhållandet helt nytt.

    Jag har nog inga egna barn eftersom de inte nämns (eller så bor de mer el mindre heltid hos pappan).

    Självklart vill jag satsa allt på mitt nya förhållande för att få det stabilt och jag vill att min partner gör detsamma.  Jag vill ägna mig åt honom och känner mig störd av alla andra känslomässiga åtaganden han har. Jag tycker jag det är jobbigt med de halvstora barnen som flänger fram och tillbaka. Jag är inte heller van vid flexibilitet vad gäller hur många som ska äta middag etc. Hans yngsta barns mamma ringer kanske ofta om  (vad som helst) och behöver hjälp, det tycker jag också är jobbigt.  Dessutom tycker jag det är jobbigt att flytta in i ett hem som varit en annan familjs hem, helst hade jag valt att vi två flyttade till ett nytt boende men det vill inte han/går inte av xx skäl.

    Summa summarum så förklarar jag för min nya sambo (trebarnsfadern) att umgänget ska vara tydligt reglerat, inget spring, inte en massa telefonsamtal med exen och helst högst vh.

    Ekonomin verkar ni (du och exet)  inte ha berört men du kan ju gissa hur "jag" ställer mig till bidrag till cyklar/mopeder/mobiler, sporter, resor etc.  Jag kanske också vill ha barn...

    Puh!  Vill inte vara exmannen


    Det här gör mig inte mer positivt inställd varken till "dig" eller mannen. Men du menar att alla andra ska anpassa sig till dig och dina behov? Det är nästan sinnessjukt egoistiskt, särskilt med tanke på att det faktiskt är du som har splittrat familjen (givetvis i samarbete med mannen).
  • sorrow

    Det är klart att barnen ska bo där de är välkomna. Men det många glömmer är att vid gemensam vårdnad har båda vårdnadshavarna lika stort föräldraansvar. Även papporna. Så du kan  du fråga hur han tänkt kompensera ansvarsbortfallet förutom det ekonomiska. fråga om det är en permanent lösning, eller tillfälligt, vad han skulle säga om du bad om detsamma.  Jag skulle behövt ett rådrum själv om mitt ex ändrade boende på detta sätt. Det skulle påverka mitt arbete. Jag bor i en stad där min vanliga familj och nätverk saknas, så jag skulle behöva flytta till min hemstad.

    Det låter som att ditt ex är en toffel.

Svar på tråden Pappa vill ha vh istället för vv och mina tjejer kommer att bli så ledsna, hjälp!