Sambo vill att jag tackar Nej till jobb.

Hej

Ska försöka fatta mig kort.
Min Sambo har varit arbetslös i över ett år, han har mått dåligt över detta och jag har gjort mitt bästa hela tiden för att stötta och uppmuntra honom till att saker kommer ordna sig.

Han har ändå under hela denna tiden varit vresig och inte tagit något vidare ansvar hemma. Jag har fått dragit det största lasset själv. Jag har gjort mitt bästa för att klara av barnen och försörja oss på mycket små marginaler.
Jag har samtidigt börja studera en akademisk utbildning på distans som jag alltid drömt om, med tanken att detta kommer leda till det bättre i framtiden. Men ja, vi har det tungt ekonomiskt.

Nu har jag sökt sommarjobb för att vi ska ta oss igenom sommaren, och fick napp direkt på något som jag verkligen vill prova. Det är ett arbete vars erfarenheter kan gynna mig i framtiden och som kompletterar studierna väl.

Nu visade det sig att det var underliga arbetstider (24-h pass 2 gånger i veckan och ledig resten av veckan). Inget som fungerar i längden med barn, men väl värt för en sommar- då det som sagt är en erfarenhet som kan ge mig något bra.

Nu fick han göra att han skulle få börja på sitt gamla jobb igen, vilket betyder att han är borta en eller två veckor åt gången, och sedan hemma under några dagar. Jag blev glad för hans skull, trots att jag vet att det blir ett ännu större ansvar för mig här hemma att hinna med och klara av allt själv.

Problemet är nu att han menar att han inte kan acceptera att detta kan innebära att jag måste lämna bort barnen två nätter i veckan under sommaren (vilket jag väl kan förstå, lämnar i stort sett aldrig bort barnen). Men å andra sidan är det något som vi vinner på i längden, det är under en kortare tid och ger en bra inkomst. Jag vet att barnen har det fantastiskt bra under dessa dagar.

Han spg att de sökte diskare på en camping och tyckte jag skulle söka detta arbete istället- för att kunna ha barnen på dagis och kunna arbeta dagtid.

Att han själv åker bort i ett par veckor verkar inte spela in i detta- utan återigen lägger han allt ansvar på mig- och vänder barnens välmående emot mig när vi pratar om detta. Som om jag inte vill barnens bästa då jag lämnar bort dem, utan att jag kan väl bara söka annat sommarjobb....

Jag håller på bli knäpp, men ställer han verkligen rimliga krav????

Hur bemöter man detta???

Jag vill inget annat än det bästa för barnen, men kan inte helt sudda ut min egen identitet och drömmar för att det ska passa hans synsätt på allt.