Kommer mitt barn att må dåligt av att få egen säng? Förbud att sova i vår säng, ny partner... Dåligt samvete

Jag har aldrig förstått tramset med att "samsova". Bara namnet är tramsigt.

Mina 2 biobarn har sovit i egen säng sedan dom föddes. Vid sjukdomar eller mardrömmar etc har dom varit välkomna in i min säng. Man sover inte ordentligt med en säng full av barn. Och barnen sover inte heller bra.

När jag träffade min man sov hans 3 åring mellan honom och hans ex och hade gjort så sen födseln. Fruktansvärt. Jag sa från början att det är något jag aldrig kommer att gå med på. Jag sover inte ordentligt. Jag kan inte ha något samliv med min partner och att somna och sova själv ger självständiga barn.

Självklart erbjöd jag min man att han kunde sova inne hos sin son de veckorna han var hos oss. Men efter 1,5 vecka i samband med flytt sov lillen gott i egen säng. Visst var det lite gnäll i början men så är det alltid när barn inte får som dom vill.

Han samsover med sin biomamma vv och själv hos oss.

Personligen måste jag inflika att jag inte tycker det är okej att någon annan man/kvinna ligger och sover med ditt barn. Och jag förstår inte hur man som utstående vill ha någon annans barn i sin säng. Mitt bonusbarn delar nu säng med en 50 årig man som vi inte vet något om, och hur vet man att det är en normal individ? Helt oacceptabelt i mina ögon. Och detta har även min man framfört till sitt ex.

Ge ditt barn en egen säng! Blir lite gnäll i början men så är det.

Efter vi har duschat kl 19.45 och borstat tänderna så läser vi tillsammans 2 böcker i hans rum. Sen kramas vi godnatt. Funkar perfekt. Nån gånger imellan åt har han kommit på natten och då går vi bara med upp och säger godnatt.

Det viktiga är att barnen ska SOMNA själv. Tänk själv hur obehagligt det är att somna bredvid någon som är borta när man vaknar!

Jo då..men oftast är ju det den tiden man har själva med varandra om man inte är uppe halva natten.

Dessutom var det inte det jag menade. Jag förklarade varför det är helt normalt att man delar säng med sin partner i första hand.

Och sen så tycker jag att man som partners  ska kunna ligga nära och bara kramas eller prata utan att barnen alltid måste vara med.

Och det kommer från mig som har haft alla 3 barnen i sängen  mer eller mindre tills de var runt 6 år.
Men de har haft sina egna sängar också så vi har växlat mellan att lägga dem i egna sängar och våran.

Ja man kan...det har jag inte sagt nåt om. Men varför kan man INTE göra det utan barnen?
varför kan man som vuxna förälskade partners INTE vara ifred i åtminstone sängen?

Barnen tar ju liksom inte skada av att sova i egen säng. Gör de det så har man brustit rejält i sin barnuppfostran.

På vilket sätt skulle ett sovande barn störa närheten eller småpratet? Vi samsover tillsammans med vår son av bekvämlighet, och vi lyckas både småprata och ha så mycket närhet vi vill. 
Sen är det ju just behovet av närhet som gör att samsovning är så praktiskt. Alla får den dos av närhet dom behöver, bara genom att sova. 

Skrev jag bara sex?
Inte fan vill jag kuta runt i huset när jag vill ha min sambos närhet eller bara prata om dagen som varit när barnen somnat.
Det är ju en stund för de vuxna att få va tillsammans.

Och alla kanske inte ens vill ha sex överallt i huset och är inte bekväm med det.
För många är sex nåt man har när man får vara ifred i just sängen.

Det håller jag helt med om, men att samsovning skulle vara något konstigt, och att man "har misslyckats med sin uppfostran" för att en lilla barn inte vill sova själv, det är bara så fel. 

Och att det automatiskt skulle påverka förhållandet negativt, är ju oxå helt galet.

Varför skulle nån bli utanför? Tryggheten och närheten till barnet skapas inte enbart genom samsovning. 
Det skapas genom att man visar och lär barnet vad trygghet är. Att alltid finnas där oavsett. Om barnet sover i ett annat  rum gör inte barnet mindre tryggt om man redan från början visar att när barnet vaknar så kan man ropa på mamma/pappa eller bara gå in till dem.

Hej alla föräldrar..

Jag och min sambo har flyttat in i vårt gemensamma hem nu och min sambo är inte mitt barns förälder. Det mitt barn är van vid är att få sova med mig. Vi har alltid sovit tillsammans. Idag är barnet 5,5 år gammalt.

Nu blir det "förbud" att sova i vår säng, min partner vill ha det så och egentligen jag också. Jag förstår motiveringen till det och jag respekterar det.

Min fråga är, kommer mitt barn att må dåligt av det? Det är väl en naturlig sak egentligen att barn får egen säng? Jag vet också att i början kommer det nog vara protester och gråt men om jag ligger hos mitt barn varje kväll tills h*n somnat och om h*an vaknar om nätterna så följer jag med in i barnrummet tills h*an somnat om.

Behöver jag ha dåligt samvete?