Anonym (singel39) skrev 2015-03-28 12:55:39 följande:
Och jag förstår inte tänkesättet att sätta någon framöver någon annan, att rangordna familjemedlemmar. En sådan man intresserar mig inte.
Att du anser det barnsligt att vilja ha en jämlik relation där relationen också prioriteras och värdesätts kan jag inte förstå. För mig borde en vuxen man klara av att balansera såväl föräldraskapet som en relation men många klarar inte av det. De tror på fullt allvar att det finns någon som skulle vilja ställa upp på att dela ett sk familjeansvar för barnen men samtidigt förväntas man vara någon slags utomstående nummer två som villigt ska sätta sig själv och sina behov åt sidan. Det finns inte många som ställer upp på ett sådant liv. Tackochlov!
Nu vet jag inte hur du hade det i din relation men den där balansen du pratar om är väldigt subjektiv. DU tycker inte att det var balans. Du tycker att du fick för lite utrymme. Det är ingen objektiv sanning. Det är där jag menar att man bedömer situationen på ett likartat sätt om man båda har barn. Som barnlös har man sig själv och sina egna behov i fokus på ett helt annat sätt. (generaliserat men dock)
