Hur långt har era barn kommit med läsningen?

Min femåring läser nästan flytande, men när min 13-åring var fem år var han totalt ointresserad av att läsa. Han kände igen sitt namn, och sen var det bra med det. När han var sju och började i skolan började han så smått intressera sig, och övade och övade och blev frustrerad och arg och övade och "lyssnade och läste" tillsammans med oss och övade och rev sönder böcker i frustration och sen på jullovet i ettan släppte det. Han knäckte koden och började få in läsningen, och när terminen var slut så läste han typiskt etta-gluttare-böcker på egen hand och med god behållning.

Så slappna av. Barn är olika. Det bästa du kan göra är att läsa bra böcker högt med pojken i knät så han också ser vad du läser. 

Min unge är visserligen yngre, men hon känner bara igen sina egna tre bokstäver och har börjat förstå att ljuda början på vissa ord. Sätta ihop sitt namn kan hon med lite hjälp.

Jag säger som ovan, läs mycket och pressa inte. Har barnet inget intresse för läsning är det inte så konstigt att han inte kan än(och att en femåring inte kan läsa är inget konstigt i sig heller) och det lär inte bli bättre med tjat och press.

Min tjej som går i 1an nu kunde bara skriva sitt namn när hon började f-klass. Nu i 1an läser hon skitbra. Hon som blir 5år snart, hon kan inga bokstäver alls!

Det är tänkt att barnen ska få lära sig något i skolan åxå så du behöver inte känna stress!! Det kommer det kommer:)

Men vad ÄR det för FEL på folk??
Oroar sig för att barnet inte kan läsa INNAN förskoleklass ? Vilken jävla hets... Skolan är till för att barn ska lära sig bla läsa. Om det sker innan är det bara en bonus.

Min tonåring var sen att knäcka läskoden. Han var nog 8-9 år innan han kunde läsa en text.
Nu går han på natur och skriver A på de flesta uppsatserna i både svenska och engelska.
Dvs det är ingen katastrof om de inte kan läsa när de börjar skolan, det brukar jämna ut sig och säger inte så mycket hur de kommer klara skolan i framtiden.

Koppla av och låt barnen lära sig läsa i sin takt. Har barnet inga övriga inlärningsproblem eller dyslexi så kommer de komma ikapp de som läste tidigt

Genom att pressa honom så har du redan skapat svårigheter.
För övrigt så är det inte alltid ett plus att kunna läsa när man börjar skolan, ligger man för långt fram så blir det bara tråkigt och barnen blir understimulerade.

Nej, han kommer inte få det onödigt svårt om han ligger på en nivå som det förväntas att en 6-åring ligger på.

Har jag gjort. Du tänker helt galet och skapar de problem du är rädd för. Skärp dig och lämna ungen ifred.

Hon är tre år. Vi läser mycket för henne, hon får så mycket böcker hon vill och "läser" mycket själv. Vi har bokstavsmagneter på kylen som hon leker med och vi tittar på bokstäverna tillsammans och pratar mycket kring bokstäver. Vi tränar också ljudning.
Du behöver nog inte oroa dig.

Hur är han med ljud? Bokstäver och ord är inget måste nu. Men vill du ge honom en god start så är ljudsidan viktigare. Hör han vilka ljud som finns i ett ord, vad händer om man byter ett ljud mot ett annat. Sök upp fonetisk medvetenhet så får du lite fakta å tips. Kör rim och ramsor, sånger och högläsning samt ha roligt så ger du den bästa starten. :)

Det handlar inte om att uppmuntra eftersom barnet inte är intresserad eller mogen. Det handlar om dina behov och att du skulle tycka det vore roligt att ditt barn kom till skolan och kunde läsa före sina kompisar. Prestera nåt själv istället för att försöka levA genom din unge. Återigen. Skärp dig och ta kontroll över ditt ego.

Har din son ingen problematik, ingen dyslexi, är inom normalspannet, har han dessutom två engagerade föräldrar, så behöver du inte oroa dig. De första åren är mest bara lek och inte så mycket allvar.
Dvs slappna av och släpp detta. Ditt barn kommer att knäcka läskoden och det kommer fungera, men barn knäcker den olika. En del knäcker den tidigt, och många gånger utan hjälp, andra behöver längre tid på sig hur mycket det än arbetas med det.