• Retrogade

    Förvirrad bortom alla gränser...

    Hejsan på er!

    Jag hoppas verkligen att jag kan få lite råd av er. Har satt migsjälv i en ganska onödig situation :/

    Jag o mitt ex har haft det lite struligt i vårat förhållande även fast vi bara va tillsammans i 9 månader.

    Både jag o han har blivit svikna av varandra men hittills har vi tagit oss igenom det för att vi älskar varandra grymt mycket.

    För ca 5 veckor sen bestämde sig mitt ex för att vi skulle ha en paus för att han kände att vi inte va två i vårat förhållande. Han kände inte att jag delade med mig av viktiga saker eller berätta saker för honom. Jag berättade en sak för en kompis som han tyckte att han borde fått veta först. Därför ville han att vi skulle ha en paus.

    Han ville ha tid o tänka o få lite distans..

    Jag hade enorma problem med att sluta skriva till honom o jag va på hans jobb några gånger. Jag skrev o berättade hur ledsen jag va. Vi dividerade fram o tillbaka hur han ville ha det men han kände sig så osäker o visste inte om han ville fortsätta eftersom att han va rädd att samma sak skulle hända igen. Jag försökte övertyga honom om att det inte skulle hända igen men det ville han inte tro på..

    Efter 3 v paus så började jag tjata att o ville ha svar. Jag försökte övertyga honom o stanna o ge det en chans men han valde o göra slut.

    Han sa att han inte trodde att jag skulle berätta saker för honom i fortsättningen, att han hade tappat känslor (men det gör han varje gång vi bråkat, sen kommer dom tillbaka i 190), att han helt enkelt inte pallade mer. Han höll med om att jag säkert hade gjort honom lycklig i framtiden men att han kanske inte va rätt person att göra mig lycklig.. Det har han sagt förut också.

    Han har alltid varit noga med o säga/visa va han känner för mig o han har sagt dom mest otroliga saker till mig. Allt har varit så äkta! Jag va hans livs kärlek, han ville dela allt med mig, jag gjorde honom lycklig o levande. O dagarna innan låg han i min famn o sa att han skulle "ta en kula för mig" o bad mig att aldrig lämna honom..

    Jag begriper verkligen inte hur han först kan vara så otroligt kärleksfull o offra precis allt för mig o efter det bråket så va han en helt annan människa! Kall o avståndstagande. Precis som att han aldrig har älskat mig från början :( På Facebook fortsätter han o leva som om inget har hänt..

    Nu har jag inte hört från honom på över en vecka o jag har inte träffat honom på flera veckor. Han hör inte av sig fast jag skrev ett långt mail för ca en vecka sen. Nu har det varit slut i ca 2 v. Han sa att vi skulle prata om allt men det har han sagt flera gånger o det har inte hänt än.

    Jag vet att han va kärleken i mitt liv o jag vill inget hellre än att allt ska ordna sig men just nu känns det ganska hopplöst.. Det har alltid ordnat sig förut men det har aldrig känts så här :'(

    Snälla ge mig tips va jag ska göra!

    Jag vill verkligen inte ge upp det här. Han e det enda jag har trott på..

  • Svar på tråden Förvirrad bortom alla gränser...
  • Retrogade
    Tines skrev 2015-03-30 21:47:23 följande:

    Har ni såna stora problem efter bara 9 mån så är det inget att jobba vidare på..... ge upp!


    Hade vi inte haft den kärleken till varandra som vi har hade jag gjort det. Jag har gett upp alla mina förhållanden fort förut för att det inte känts rätt men med honom känns det bara RÄTT! Det e värt o kämpa för..
  • Retrogade
    Anonym (vänta) skrev 2015-03-30 21:48:30 följande:

    Tycker du ska vänta in honom faktiskt. Har ni inte hört av varandra nu på en hel vecka så kan du skicka ett sms att "saknar dnte mer. Låt det vara sen. Han behöver andas. Jagar du för mycket så blir det tvärtom än vad du önskar.


    Tack för ditt svar! Det kliar i fingrarna o skriva till honom men jag försöker verkligen hålla tillbaka. Jag vill inte jaga bort honom mer än va jag redan gjort. Men samtidigt vill jag inte att han ska glömma mig :( Hur länge ska man vänta?
  • Retrogade
    Anonym (riskzonen) skrev 2015-03-30 22:19:27 följande:

    Du är en stalker. Iaf i riskzonen. Han vill inte veta av dig längre. Han har gjort slut, låt honom vara.

    Vill han ha dig så tro mig, då kommer han till dig. Men han vill inte. Ibland kan man älska någon men ändå inte kunna leva med den personen, ibland blir man ivägsvept av starka känslor snabbt, men så falnar de och det blir inget mer.

    Ni låter inte så gamla eller så mogna med tanke på sättet du skriver och att han sagt saker som att 'ta en kula' för dig. Det låter som om han tagit till stora ord, för stora och sen kunde han inte leva upp till dem för när han väl täntke efter så var det nog inte så iaf. . Han har dessutom nu tillitsproblem gentemot dig och sånt är jättesvårt att bygga upp igen.

    Om det är meningen att det ska vara ni så blir det så, men för nu bör du gå vidare och skapa dig ett eget liv, utan honom.


    Jag vet att jag har varit för på. Men saken e den att sist vi gled ifrån varandra så hjälpte det att jag tjata o skrev flera gånger om dagen. Då ville han att jag skulle skriva.

    Han har sagt en massa saker som jag vet att han har menat o han offrade allt han hade för att va med mig dagarna innan detta hände. Det e därför jag e så förvirrad hur han kan va så kall nu :/

    Han e visserligen bara 22 år (jag e 28)..

    Jag försöker verkligen att fokusera på mig o mitt liv men det e omöjligt o komma över honom. Har försökt så länge nu o det känns fortfarande lika jobbigt :( Kommer på mig själv att leva på hoppet ibland
  • Retrogade
    Anonym (ccc) skrev 2015-03-30 23:57:54 följande:

    Det stora problemet i det här är du själv. Att du inte är ärlig, varken mot dig själv eller honom.


    Jag vet att jag gjorde fel i den situationen o jag vet också att det aldrig skulle hända igen. Jag har absolut lärt mig en läxa av detta efter denna smällen för det e utan tvekan det värsta som hänt mig.

    Jag har tagit tag i mig själv när han ville ha paus. Har gått hos terapeut o pratat om hur jag ska tänka, hur jag ska agera o lärt mig otroligt mycket om mig själv. Detta kanske inte hjälper förhållandet med mitt ex men det hjälper mig som person
  • Retrogade

    I terapin disskuterar vi just det. Jag har kommit en bit på vägen men det e långt kvar. Jag har otroligt svårt att släppa taget även om jag gjort allt det där o gör alla övningar som min terapeut ger mig. Jag kommer på mig själv att leva kvar på hoppet även om det e lönlöst.

    Dom andra gångerna har han viljat komma tillbaka själv. När jag "tjatade" sist så ville han va vänner men det tog max 3-4 dagar innan han ville bli tillsammans igen. Jag har aldrig tvingat honom in i något, det vill jag inte

  • Retrogade
    Anonym (ccc) skrev 2015-03-31 11:28:03 följande:

    TS har i tidigare trådar berättat att hon ljugit för honom om att hon varit kriminell (dömd o straffad) o haft nåt hälsoproblem, o att han båda gångerna fått reda på det på avvägar av andra. O att hans släkt tagit avstånd från henne (för ingenting?).

    Om jag vore han skulle inte jag heller lita på TS igen, skulle också ta avstånd.

    Ifall man inte verkligen visar att man ändrat på sig, hur skulle han kunna tro på det då?


    Jag har ju hunnit ändra på mig så mycket under tiden vi varit ifrån varandra. O mer tips hur jag kan ändra på mig ännu mer e mer än välkommet!

    Hur ska jag bevisa för honom att jag ändrat mig?
  • Retrogade
    Anonym (riskzonen) skrev 2015-03-31 11:46:21 följande:

    Du ska inte bevisa för honom att du har ändrat dig. Han V I L L  inte mer. Du ska jobba på att bli av med din besatthet av den här killen, det är sjukligt och om den hjälpen du får idag inte är tillräcklig så måste du söka dig vidare eller be om mer hjälp.


    E man besatt för att man älskar nån? E man besatt för att man har råkat såra någon utan att varit medveten om att man gjort det? E man besatt för att man vill försöka ordna upp nått som gjorde en lycklig? Jag e skapligt erfaren av relationer o vet hur svårt det e o hitta nån som det känns så rätt med. Vill inte att vi ska skiljas som ovänner..
Svar på tråden Förvirrad bortom alla gränser...