kräva ensam vårdnad vid födsel?

Vårt förhållande har inte vart perfekt och är inte det nu heller, massor av bråk och göra slut osv. Jag vet hur han fungerar och han hade säkert tagit med sig barnet till sitt hemland och skitit i mig ifall vi gör slut. Jag nämnde det för han och han bara "du kan inget göra då eftersom det finns inget utlämningsavtal". Jag vill att dem ska ga en relation, jag vill bara vara garanterad att jag också får det. Det finns lite andra saker jag också inte vill ta upp. Men jag vill ha övertaget ifall nått händer, och nej jag ska inte missbruka det. Vill bara vara garanterad att träffa mitt barn.

Alla mammor är faktiskt inte ute för att förstöra för pappan. I vilket fall inte jag, vill bara ha ett övertag ifall nått händer och veta att jag är garanterad det. Eftersom jag skulle aldrig ta barnet ifrån han, men han skulle göra det från mig. Det har han även sagt, och jag känner honom

Tog upp detta med han igår.. eller jag tog upp att jag är rädd att han ska ta barnet ifrån mig så fort tillfälle ges. Och han sa att jag har inget att oroa mig för. Han var förstående och allt. Men han är som två personer. En fin och underbar. Och en förjävlig. Han har givit mig blåmärken, hotat och allt möjligt. Vi säger att han skulle ta barnet ifrån mig, han skulle inte ens ta hand om det då tror jag, utan hans mamma skulle göra det. Hon vet vad hennes son har gjort mig men det är tydligen okej tycker hon. Han är inte sådan nu, men ibland när han blir sur så visar sig den sidan fram lite. Vill han träffa barnet så får han, varannan vecka, helt okej, vi kan dela på barnbidraget, ja allt. Jag vill mitt barns bästa och det är båda sina föräldrar. Är bara så oerhärt rädd att han ska ta barnet ifrån mig. Han visar knappt ens att han bryr sig om barnet eller graviditeten nu, han tycker att jag snackar om barnet för mycket. Nämner det en gång om dagen, gud vad mycket.. jag vet att jag har mer rättigheter än han om jag har ensam vårdnad, och som sagt. Det är inget jag vill eller ska utnyttja. Vill bara ha ett övertag. För är inte han vårdnadshavare och han tar med sig barnet utomlands så räknas det som kidnapping. Är han vårdnadshavare också är det okej.. och då kommet ingen bry sig om jag får se mitt barn igen eller inte..

För att jag älskar honom, och ibland är han underbar. Barnet var inte planerat, men älskat från första stund

Det är jag som blir hemma med barnet. Han skulle aldrig skada barnet, det vet jag. Snarare att han inte bryr sig om barnet och gör annat istället. Ser att en hel del funderar varför jag valde att skaffa barn med han och som sagt, det var inget planerat. Han kommer inte gå till tingsrätten för vårdnad, han är för lat för det. Jag vill att vi ska vara en familj, att vårt barn ska träffa båda sina föräldrar varje dag och ha tillgång till oss båda. Men vårdnaden den vill jag ha själv, hur säger man det utan bråk och sånt? Måste ju ha bra agrument..

Vem är det som sitter och säger att det är synd om mitt barn? Han skulle aldrig någonsin göra något elakt mot vårt barn, det vet jag till 100%, och jag skulle aldrig göra något mot vårt barn. Han är en bättre människa nu, det var ett tag sedan han var sådan mot mig, mest under bråk. Som jag sagt hundra gånger nu, jag vill bara vara säker på att jag alltid har tillgång till mitt barn. Och som någon annan skrev vad fan spelar de för roll om jag kan anmäla han för kidnapping? För om han redan tagit mitt barn utanför landets gränser och vad fan kan polisen göra åt det då när dem inte har befogenhet? 

Så jag antar att det är kört oavsett om han är vårdnadshavare eller inte? Men på ett eller annat sätt så känns det ändå tryggare att vara ensam vårdnadshavare, klart att jag inte kommer göra något om han inte går med på det angående skola och sådant, vill bara inte att han ska kunna göra något utan mig.