Syskon 2016 till våra födda -13

Tack så mycket :) För oss blir det ett mindre bröllop. Där närmaste familj och vänner kommer. Vi skall gifta oss i en kyrka här i närheten, vi gifter oss om ca 1,5 månad så vi är fullt upp i planeringen, känner mig små stressad men allt skall nog lösa sig :) Idag har vi iallafall beställt min ring. Så är en del fix kvar men förhoppningsvis hinner vi klart allting i tid :) På ett eller annat sätt ordnar sig det. :) 

Ja det är svårt att njuta. Tror jag kommer gå lite på nålar nästa gång. Dock här i Uppsala finns det en hel del landstingsanslutna gynekologer. Fick gå iväg och få missfallet konstaterat samma förmiddag hos en privat gynekolog som gör VUL. Hon peppade mig till att köra på igen (bara jag orkade) och att jag nästa graviditet kunde boka in tidigt VUL om jag ville dvs var välkommen. För 300 spänn som jag dessutom på räkna in i högkostnadsskyddet är inga pengar om jag kan få vara lite lugnare.

Visst är det märkligt hur det kan bli en sån förändring över en natt? :)

Ja det har jag också funderat kring,tror det blir mormor och morfar som kommer ha min dotter när det är dags för nästa,sen hoppas jag inte att jag behöver stanna så länge på sjukhuset. För vet inte hur jag skall klara mig utan min dotter kommer ju längta ihjäl mig hem efter henne och få se hennes reaktion över sitt syskon. :) Sen tänker jag att denna gången bli man nog själv mer,sist fick och kunde ju min sambo stanna med mig på bb. Men som omföderska så kanske inte det går och vi har ju lillan och även en hund och tänka på. Så tänker beroende på när barnet födds att man kanske stannar en natt på sjukhuset iallafall som trygghet och så. 

Förstår dig :) Det hoppas vi absolut att alla våra små bebisar kommer och göra :9 Får jag fråga varför ni låg på neo? Du behöver absolut inte svara om du inte vill prata om det eller om det är jobbigt, förstår helt isåfall :) 

Det är så lite så :) Det är tufft,jag grät länge efter mitt första :( Det var värre pga att jag inte var beredd på det och jag blödde så otroligt mycket. Och minns det så tydligt när jag var hos min mamma och det var midsommar. Kan säga som så ,att den midsommaren minns jag för alltid, men inte pga något bra och den blev något inte som någon av oss hade tänkt sig. Förstår precis hur du menar och känner. Men sak är säkert, du är absolut inte världens sämsta mamma!! Och sen man har rätt att få vara sur och grinig och ledsen och arg eller vad det än är. Det är okej, man får sörja. Bara man inte fastnar i det,utan lär sig leva med det. Det är tufft,men ett måste för att orka. Så härligt <3 Ja vad skulle man göra utan sina små älskling, tack vare dom som man orkar så mycket. Försök hitta kraft,ljus och ork i honom. Så skönt för dig,att de känns bättre. Hoppas det går åt rätt håll och slutar blöda snart. Och vill du,så finns jag här och lyssnar om du behöver prata av dig :)

Nja nästan kan man säga. Vi valde att iallafall ha en mens i mellan missfallen för att just få sörja lite och få lite andrum i mellan och orkar med det och låt kroppen vila lite. Sen även för det var vad läkaren rekommendera båda gångerna,men även för att ha lite koll så man kunde utgå ifrån senaste mensen. Det som var bra,skönt eller tur eller hur man nu skall säga,var att efter varje missfall så fick jag min mens ganska exakt 28 dagar senare plus/minus någon dag. Så kroppen var ändå i balans väldigt bra. Men jag tror det är viktigt att själv känna efter hur man vill göra, vad man orkar. Både fysiskt och mentalt, och att man prata som par vad man orkar. Även om det är kvinnan som genomgår missfallet fysiskt kan det vara minst lika jobbigt för man fysiskt och sen även se på hur sin kvinna har ont och kämpar med smärtor,blödningar och även sen sorgen. Det är bara ett tips :) Hoppas du inte tar illa upp :)

Låter ju jätte bra, kul att du fick träffa en bra gynekolog :) Jag gjorde ett VUL i v12 med sonen hos en privat gynekolog och det var riktigt dyrt. Men helt klart värt det för att få se att bebisen lever :) Kommer nog göra det nästa gång med, man känner sig ju lite lugnare då iallafall.