varför skaffa barn sent? tänker många fel?

Låt oss säga så här, jag är jäkligt glad att jag inte har barn tillsammans med han jag var ihop med när jag var 20 ;)

Jag passade på att leva utan barn, för har man barn kan man aldrig göra det igen. Inte som ung i alla fall. Jag väntade in en bra kille och sen väntade vi ett par år till innan vi var säkra på att det här är vad vi vill ha långsiktigt.

Med facit i hand så har vi svårt att få barn, alltså kan man argumentera för att vi borde ha börjat försöka samma dag som vi träffades. Men det kunde vi inte veta. Man fattar beslut på de fakta man har och allt pekar på att det är idioti att försöka skaffa barn första kvällen.

Far- och morföräldrar som nyss blivit pensionärer har garanterat mer tid för barnbarn än tio år yngre löneslavar.

Alla gör saker i olika ordning. Vi är ungefär jämngamla. När du hade småbarn var jag ute och festade med min (dåvarande) pojkvän. Om jag fick barn nu skulle jag inte kunna festa, men det har jag redan gjort så mycket ändå.

Med fest menar jag nu alla aspekter av sorglöst leverne: krogbesök, utlandsresor med kompisar, middagar med vin och ingen tid att passa, sena nattsudd i bästisens kök. Ibland ser man riktigt unga mammor som anser sig vara klara med fest, då antar jag att de menar fester i stil med att stå ute på Valborg och frysa med en folköl i handen, så som det var på gymnasiet. I de fallen är jag mer tveksam till om man verkligen fått ut allt man kunde av sin tid som fri ung vuxen. Men i mitt fall kan jag lugnt säga att jag inte skulle sakna det särskilt mycket.

Hon jag svarade tycker om fest.

Att resa runt i Europa och gå på fina krogar räknar jag iofs som fest. Fest för mig handlar inte om att bli plakat på hembränt.