Man kan ju tycka att som mamma till en dotter bör man vara en bra förebild och föregå med gott exempel. Ändå så finns det gifta mammor som faktiskt är otrogna mot sina män.
Kan ni förstå hur det kommer sig?
För att de är människor precis som alla andra?
Läs: alla människor är inte otrogna men de som är det är också människor.
Man undrar ju vad det är som gör att det är så svårt att hålla sig till sin partner? Bekräftelsebehov?
Men vad tycker ni om otrohet om den ena i äktenskapet ej visar kärlek, ömhet längre eller ej tar initiativ till sex, dvs. har hellre sex på egen hand.
Anser ni det då dumt att vara otrogen?
Otrohet i sig är inget vidare enligt mig. Skulle min man vara otrogen emot mig så skulle jag kasta ut honom, hata honom och vara fly förbannad såklart. Men jag skulle aldrig, aldrig dra in barnen i det. Skulle få bita ihop ändå.
Jag antar att min man skulle göra på samma sätt om det var jag som var otrogen.