Är det så här det ska vara?
Hej!
Jag är ihop med en kille som jag verkligen tycker om och han tycker om mig precis lika mycket säger han åtminstone. Vi små bråkar ibland men det är inget som vi ältar över.
Men han har en förälder som gillar sig att lägga sig i och bestämma inte bara över honom utan över mig också. Det blir bara för mycket för mig, jag är över 20 år och han med. Så det känns väldigt jobbigt att ha någon som säger till mig vad jag ska packa med mig på semester och hur jag ska göra precis allting. Jag har bott själv i många år men blir behandlad som en tonåring. Det är en del av problemet, men det är också det problemet att jag och min kille bor i på samma ställe för tillfället utan jag bor någon timme bort där jag också studerar på universitet. Men det är rätt omständigt för mig att ta mig dit då det bor rätt långt ut i skogen i ett litet samhälle och man förstå måste åka tåg och buss så det tar ett par timmar. Trots det verkar hans förälder tycka det är konstigt att jag inte kan komma precis när som helst, att jag inte kan komma när någon fyller år mitt i vecka och de har kalas på dens födelsedag. Föräldern tror också att jag kan komma och hälsa på flera gånger i månaden och bryr sig inte om att jag varken hinner träffa kompisar, min familj eller plugga. Jag har också förstått han hans mamma har pratat med honom om att om jag vill vara med honom när det är jul eller likande då ska det helt och hållet vara på deras villkor. Allt detta får mig att känna mi värdelös. Jag försöker vekligen men det ställs orimligt höga krav på mig som jag inte kan leva upp till.
Är det här så det ska vara? eller kan man sätt sig ner och prata om det? eller blir det bara värre då?