Ditt personliga ansvar!

Du som verkar veta; var finns jobben?

Det gick sju inskrivna arbetslösa på varje ledig plats på arbetsförmedlingen i Göteborg förra våren. Till det ska man tillägga att utöver de inskrivna arbetslösa så finns det massor av personer som fallit ur totalt och en massa studenter som studerar för att de inte har fått något jobb. Anser du verkligen att det stora problemet är lata människor?

Jag håller med dig överlag i sak. Men att äta en sallad kommer kommer inte att lösa något.

Som sagt, jag har med observerat beteendet där exempelvis överviktiga haf 1000 skäl till sitt viltproblem men där inte ett enda av skälen är - håll i er - Too much food.

Eller där folk med låg inkomst lipar att skolan ska bekosta ett sketet äpple "för alla föräldrar kanske inte har råd", sedan sitter man där å röker upp ett pack om dagen istället.

Är helt med på båten där du menar att ingen vill ta ansvar för sin egen situation och läge. Dessa "låtsasoffer" underminerar de personer som lidee av verklig fattigdom, medicinska/fysiologiska skäl till övervikt etc. Resultatet blir att personer med verkliga problem marginaliseras ytterligare.

Min vän, allt var inte bättre förr, men sociala koder rörande anständighet kan vi gärna bringa åter.

Nu har ju verkligheten inte riktigt utvecklats så som du påstår. Det som snarare fått stryka på foten är människors ansvarskänsla för varandra. Det alltmer rådande är att var och en ser till sig själv och sin egen självuppfyllande. Stick i stäv med den omtänksamhet och altruism som i evolutionen gjort oss till den så framgångsrika art vi är idag. Det som tycks glömmas bort i ditt resonemang är att alla har olika förutsättningar att skaffa sig denna guldkant och det handlar sällan om ren lathet utan snarare om bristande stöd från föräldrar skola osv. Sen pratar vi inte heller om guldkant i de flesta fall utan om nödtorft. Mat för dagen, hyra, möjlighet att få vård, osv. Så ditt resonemang saknar stora bitar och är direkt evolutionär felaktigt.

Det FINNS människor som faktiskt är fattiga utan att det beror på att de tagit SMS-lån och levt vidlyftigt.

Det FINNS människor som är överviktiga på grund av sjukdom.

Med det sagt kan jag ändå hålla med dig lite TS. Jag har kollat på Lyxfällan ibland och undrat hur korkade en del är egentligen. Jag har dessutom en sådan person i min närhet så jag vet att det finns såna även "i verkligheten". Personen i fråga anser sig ha råd med en ny, dyr husvagn och att köpa en hundvalp, men tycker sig inte ha råd att betala underhåll till sina barn. Husvagnen var ju en sån bra affär - eller kanske inte (!).

...och hur gör man om den ene i familjen blir arbetslös? Ska hen flytta till en annan stad långt bort för att jobba så att familjen splittras?

Oj hur känns det att veta ALLT och känna alla och ha lösningar på alla problem?

Jag håller absolut med om att mitt resonemang innehåller brister, det är jag den första att erkänna. Men det fråntar dig ändå inte ditt personlig ansvar för din livssituation. För mig finns det väldigt få godtagbara åsikter till fetma eller låg inkomst. Mitt råd är att flytta dit jobben finns, jag gjorde själv det. Från Malmö till Falun för att skaffa mig den erfarenhet som jag behöver för att återigen kunna flytta till Skåne och få ett sådan jobb som jag vill ha. Våga se möjligheterna som erbjuds i vårt land. Sverige är ett av få länder där du kan utbilda dig till vad som helst utan att det behöver kosta en massa pengar. Men gör du valet att ta ett arbete med dåliga/mindre bra framtidsutsikter så har du endast dig själv att skylla, ingen annan.
Jag menar inte heller att familjer ska behöva splittras pga att ena parten behöver flytta på grund av jobb. Om ena partnern mister sitt arbete så får familjen se över sina utgifter. Du kanske inte kan bo kvar i huset. Du kanske inte kan ha kvar båda bilarna eller den enda bilen. Börja handla på Lidl istället för ICA maxi. Är familjen verkligen i behov av alla TV kanaler eller den 200mbit/sekund internet linan? Väljer din familj att inte göra någon förändring till de nya förutsättningarna så får ni skylla er själva.
Sen finns det alltid de som hamnat i en svår ekonomisk situation pga otur eller en sjukdom pga genetik det säger jag absolut inte emot för så kan det absolut vara. Men att skylla på andra utan att ha gjort något åt den uppkomna situationen är bara ren och skär idioti. Och den idioti ska inte belönas med bidrag i form av mina surt förvärvade skattekronor!

Det har jag inte påstått. Vad jag efterfrågar är ditt personliga ansvar för ditt liv och din familj!

Du påstår en jävla massa i din ts som får dig att framstå som du är allvetare. Och du vet tydligen också exakt hur alla ska lösa sitt liv. Så du har mao full koll på ALLA människor i Sverige?

Med den lite djupare insikten i dina åsikter blir jag nog tvungen att hålla med. Det finns en stor brist på ansvarskännande dock är den knappast förbehållen bidragstagare utan finns genomgående i alla samhällsklasser. Företagsdirektören som skattefifflar gör betydligt större skada än den promille av bidragstagarna som enbart är lat. Jag kan inte se att ansvaret begränsar sig till den egna framgången därför resonerar jag som så att även andras lycka eller olycka även är mitt ansvar