• Anonym (känslig)

    BF+2 och otrogen man

    Hej! Jag vet int vad jag ska ta mig till. Jag har gått över tiden två dagar och längtar efter att få föda, har dock inga känningar på att det sku närma sig. Slemproppen gick på BF. Hur många dagar räckte det för er innan förlossningen startade? fick också reda på att min man varit otrogen en gång förra onsdsgen, han var ut med sin pappakompis och knullade en yngre tjej. Han berättade inte själv, utan det gjorde en vän till mig som jobbade på krogen dom var på. När jag frågade erkände min man och han ångrar sig och ligger och gråter och är rädd för att jag ska lämna honom. Känner mig så besviken och orkar inte fokusera på det nu, utan hoppas på att få föda istället. Kommer nog att förlåta min man, och vi har en tid till familjerådgivning imorgon, maken ringde och bokade tid och jag följer gärna med och jobbbar på situationen, ursäkta mitt röriga inlägg är lite ur balans för tiööfället pga omständigheterna.

  • Svar på tråden BF+2 och otrogen man
  • Anonym (känslig)
    Anonym (Gris) skrev 2015-04-25 08:57:56 följande:

    Han kanske har knullat runt innan. Men nu när det kom fram är han sååååå ångerfull!


    Hoppas verkligen att det inte är så om vi ska ha en chans att bearbeta det här..
  • taquine
    Anonym (AvS) skrev 2015-04-25 09:10:43 följande:
    Slemproppen, det är din karl det. Att snubbla på en trottoar är en olyckshändelse. Man snubblar inte in i en vagina.
  • Anonym (bara en tanke)

    Det han har gjort är lägre än lågt och riktigt avskyvärt, MEN med det sagt så reagerar vissa män på att bli pappa för första gången med flykt i panik.
    Om han var rädd och hon utnyttjade det kan det på riktigt vara ett engångsbeteende. Inte ok på något sätt, men det behöver inte betyda att han är en otrogen jävel rent generellt. Ta inga beslut just nu, utnyttja familjerådgivningen till att hantera den närmaste tiden och låt beslutet komma så småningom.
    Lycka till!

  • Anonym (nästan samma sits)

    Min sambo var otrogen strax efter vi fick vårt barn, han var djupt ångerfull och första gången jag sett honom gråta på 8 år, han sa att han skulle göra vad som helst för att jag inte kastar ut honom. Med nyfödd bebis kände jag också att jag behövde honom mer än någonsin. Vi gick på familjeterapi under ett halvårs tid, vilket jag kan rekomendera att ni gör oavsett om du stannar med honom eller inte.  I dag har det gått tre år och vi är nu gifta! Han hör ofta av sig när han är ute och protsterar inte när jag ringer honom när som helst när han är borta. I dags läget har jag inte längre så stort kontrollbehov, tilliten kan komma tillbaks om båda hjälps åt, det tar tid men det går. Lycka till!

  • taquine

    Fattar inte för mitt liv de som fått reda på sina otrogna svin till "män"(helst på omvägar) ens tänker tanken att stanna kvar, barn eller ej 


    Goodness me
  • Anonym (känslig)
    Anonym (Fia) skrev 2015-04-25 09:08:31 följande:

    Oj vilken situation, jag beklagar. Det låter som att du inte reagerat så jättestarkt känslomässigt över detta ännu utan fokuserar på graviditeten och ert kommande barn, och det tror jag du gör rätt i, men samtidigt kan jag tänka mig att känslorna liksom kommer ifatt dig när barnet väl är fött. Har du några anhöriga som kan stötta dig i detta, förutom din man?

    Det låter som om din man ångrar sig och är beredd att jobba för att lösa detta i och med att han själv tagit initiativ till rådgivning, och i slutändan tror jag att ni mycket väl kan gå vidare ur detta tillsammans.


    Ja det tror jag också, alltså att jag fokuserar på barnet. Det känns som om mitt huvud inte orkar med det här nu. Jag vill inte ta några beslut utan tänka igenom det i lugn och ro. Kanske man får perspektiv på händelsen när vi varit hos familjerådgivningen. jag har en underbar familj som bor i närheten och manens familj finns också där som ett stöd och de tar mitt parti i det här och sa att jag får bo hos dem om jag vill komma bort hemifrån. Bättre svärföräldrar kan man inte ha. tyvärr saknar jag min bästa vän och skulle gärna åka till henne, men hon är utomlands och kommer hem efter 3 veckor. Jag tror att min mamma får köra mig till BB och vara med under förlossningen, men samtidigt så vill jag dela den underbaraste stunden när jag träffar vårt barn med min man. De känns som om det skulle vara bra för vår relation. Jag får se hur det känns när värkarna sätter i gång.
  • Anonym (Q)
    Anonym (Gris) skrev 2015-04-25 08:15:36 följande:

    Ja STACKARS honom som bara "råkade" stoppa kuken i en annan tjej!


    Ja, precis. Det bara häääände... Not! Han hade väl minst en halvtimme på sig att öppna käften och säga nej?
  • viseversa
    Anonym (AvS) skrev 2015-04-25 09:10:43 följande:

    Slemproppen, det är din karl det. Att snubbla på en trottoar är en olyckshändelse. Man snubblar inte in i en vagina.


    Håller med!
  • Anonym (ja)
    Anonym (känslig) skrev 2015-04-25 09:25:37 följande:

    du har nog rätt i att det skulle vara svårt för mig att bli lycklig igen och framförallt känna mig trygg. han skulle bara ta ett stop på krogen men det spårade ut, han säger att han fick dåligt samvete av att han blev full och kände sig dålig och fortsatte dricka mera. Så hade den där tjejen (det jobbade tidigare ihop) börjat prata med honom och han hade sagt att han var ledsen för att han visste att han gör mig besviken genom att vara full. Då hade hon sakt att jag är kontrollerande om jag inte låter honom ha roligt ? Och börjat kyssa honom...

    Jag tycker du är en stark kvinna som klarar av att separera från din man med tanke på stt du är gravid och att ni har barn. det låter jättefint attt ni kommer försöka hålla ett gott samarbete och en bra relation till varandra ändå. kommer han ändå att vara med på förlossningen? För mig känns det otänkbart att min man skall vara med nu. Han känns inte som ett stöd.


    Det är inte kontrollerande att va nykter 2 dagar innan bf, det är sunt förnuft.

    Min "man" är välkommen till förlossningen om han vill. Känner att det är hans barn med och vill han va med under födseln så absolut. Men som stöd behöver jag honom inte. Klarar mig själv och min pappa är nog med fram till själva krysstandet och sen väntar utanför.

    Jag har nått en punkt då jag är redo att släppa allt. Redo att gå vidare och redo att va ensam. Men det tog.tid. Otrohet hade jag dock aldrig accepterat. Åh jag tror att det kan blinkar mycket för dig med ett nyfött barn, första dessutom, och ta tag i känslorna kring otrohet på en.gång
  • Anonym (K)
    supermamii skrev 2015-04-25 11:43:49 följande:

    Jag hade lämnat honom direkt


    Håller med. Usch
Svar på tråden BF+2 och otrogen man