Anser ni att gemensam ekonomi i ett förhållande alltid är det bästa?

Så har jag haft det. Min mans anledning till att vilja ha det så var att han har dyra intressen och att det skulle kännas konstigt att jag skulle betala delar av det. Låter ju fint om båda har pengar så det räcker. Men jag pluggade och han jobbade. Jag grät varje månad när räkningarna var betalade och jag hade några hundralappar kvar på sin höjd. Jag hade aldrig råd att hitta på något roligt. Vågade aldrig föreslå att vi skulle göra något eftersom jag var beroende av att han i så fall skulle vilja bjuda mig. Han sköt till extra till mat och så och tyckte att det var generöst av honom, men han förstod aldrig hur snett det blev med min beroendeställning.

Till sist fick jag nog och sa att det här funkar inte för mig. Ska vi leva tillsammans ska det vara på lika villkor och med lika standard. Det blev en del tjafs innan vi kom fram till en lösning som funkar. Vi sätter in alla pengar på ett gemensamt konto som alla räkningar betalas från. Sen tar vi en lika stor summa var från det kontot varje månad som är våra egna fickpengar. På så sätt har vi både gemensam ekonomi, men ändå en liten del att göra vad vi vill med. I början tyckte han att det kändes märkligt, men nu funkar det.

Och nu är jag klar med min utbildning och har jobbat några år. Nu är det istället jag som tjänar mest och han är för tillfället arbetslös. Saker tenderar att jämna ut sig på sikt. Så länge båda bidrar efter bästa förmåga till det gemensamma ser jag inga problem i att man har olika inkomst och gemensam ekonomi.

Sen anser jag att oavsett hur ekonomin fördelas påverkas man i förlängningen av den andres beslut. Om den ena t.ex. väljer att lägga massor av pengar på sitt intresse och därför inte har råd att åka på semester med familjen påverkas ju den andra av det även om det inte är partnerns pengar som spenderats. Så på något sätt behöver man nog ändå diskutera och vara överens om utgifterna inom ett förhållande.

Men som många andra redan skrivit, gemensam ekonomi funkar bara om båda har ungefär samma syn på pengar och hur de ska användas. Man kanske inte ska ha gemensam ekonomi med en spelmissbrukare t.ex.

Det var nog en kombination av olika uppväxt och dålig kommunikation. Det är svårt att vara i underläge och be om förändring. Det blir som att tigga. Så jag var inte speciellt tydlig om hur illa det såg ut för mig heller.

Nu är det här ganska många år sen. Vi är äldre och visare nu. Han skäms verkligen över hur det var och att han inte förstod. Och det tycker jag inte han behöver göra. Det är länge sen och det är utrett. Nu har vi familj och lever ett helt annat liv än vi gjorde då.