Inlägg från: Anonym (snart omgift!!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (snart omgift!!)

    hur stort får "andra" bröllopet vara?

    Hej,

    Jag och min blivande äkta hälft är lite tveksamma till hur vi ska ställa till med bröllop... Det är andra gången för mig, och vissa i vår omgivning är konservativa, och det tog en stund för dem att acceptera skilsmässan och min nya partner.

    Så, därför frågan: vad är ok? Hur hade ni reagerat som vänner? Ni som gift er för andra gången, hur gjorde ni? Firade ni ert giftemål med dunder och brak, eller bara för er själva för att inte strö salt i ex:ets sår?

    FYI: min nya var inte grundanledningen till skilsmässan, men säkert en katalysator, och något som mitt ex naturligtvis stör sig på... Vi har varit ett 'riktigt' par i sedan våren 2013 (träffades 2011), förlovade sedan mars månad och vill gifta oss nästa sommar...

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-05-03 20:33
    Tillägg: Skulle ni själva gå på ett bröllop om ni blev bjudna av (iaf tidigare) nära vänner, om det är en i brudparet som varit gift tidigare, och det äktenskapet inte slutade väl (minst sagt)?

  • Svar på tråden hur stort får "andra" bröllopet vara?
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (S) skrev 2015-05-03 18:51:05 följande:

    Om man nu tar sitt äktenskap på allvar, så tycker jag att man håller låg profil andra gången. Känns ju bara löjligt att ha värsta brakfesten när man samtidigt vet att man inte lyckades första gången.


    Ush, hoppades just att mina vänner inte skulle resonera som du just gör...

    Varför skulle ett låg-profil-bröllop vara att ta det nya äktenskapet "på allvar"??Varför skulle ett fint bröllop anses vara "löjligt", för att jag och mitt EX inte fick saker att fungera? Mitt stundande äktenskap har ju inte någonting med mitt bakomliggande krashade äktenskap att göra...

    Och btw, jag är en man :)
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (S) skrev 2015-05-03 19:20:47 följande:
    Det var du som skrev att du har konservativa vänner.

    Naturligtvis gör du som du själv vill.

    Nu trodde jag du var intresserad av andras åsikter....
    Absolut. Jag är intresserad av att höra era åsikter.

    Sedan får man väl ställa följdfrågor? Särskilt som ditt svar är något jag inte uppskattar... Och som du inte riktigt förklara så bra, eller iaf inte så jag förstod vad du menade...

    Så, om din åsikt är att man ska hålla låg profil för att man "misslyckats" en gång tidigare - varför blir det bättre av att hålla just låg profil på bröllopet? Får man inte visa sina vänner att man ger sig själv en andra chans? Att man tror att man lärt sig något - inte minst om sig själv - och faktiskt helhjärtat tror att det blir rätt den här gången? Eller iaf vill fira att man hittat kärleken i sitt liv :)
  • Anonym (snart omgift!!)
    Alexi skrev 2015-05-03 20:33:05 följande:

    Jag tycker det blir jättekonstigt för släkt och vänner om man hade stort bröllop, med möhippa, tal, presenter och allt det i syfte att välgångsönska för ett äktenskap för resten av livet att sen behöva göra det en gång till.


    Skulle du hoppa över en släktings bröllop då, om det var ett "andra gången gillt"?
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (beror på) skrev 2015-05-03 23:59:39 följande:

    När jag läste rubriken ville jag säga att andra bröllopet inte alls behöver vara mindre storslaget än första. När det sen framgick att det nya förhållandet inleddes med otrohet mot den förra makan/maken blev jag mer kluven. Jag hade nog kännt visst obehag som inbjuden släkting/vän, särskilt om jag hunnit lära känna exet väl.



    Situationen var nog mer komplicerad än så. Först var det ex-frun som ville skilja sig för att jag jobbade för mycket. Efter många "försök" hit och dit träffade jag så en annan. Först DÅ ville exet verkligen försöka på nytt, och jag lämnade den nya för att under ett halvår inte prata med henne alls (!) och samtidigt gå på familjerådgivning. Det funkade inte... Som tur var förlät min nuvarande fästmö mig (efter ett tag), och vi kunde starta om.

    Dock så är jag övertygad om att mitt ex skyller skilsmässan på otrohet...

    Så givet allt detta, är det tillåtet att gifta sig, eller kommer alla gäster sitta där och känna obehag? :(
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (beror på) skrev 2015-05-04 19:30:47 följande:
    Känner ni er accepterade som par bland familjen och vännerna? Om de är glada för er skull nu är de nog glada på bröllopet också.
    Jo, visst känner vi oss acceperade av vänner "till vardags". Men jag är helt enkelt orolig för att gränsen går vid bröllop, om du förtår vad jag menar... Att de gärna kommer på middag då och då är en sak, men att vara gäst på bröllop nummer två kan ju vara en annan. Särskilt om man är kompis med ex.et och tror på hennes version... :(


  • Anonym (snart omgift!!)
    Jennie med ie skrev 2015-05-04 23:42:02 följande:

    Mycket har varit märkligt i tråden men en sak hade jag tydligen missat fram tills nu när jag läste bakåt. Jag undrar hur man kan vara otrogen mot någon man skilt sig från och ö h t inte är ihop med längre?


    Vet inte riktigt vad du läst "bakåt" och missförstått, men i min situation var jag "otrogen" under en separation, en gicksedan tillbaka för att testa familjerådgivning (och total kontaktförbud med nya kärleken i sex månader). Sedan sprack det ändå med äktenskapet. Jag fick därefter kämpa lite för att vinna min nuvarande fästmö tillbaka...

    Separationen var på ex:ets initiativ, därför tycker jag hon är lite löjlig som skriker att hon blev lämnad, att jag varit otrogen osv... Men det är ju jag...
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (S) skrev 2015-05-05 09:58:36 följande:
    Din nuvarande måste känna sig som näst bäst. Andra valet. När du inte lyckades få ihop äktenskapet med första frun.
    Haha, nej knappast :) Hon är tvärtom glad att jag inte lättvindligt kastade bort ett äktenskap, utan verkligen försökte in i det sista. Hon respekterar mig mer för det. Och hon vet att jag gjorde det enbart för mina barns skull, och att jag älskar henne över allt annat i världen.
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (Nja) skrev 2015-05-05 17:07:12 följande:

    Tre saker

    1. Ni blev ett "riktigt par" 2013, det var alltså då din skilsmässa gick igenom...? . Endast två år senare gifter du om dig med en av orsakerna till skilsmässan...? Nja. Lite pinsamt faktiskt. Inte helt snyggt.

    2 hennes version...? Ja och din är den sanna då får man förmoda, du har inte gjort något fel neeeej då. Ni var alltså separerad med var sitt boende när du träffade din nuvarande, och överens om att ni fick träffa andra...? Det låter inte så.

    3. Alla som skriver "gör son ni vill! Bry er inte vad andra tycker". Inse att, om man vill gifta sig inför massa folk så innebär det faktiskt att man bryr sig vad dessa människor tycker. Annars kan man ju lika gärna dra till Hawaii och gifta sig där, bara de två. Mkt bättre tycker jag.


    2. Min version är sann för mig, ja. Mitt ex verkar bara berätta utvalda delar så hon själv framstår i bättre dager. Säkert vanligt.

    "Fel" och "rätt" är hursomhelst ett löjligt begrepp i sammanhanget. Jag var olycklig, och mitt ex brydde sig inte. Inte under många år. Det finns en gräns till hur mycket en människa måste och kan "dra" ett äktenskap. Hon hade flera år på sig att rädda äktenskapet.

    Men visst, olyckligt att jag träffade en ny "för tidigt" innan det var officiellt slut med exet och ordentlig skilsmäsa var i stånd osv- men tills man har en konkret anledning att ta det där sista steget bort är det lätt att bita ihop och försöka lite till, och så lite till, och så lite till...

    När jag träffade min nya blev det sen VÄLDIGT tydligt att jag inte hade det bra därhemma.

    Allt detta bara mitt fel? Nja, jag tycker nog - rätt eller fel - att mitt ex också var ansvarig till att äktenskapet sprack.

    Var vi överens om att jag fick 'träffa andra', alltså min nya kärlek? Nej, men varför ska en gammal titel ("fru"alltså) som mitt ex själv inte värnade om, ge henne rätten att få diktera mitt kärleksliv? Jag får välja själv vem jag älskar, oavsett om jag meddelat en advokat om denna intention eller inte---
  • Anonym (snart omgift!!)
    Regndamen skrev 2015-05-05 17:26:59 följande:
    Berättade du att du var olycklig?
    Självklart. Många diskussioner. Över många år. Men hon vände det hela tiden till att jag inte dög, och att hon typ gjorde mig en tjänst som stod ut med mig och mina arbetstimmar... Nu är jag med någon som tycker att jag duger ! Responsen frå min nya kärlek blev som sagt en katalysator, den sista knuffen jag behövde för att ta mig ur ett totalt misslyckat äktenskap.

    Så att hon är sur över att jag träffade någon annan och upptäckte att jag kunde ha ett bättre liv, tja... Det kan hon väl få vara.

    Tror det är väldigt få "otrogna" som inte egentligen gör så för att genom det "bro-brännandet" ta sig ut ur ett äkteskap som inte fungerar... Snarare än att otroheten i sig "triggar" skilsmässor... För mig var behovet uppenbart iaf. (Undantaget sånna som ligger runt som sport då)
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (Nja) skrev 2015-05-06 13:45:01 följande:

    Ok good for you att otroheten ledde till något bra och att ditt samvete är rent.

    Men det var ju inte det som var frågan du ställde, eller hur?

    Och ja, ni får nog räkna med att det sticker i ögonen på en eller annan om du två år efter skilsmässa och otrohet gifter dig all in igen. I utomståendes öron så låter lätt förklaringar av typen " min fru förstår mig inte så jag hade rätt att knulla med någon annan" ganska ihåliga. Oavsett hur olycklig du var.

    Bjud bara dem som tycker att du gjorde rätt.


    "Rätt att knulla någon annan" har det aldrig varit frågan om. Jag blev ju kär i en annan, knullade inte runt. Enorm skillnad enligt mig. Men man "får" ju inte bli kär i någon när man redan är gift...

    Men rätt, det var inte frågan jag ställde. Blev väl bara provocerad av vad vissa antar i sina svar, och började då förklara min situation... Sorry :)
  • Anonym (snart omgift!!)
    Anonym (Nja) skrev 2015-05-06 13:45:01 följande:

    Ok good for you att otroheten ledde till något bra och att ditt samvete är rent.

    Men det var ju inte det som var frågan du ställde, eller hur?

    Och ja, ni får nog räkna med att det sticker i ögonen på en eller annan om du två år efter skilsmässa och otrohet gifter dig all in igen. I utomståendes öron så låter lätt förklaringar av typen " min fru förstår mig inte så jag hade rätt att knulla med någon annan" ganska ihåliga. Oavsett hur olycklig du var.

    Bjud bara dem som tycker att du gjorde rätt.


    Och btw, det är planen, att bjuda de som tycker att vi gjorde rätt... Och hoppas att ingen låtsats... Och hoppas att tillräckligt många vill komma... Så stort umgänge har vi liksom inte. Jobbar mycket, barn, introverta båda två... ush, har nog bara ångest om det skulle visa sig att folk tackade nej pga "otroheten", och att det bir ett pinsamt bröllop... Tycker inte min fästmö förtjänar det...
Svar på tråden hur stort får "andra" bröllopet vara?