Min dotter är bäst på att läsa i förskoleklassen!

Varför kan du inte få triumfera över det? Det är ju jätteroligt att du har en så duktig dotter! Man kan låta andra få veta det och vara glad och stolt utan att vara skrytig.

Håller med dig med att det mesta nog är medfött.

Jag själv började läsa när jag var runt 5år. Förvisso Kalle Anka tidningar men ändå. Har heller aldrig gått på dagis då mamma var hemmamamma. Hon läste och sjöng mycket för mig så intresset startade tidigt.

Jag gjorde samma med mina barn fast de gick på dagis från ca 1½ års ålder och de hade inte alls lätt att läsa och skriva.
Dock är de oerhört musikaliska alla 3.

Du undrade hur det anses normalt att leva på ett sätt där en nödvändig förutsättning för många småbarnsföräldrar för att kunna ge sina barn tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen är att de måste jobba. Bara för att du hade lyxen att inte behöva jobba eftersom du hade sjukpenning har ju inte friska människor den valmöjligheten. For de flesta är det jobb eller ett självförsörjande liv som bonde som gäller om man ska kunna försörja sina familjer.

Jättebra om hon får hoppa över en klass. Idag kanske begåvade barn får extra uppgifter och stimulans men jag är tveksam. Antar att det är som på min tid. Jag kunde läsa, skriva och räkna när jag började ettan och jag tappade lusten för skolan direkt. Det var så infernaliskt tråkigt att lyssna på mooorrr roooorrrrr och alltid var jag klar först med andra uppgifter. Jag minns att jag var avundsjuk! på dem som hade uppgifter kvar.................(detta låter som skryt men jag är ju anonym)

Jösses, vad folk är pessimistiska. Min äldsta son lärde sig läsa vad sin 3-årsdag. Innan han börjat förskola. Han är inget geni bara intresserad av samband och väldigt vetgirig. Autistisk är han inte heller. Han går i ettan nu och bokstavligen älskar skolan. Längtar varje dag och när jag hämtar så är svaret varje dag: "Jag har haft jättekul!". Han har väldigt lärt för sig teoretiskt. Får jobba i egen takt. Född i slutet på året och liten på många andra sätt. Hans lillebror är 6 år och lärde sig läsa som 5-åring. Helt annan personlighet. Fullkomligt vanlig kille han med. Jag är av motsatt åsikt gentemot många här. Jag skickar väldigt ogärna något barn till skolan utan att kunna läsa. Tillvaron blir så mycket enklare och skolvardagen så mycket lättare. Och hoppar över någon klass skulle jag inte göra om jag inte hade ett barn som var mycket moget socialt. Och tänker då inte på ett teoretiskt plan, kompisar eller att han/hon kan koncentrera sig.

Ursäkta att jag lägger mig i här men det är ingen "lyx" att leva på sjukpenning. Många verkar vilja byta med arbetslösa och sjukskrivna för man tror att det är så skönt att gå hemma varenda jä..la dag! MEN när det drar ihop sig till löning så är det ingen som är beredd att byta plats.

Min poäng är att jag tror att det handlar om gener och hur utvecklad hjärnan är i en viss ålder. Det är ju ingen idé att försöka lära ett barn matte eller att läsa när inte hjärnan "förstår". Tror man överdriver förskolans pedagogik faktiskt. Jag tror inte Sverige får bättre elever i skolan för att man räknar stegen in till toan när barnen är 3 år.

Jag tror varje barn har sina egna förutsättning, givetvis har omgivningen/hemmet en viktig påverkan men hur snabb inlärningsförmågan är känns mer som en genetisk faktor. Kan relatera till mina barn, den äldsta fyller 8år till vintern. Han har vi kämpat med under både förskoleklass och ettan, att lära sig alfabetet och läsa. Nu under vårterminen i ettan har han lärt sig det, efter mycket träning och malande här hemma. Däremot är han riktigt kvick i matte, det gillar han och kan sitta och räkna på eget bevåg. Vi fick även veta av fritidspersonalen att han har en begåvning i schack, vilket vi aldrig spelar hemma. Men tack vare skolans uppmärksamhet och hänvisning börjar han spela schack efter sommaren.

Det jag kan jämföra med är lilltjejen, som är 2,5 år. Hon är så lättlärd, talar obehindrat och snappar upp allt hon hör. Det räcker att upprepa ett ord en gång  så kan hon det sen. Vi har aldrig riktigt greppat hur begåvad hon är, utan mer bara tänkt att hon är lite tidigare och snabbare än genomsnittet. Men på bvc häpnades hon över hur verbal hon är, och kan diskutera, ge rätt kaxiga svar osv. Sen älskar hon att sjunga, hon räknar till 32, kan alfabetet i sång och hittar på egna sånger. Det senaste hon påbörjat är att spela gitarr med sin pappa, och det dröjer nog inte länge innan Bamsemelodin sitter =)

Av att bara jämföra mina barn så sitter det något biologisk, sonen börja fsk på deltid när han var 2,5år. Han har haft föräldrar, mor/farföräldrars fulla uppmärksamhet om ensambarn och första barnbarn. Vi har alltid läst, samtalat och avsatt mycket tid för honom, vilket gjort honom väldigt social och verbal.
Men lilltjejen började på dagis vid 13mån ålder (80%), hon har delat uppmärksamheten med sin bror, sov borta första gången strax efter 2år osv.

Håller helt och hållet med dig. Jag har tre väldigt olika barn....trots samma föräldrar, samma miljö och på många sätt samma förutsättningar. 

Nej, jag delar inte din uppfattning. Jag är rätt övertygad om att man i förskoleåldern är extremt mottaglig för att lära sig saker. Suveränt att räkna stegen till toa, men personligen är jag rätt övertygad om att det ger bättre effekt hemma i den åldern än i en stor barngrupp med låg personaltäthet. Utanför Sveriges gränser är det ju vanligt att börja skolan och lära sig läsa långt tidigare än i Sverige, så att lära sig läsa som 4-åring exempelvis är inget ovanligt och kräver inga exceptionella talanger. Ett barn som verkligen är intresserad av något specifikt kan det dock - enligt min erfarenhet - vara lättare att uppmuntra hemma.....i förskolan hinner man inte med ett enskilt barn på samma sätt på individuell nivå.

Jag tror inte det överdrivs, ett bra dagis få barnen att utvecklas och framför allt med sådant som man inte kan träna hemma på.

Inte heller är jag säker på att just lära sig räkna och skriva är något man ska fokusera på, men tänket, att tidigt träna barn tänka analytiskt tror jag ger väldigt stor skillnad i förlängningen, att träna på att samarbeta, att visa hänsyn, att sitta tyst när fröken berättar något är viktigt.
Min grabb har gått på flera skolor (tyvärr pga flyttar i jakt efter arbete).
Den klassen som var sämst (men väldigt snälla och rara lärare) var en klass där nästan ingen hade gått på dagis. Den klassen som fungerat bäst, var den klassen där de flesta hade gått på dagis. Det var inte bara kunskapsmässigt, utan barnen i klassen (svenska elever, landsbygd-miljö) med få dagisbarn, hade svårt att sitta stilla och lyssna etc

Fast då är ju frågan om en klass kan stå som statistiskt underlag? Min erfarenhet av det du tar upp är nämligen den motsatta. Jag skulle tippa på att det i mitt och ditt fall snarare handlar om individualitet och enskilda familjer än huruvida det bästa är att gå mycket och tidigt i förskola eller inte.

Ja, jag vet inte jag. Mitt barn är väldigt lugn av sig och sitter alltid still, men det är ju så hon är som person. Min pojk är hela annorlunda och han går nu på dagis ca 20 h vecka. Vet inte om det påverkar något. Tror att alla barn gått på dagis i mina barns klasser. De är ganska vilda av sig och vet att läraren haft problem med det. Dcok verkar det också ha stor betydelse hur läraren är. Sista läraren har klarat det.

Som jag skrev, grabben har gått i flera olika klasser och den stökigaste klassen var just den klassen med minst dagisbarn (det gick inte att undvika då föräldrarna/mammorna var mycket noga med att påpeka att de inte hade haft sina barn på dagis) De lugnaste barnen var just de som gått på dagis.
Självklart är det en personlighetsfråga också, men min personliga erfarenhet är att de barn som inte gått på dagis fungerar sämre i större grupper (antingen bli stökiga eller väldigt tillbakadragna), men de som gått på dagis fungerar bättre.

Men i ärlighetens namn. Det är ju nästan inga barn i Sverige idag som inte går i förskola alls. Det är ju närmare ett under att din son lyckats hamna i en klass där många barn aldrig gått i förskola....och gått i flera klasser barn inte gått i förskola alls!?

Mina har börjat sent och gått korta dagar. Har enbart fått positiv feed-back från pedagoger i såväl förskola som skola angående deras beteende. Men då är vi som föräldrar också måna om hur de beter sig mot andra och vikten av att visa hänsyn och respekt gentemot andra när man befinner sig i en grupp. De har även gått i fritidsaktiviteter där detta förväntas. Ganska stor skillnad att se hur min 6-årings fotbollstränare hanterar livliga 6-åringar och hur hans konståkningstränar gör det .

Så länge barn får god vägledning vad gäller detta så spelar det ingen roll om de får det via förskolan eller hemmet. Däremot så är det inte så lätt som pedagog alltid att nå fram i en stor barngrupp.....det är ju just det du och andra här i tråden ger uttryck för när det gäller icke-väl-fungerande skolklasser. Och DÅ är hemmet rätt avgörande....hur man agerar.

Ja, det var nog lite unikt, men kom ihåg, det var ute på landsbygden och det kryllade nog inte med jobb och långa avstånd till dagis, flera av dom hade barn tidigt, någorlunda tätt mellan barnen.
Jag kan förstå, har man så långt till dagis, att det krävdes bil för att komma dit och man hade smått hemma, så var det lättare att ha barnet hemma än att köra fram och tillbaka

Det är härligt att din dotter har knäckt koden redan. Det kan du absolut vara stolt över.  

Däremot så blir det lite tokigt när du dömer ut förskolans pedagogik baserat på en studie av ett barn. Där tänkte du nog inte hela vägen...

Förskolan är ingen nödvändighet, men den kan ju vara bra ändå, eller hur ?

Oj, visste inte att det var en tävling...

Vad bra för din dotter TS, förstår att du är stolt. Jag tror heller inte att det beror på om barnet gått på dagis eller ej hur det går med läsning, utan mer gener och intresse hos barnet.