klassiska kvinnofällan?

Jamenvadfanken! Klart att pengarna spelar roll också! Om jag sitter som pensionär med inte ett öre på fickan men med barn som fått vara hemma i flera år, eller med mig som deltidsarbetande, ska jag äta dessa minnen då? Eller ska jag förlita mig på att mina vuxna barn - eller mina barnbarn - sticker åt mig litet pengar som tack?

Jag föreställer mig min pension som något helt annat än en gungstol i en etta och ett golvur som ticktackar medan jag och maken löser korsord...