ADHD/Arg och våldsam

Ja vi bor i Stockholm, skulle skriva det men glömde :)

Varför behöver vi "lära oss mer" tänker du? Jag ifrågasätter ju hela diagnosen (som var och varannat barn har nu för tiden...) och hennes mamma och pappa går redan föräldrautbildning (KOMET) men jag vet inte riktigt om det fallit ut helt 100...
Boken har jag tittat på förut, kanske värt att investera i-för oavsett ADHD eller inte så är hon ju explosiv (aggressiv...).

Men jag sökte mest efter erfarenhet och hjälp för BARNET.... Tror att hon skulle ta till sig terapi men hon får ingen hjälp utan bara medicinering-vilket jag tycker är helt skruvat...

Men hon klarar ju sånt... Konflikterna uppstår ofta i samband med att hon upplever att hon inte får bestämma. Då kan hon hamna i nån "loop" och skrika om samma sak i flera timmar trots att hon vet att hon inte kommer få igenom det...

Hon är ganska "feg" av sig (mamman har massa konstig ångest som hon förmodligen för över...) så vi försöker belöna när hon gör saker hon är "rädd" för (typ sova, cykla själv, bada...) men när hon beter sig oacceptabelt så ger jag mig inte, och jag försöker inte "belöna" henne ur det- då skapar man ett än värre monster anser jag...

Om hon inte förstår att hon måste lyda och lyssna på auktoriteter (föräldrar, lärare, chefer) så måste hon försöka lära sig det för annars kommer det inte gå så bra i livet för henne...

Jag försöker vara öppen men jag anser inte att någon svarat på frågan "vad ska medicinen hjälpa MOT?". Hon har inga koncentrationsproblem eller är hyperaktiv. Ska de göra så att hon "lyder" bättre...? Verkar mycket märkligt i såna fall...

Lära henne hantera sin ilska. Verktyg att ta till när hon blir så arg... I skolan retar vissa barn henne för att de tycker det är roligt när hon blir vansinnig... Jag tycker att hon skulle kunna få hjälp med detta, inte att hon ska medicineras tills hon inte bryr sig...

Det som du beskriver kring hur medicineringen fungerar ovan UnaFlux låter vettigt men denna unge har ju inga problem med reflektion och instruktioner och att organisera...

Stort tack till snällspiken för ditt inlägg!!!

Det som hänt sedan sist är att hon både hunnit dubbla dosen på medicinen och sluta med den. Hon fick konstiga biverkningar och i skolan upplevde de att hon fick ADHD-symtom av medicinen...

Däremot är något "generalknas"... Jag tror att det är ångest. Hon har också sömnstörningar och utbrotten kan bli gigantiska på kvällen. Jag skulle vilja att hon fick något lugnande till kvällen så hon får ro att sova (vi är helt slut just nu av att hon kan vara uppe till 24 och sen vakna 1-3 gånger och skrika/härja). 

I morse sa hon att hon hoppas att IS ("det betyder Islamska staten om ni inte vet" sa hon också) skulle attackera vårat hus när hon åkt tillbaka till sin mamma. Tror att det var något med att det tog för lång tid innan hon fick hjälp att starta datorn... 
SEMESTER!!!! 

[quote=75541308][quote-nick]Snällspiken skrev 2015-07-19 13:56:27 följande:[/quote-nick]Det låter framför allt som om det här är en väldigt olycklig och arg liten tjej som ingen riktigt bryr sig om... utom möjligtvis du. Förmodligen är hon väldigt smart också, det är ju rätt avancerat av en sån liten att börja prata om IS och liknande. 

Jag läser just nu en bok som heter "Explosiva barn" för vår pojke får förfärliga utbrott men kan "skärpa" sig så snart han inte är hemma. Den ger rätt bra tips om vad man bör och vad man inte bör göra med barn som har taskig impulskontroll, av en eller annan anledning. 

Känns som om du är väldigt kluven till henne, eller? Typ... jobbigt att ha fått henne på halsen, och samtidigt ? så hemskt att behöva vara i hennes situation och sabba för sig själv (för att man helt enkelt inte vet hur man gör "rätt"), och därtill behöva proppas full med mediciner istället för att någon genuint arbetar för att förstå och bemöta henne. 

Tycker att du är jätteimponerande som känner för henne och vill ge henne en ärlig chans, trots att hon i stor utsträckning förpestar din tillvaro (för att hon helt enkelt inte kan något annat). [/

Tack igen- känns som du förstår så bra hur det är!!! Denna tjej kan också "skärpa sig" bland andra. Länge var dessa utbrott bara med mamman och jag trodde att mamman hittade på när hon berättade...

Men ju mer hon var med pappan och mig- desto mer kom utbrotten här också, och nu är det "all in".

Jag vet att det är ett barn. Att det är synd om henne och att hon mår dåligt. I mina bra stunder. Men när hon skriker "jävla idiot" till mig, spottar på golvet, säger till din pappa att han ska göra slut med mig, kastar skor mot fönstret och säger elaka saker till min 1 1/2 åring- ja då kan man säga att jag inte är så lugn och förstående alltid utan jag kan bli jättearg på henne!!! Och sen mår alla dåligt...

Ja hon har onekligen hamnat i en ond spiral nu där jag, pappan och bonuspsppan är lätt-irriterade mot henne (man väntar ju bara på explosionen hela tiden) mamman är "den goda personen".

Ja, jag måste läsa den boken- tack igen för tipset !!!