Jag är en tjej på snart 17 år som precis fick reda på att jag väntar barn..
Jag vill verkligen inte göra abort, det är det värsta jag vet, men min situation är så förjävlig just nu.
Jag bor för tillfället på ett jourhem och väntar på att bli fosterhemsplacerad.
Om jag väljer att behålla barnet, kommer soc ta barnet ifrån mig direkt vid födseln? Är det någon som vet vad som kommer hända?
Hjälp snälla..
För att socialtjänsten ska kunna tvångomhänderta ett barn krävs det att det finns en risk att barnets hälsa och utveckling allvarligt skadas.
Det är inte troligt att soc omhändertar ditt barn direkt vid födseln. Det händer dock att man gör detta, till exempel om mamman är aktiv i missbruk.
Så om du sköter dig och visar att du kan ta hand om ditt barn så bör det gå bra.
Ett barn är ett stort ansvar och eftersom du är placerad så är din situation gissningsvis inte den bästa. Försök att prata med någon som kan ge dig råd utan att påverka dig i någon riktning utan låter dig fatta det beslut som är rätt för dig.
Låt livet regera och döden vara, den kommer tillräckligt ofta ändå.
Abort är mord, oavsett hur man ser det. Vi kan inte leka Gud och avgöra vad som är liv eller inte. Om du gör abort nu kommer du få leva resten av livet och undra vad som kunde blivit av ditt barn, vem han/hon var och hur han/hon var.
Förlita dig på Gud och låt han ta hand om er, han är Fadern vi alla behöver. Han är allt vi behöver.
Kom ihåg att sköta dig så håller kanske den ondskefulla kommunist-soc'en sig borta.
Hej! Jag vet att det är ett svårt val för dig. Jag va 16 när jag blev gravid, födde barnet när jag va 17 o nu är jag 18. Det har varit jobbigt, speciellt eftersom de gick åt helvete med barnets pappa. Men nu är vi dock ihop igen. Men jag bodde hos mina föräldrar dom första månaderna men de va ändå jobbigt eller vad man ska säg, att va uppe på nätterna, tidiga mornar osv. Jag gick inte klart skolan, o de är oxå jobbigt eftersom jag inte kan söka jobb nu. Tänk såhär, kommer jag klara att försörja mitt barn? Kommer jag orka vara ensam med det? Kommer jag klara av en utbildning samtidigt som jag har ett litet barn? Hade jag varit i din sits hade jag gjort abort, tycker oxå att det är fruktansvärt men man måste tänka på barnet oxå, man vill ju inte föda det bara för att sen komma på att man inte kan ta hand om det. Jag hoppas att du kommer fram till hur du ska göra, lycka till!
Hej! Jag vet att det är ett svårt val för dig. Jag va 16 när jag blev gravid, födde barnet när jag va 17 o nu är jag 18. Det har varit jobbigt, speciellt eftersom de gick åt helvete med barnets pappa. Men nu är vi dock ihop igen. Men jag bodde hos mina föräldrar dom första månaderna men de va ändå jobbigt eller vad man ska säg, att va uppe på nätterna, tidiga mornar osv. Jag gick inte klart skolan, o de är oxå jobbigt eftersom jag inte kan söka jobb nu. Tänk såhär, kommer jag klara att försörja mitt barn? Kommer jag orka vara ensam med det? Kommer jag klara av en utbildning samtidigt som jag har ett litet barn? Hade jag varit i din sits hade jag gjort abort, tycker oxå att det är fruktansvärt men man måste tänka på barnet oxå, man vill ju inte föda det bara för att sen komma på att man inte kan ta hand om det. Jag hoppas att du kommer fram till hur du ska göra, lycka till!
Måste tänka på barnet också? Så man dödar det? Ok. Livet är en gåva inte en börda. Jag jag jag jag jag jag jag. Det är allt det handlar om verkar det som. Kommer jag ha tid med min utbildning, kommer jag...vem talar för den försvarslöse och den som inte kan försvara sig.
Hej! Jag blev också gravid ung utan en pappa med i bilden. Redan vid 15 blev jag gravid och vid 16 fick jag min dotter. Då man anses myndig när man får barn(enligt exempelvis försäkringskassan då underhållsstöd från förälder kapas) så finns inget krav på mor/far föräldrarna. Då är det du som ska ta ansvaret. Det jag gjorde var att ansöka om hjälp hos socialen då. Det var tufft till en början då de ville att mina föräldrar skulle hjälpa. Men de vägra och jag överklaga och tillslut lagom till mitt barn var fött hade jag fått hjälp med en bostad och socialbidrag och en plan för att komma på fötter. Fick hjälp på vägen med en stödperson och började plugga på gymnasie när mitt barn var 1 och kunde börja förskolan. Gick mina 3 år och fick under den tiden hjälp av soc ekonomisk förutom somrarna då jag fick jobba. Efter skolan fick jag jobb som frisör, hittade mig en bra pojkvän, köpte en lägenhet med han, tog körkort, köpte bil, fick ett till barn, sålde lägenhet med vinst och köpte större och totalrenoverade den och väntar nu min tredje bebbe och är lyckligare än någonsin. Jag är 24 år nu. Allt händer av en anledning och det kommer att lösa sig. Vill du behålla ditt barn så kämpa för det och visa att du vill, du kan! Tro på dig själv! Och framförallt visa världen att du kommer vara den bästa och tryggaste mamman för ditt barn. Ett första barn är nytt och läskigt vare sig du är 17-27-37 år..man lär sig. Du klarar det om du vill klara det <3
Och det gör man genom att sticka in en nål i bebisens huvud och suga ut hjärnan? Vilken fallen värld vi lever i.
Detta är vad tråden handlar om:
Jag tror inte personen som startade tråden ville höra dina åsikter om abort, hon ville förmodligen ha stöd. Att ta bort en liten cellklump som inte vet av denna värld, eller att lägga barn till jorden som kanske inte ens har förutsättningar att få ett bra liv? För mig är valet GANSKA enkelt. Det lilla embryot som aborteras tar garanterat inte illa upp. Du får ha din åsikt om abort men sluta försöka trycka den över andra och ge kvinnor skuldkänslor. Ingen ska behöva gå igenom en graviditet/förlossning mot sin vilja.
Men som sagt. Tråden handlade ju inte om det. Jag hoppas "Jasseking" du får allt stöd som du behöver oavsett om du väljer att göra abort eller behålla <3 Om du verkligen vill ha ditt barn så gäller det att satsa hela ditt hjärta på att ge barnet ett bra liv. Och det tror jag nog du kan.
Hur går det TS?
Vilken jobbig vändning tråden tog.