• Anonym (O)

    Nertryckt

    Anonym (Ledsen) skrev 2015-05-22 07:13:06 följande:

    Vi har varit tillsammans i 15 år och har tre barn. Jag har varit deprimerad väldigt länge då jag har varit arbetslös i 10 år iofs så har jag varit gravid och föräldraledig på den tiden också. Men för ett par år sedan så talade jag om hemma att jag är deprimerad och får till svar "är alla arbetslösa deprimerade" sen var det inget som togs upp mer!
    Sen så fick jag ett jobb förra året där jag och två av mina kollegor blev trakasserade av en annan. Detta gjorde att en sjukskrev sig efter två veckor och efter ett par mån så blev den andra förflyttad men jag fick vara kvar.
    Detta har gjort mer och mer att jag inte har orkat göra så mycket hemma. Jag kom hem och berättade hur jag hade det på dagarna men det var mest hummande.

    För ett tag sedan så hade vi värsta bråket där när han kommer hem och ser att jag städat letar efter något att klaga på och det var så att jag hade stor städat badrummet och glömt att ta bort ludd och damm från avloppsbrunnen och detta gnällde han på. Jag blev jätte ledsen och arg för att istället se att jag hade gjort något så var det bara det man hade missat som det skulle klagas på. Jag blev arg och han ballade ur totalt och började slänga en liten byrå . Sen sprang han ut och kom hem efter ett par timmar. Sa inget till mig utan dan efter när jag är på jobbet får jag ett sms där det står att vi måste reda ut hur vi ska göra med barnen ekonomin och lägenheten. Efter 15 år så gör han slut på sms!!!

    Fick ett par samtal under dagen där folk undrade vad som hänt för då hade han på kvällen skrivit på Facebook att nu var det bara han och barnen. Mig hade han blockat och senare så blockade han alla tjejer som var våra gemensamma kompisar, tog bort min familj mm.

    Han är tvär kall och står och skriker att alla tycker att jag är dum i huvudet och att han hellre gör självmord än är i närheten av mig. Och detta gör han inför våra barn!!!

    Har försökt att prata med honom om hur jobbigt jag har det, i våras så gick en nära anhörig till mig bort med och jag blev ännu mer deprimerad men han har ingen förståelse alls utan tycker bara att jag har varit lat.

    Och ja jag har varit lat, jag har släppat mig upp och fixat frukost och ta barnen till skolan för att sedan åka till jobbet. Jag kommer hem runt 17.30-18 och då har han fått laga mat eftersom han kommer hem tidigare. Men detta har stört honom jätte mycket. Han tycker att jag bara latar mig.
    Eftersom jag tar hand om barnen på morgonen så har jag tyckt att han kan fixa dem på kvällen. Men detta har jag också gjort fel på.
    Men det värsta är att han inte vill prata med mig han vill inte alls se att man är sjuk och att allt rasar runt mig. Han väljer att lämna mig när jag har det som jobbigast och dessutom trycker ner och hånar mig inför barnen. Jag vet inte vad jag ska göra. Är helt slut och så ska jag orka ta hand om barnen själv, klara mig själv och barnen på en piss lön.
    Jag bryter ihop snart!!!        


     

     
    Först arbetslös i 10 år, sen sjukskriver du dig efter 2 veckor på nya jobbet. Jag tycker din man varit en hjälte som hållit ut så länge.
Svar på tråden Nertryckt