kan jag Mista delad vårdnad pga av depression
Vårdnaden och umgänget är två helt skilda saker. Det gemensamma är att båda frågorna ska avgöras med barnets, inte föräldrarnas, bästa för ögonen..
När det gäller vårdnaden så ses gemensam vårdnad ofta som det bästa för barnet att föräldrarna fortsätter ha gemensam vårdnad, så länge samarbetet mellan föräldrarna fungerar tillfredsställande. Vårdnaden är inte heller superavgörande för ens möjlighet att vara förälder så att säga. Vårdnad handlar "enbart" om vem som har det juridiska ansvaret för barnet, exempelvis vem som ska skriva på papper från skolan, sjukvård, passansökan och så vidare. Självklart kan det vara viktiga saker ändå så klart och för det allra mest funkar det ju bra med delad vårdnad så länge ingen aktivt försöker förstöra samarbetet eller om det exempelvis förekommit våld/övergrepp inom familjen som gör det svårt att ha tillit.
Umgänget däremot handlar om möjligheten att umgås med och aktivt ha hand om barnet. Det är här det kommer in med "varannan vecka", boende osv. Även här ska frågan avgöras med barnets bästa för ögonen. Frågan en får ställa sig är alltså - är det barnets bästa att umgås med dig när du är deprimerad, inte har ork att göra något och är apatisk/avstängd? (Märk väl att jag inte ger något som helst svar på den frågan, eftersom det är så otroligt olika från situation till situation - vissa som är deprimerade kan fortfarande orka med att vara en bra förälder, andra inte. Jag ställer den bara öppen för dig att fundera på..)
Att du däremot sjukskriver dig och börjar medicinera är inte något jag tror att domstolen/socialen kommer att se negativt på, i alla fall inte mer negativt än på att du i dagsläget är deprimerad men inte försöker göra något aktivt åt det.
Så nej, vårdnaden skulle jag säga inte kommer att påverkas av din depression, så länge inte pappan får det till att samarbetet är helt omöjligt på grund av din depression då du aldrig kommer att skriva på papper eller så. Umgänget är större risk att det kommer att påverkas, men jag tror inte heller att den risken är överhängande.
Och till dig som skuldbelägger TS för att hen inte gjort något åt sin depression - har du själv lidit av depression någon gång? Om inte - skäms för fasen för att uttala dig så när du inte vet hur det är! Om du har det - skäms för fasen ännu mer, då borde du helt klart veta hur svårt det kan vara att ta tag i ens de enklaste sakerna, trots att en så sjukt väl vet vad en borde göra. När jag var som värst var det fan en seger varenda dag jag tog mig ur sängen, duschade och hade andra underkläder på mig när min sambo kom hem än jag hade dagen innan.