Varför måste jag vara "bonusmamma"?

Risken är väldigt stor. Jag har fått en bild (både från verkligheten och även från det man läser här) att det inte alls är ovanligt att männen innan samboskapet bedyrar och lovar att barnen är deras ansvar och sakta men säkert så flyttas ansvaret över till den nya kvinnan.

Det bästa svaret är väl att träffa honom med barnet och se hur han agerar som pappa och självklart så måste barnet få vara hos sin pappa.

Det du gör är att du ställer orimliga krav, dvs att pappan inte får ha barnet i sitt eget hem.

Ni kan leva som sambos när han inte har sitt barn och särbos när han har sitt barn. I varje fall så länge så att du vekligen ser att han lever upp till vad han säger

Du behöver inte vara "bonus" mamma, barnen har en mamma :) Däremot måste du ju acceptera barnen.. Och att han är ett paket, där dom ingår :) Var deras "vän", så dom inte känner sig ovälkomna!!! Sen är de ju hans ansvar, vill han ha skoj med dom, kan du ha egen tid osv.. Du har varit ärlig, så han vet att du inte kommer vara "barnvakt" mm... Då ser inte jag något problem :) MEN du få inte visa några konstigheter framför barnen, utan var deras vän :)

Väldigt deppigt upplägg om du väljer att bo med en man som har barn men inte engagerar dig. Det är inte kriminellt eller "fel" men ur barnperspektivet knappast nån höjdare. Barn behöver deltagande och intagande vuxna runt sig, iallafall i så nära relationer som partnern till ens förälder är.

Jag tycker mycket om barn, att leva med barn och att arbeta med dem, så jag kan inte sätta mig in i din situation. Kanske kan du fråga dig själv vad du har att erbjuda barnet, och försöka minnas ifall det är något du själv skulle viljat omges av i ditt hem som liten?

Vad lägger du i begreppet "engagera" dig i det här fallet? Menar du enbart känslomässigt eller menar du även praktiskt i vardagen?

Nej vi är sambos. 

Gör slut och sök dig en man utan barn sen tidigare. Samtidigt öppnar det för att barnet får det bättre med någon kvinna som accepterar honom. Att du tar steget är givet då det är du som har issues i frågan. Att pappan är f. ö. en toffel är kanske en annan fråga. Men då är frågan, vad är det som lockar dig med en man som inte ens står upp för sina barn...

Då tycker jag inte ett samboskap er emellan är ett alternativ överhuvudtaget. Det är ingen bra lösning att hans barn enbart ska få träffa honom borta, för att han ska tillgodose ditt behov av ett barnfritt liv. Det är inte sjysst mot barnet.

Men det kan ju uppstå väldigt konstiga situationer.. om din kille har barnen en vecka och det dyker upp en akut kris för honom typ hans mamma blir sjuk eller katastrof på arbetet ,, kan du rycka in som hans bästa vän då eller måste han ringa runt efter någon annan ? Det låter konstigt att bo ihop med barn men ändå inte kunna hjälpa sin partner med det praktiska vardagslivet.

Hur har han tänkt att umgänget med hans barn ska se ut? 

Nej alla är nog hemma, men han sköter allt med barnet själv (blöjbyten, nattning, underhållning etc). 

Har du inte nog hyfs att du inte ens kan vara trevlig mot barnen till mannen du säger du älskar... Då är det dax att gå vidare!!! Min sambo och jag har barn på varsitt håll... Men jag sköter mitt och han sitt... Men det betyder inte att vi inte kan vara trevliga och se till att barnen trivs... Gå vidare!!!!

TS du låter bara konstigare och konstigare.. Ok att du inte vill ha ansvar osv.. Det är helt ok... Men att han inte skulle kunna ha barnen hemma, verkar ju helt sjukt!!! Där har du svaret!!! Nej ni kan inte flytta ihop!!!

Hur gamla barn rör det sig om?

Är det små barn så kan han inte upprätthålla ett umgänge på kvällarna utanför bostaden. Det kommer barnen aldrig att orka.

Är det tonåringar med ett eget liv så kan det fungera.

Men då kan det även fungera att ni bor ihop och han tar hand om barnen, och att dom även kan ta hand om sig själva.

Ts vad är det för oerhört hemskt du varit med om tidigare som fått dig till denna ståndpunkt gällande barn?

I övrigt hoppas jag att Du har vett att säga nej till samboskap även när mannen du hittat är en idiot?!

Usch vilken tråkig, bitter inställning du verkar ha TS. Konstigt vad vissa män står ut med bara för att få vara i ett förhållande.

Han har alltså inget regelbundet umgänge i hemmet med barnet idag?

Så det blir ingen större skillnad för barnet om pappan bor med dig eller inte?

Är avståndet för långt för att han ska kunna flytta in hos dig och sen börja med vv, när han har sitt på det torra sas?

Jag lever med en man som inte har sina barn mer än några veckor på sommaren - jag hade, likt dig, lovat migsjälv att inte göra det här misstaget - och trots att ungarna alltså nästan aldrig är här så cirkulerar hela mitt liv kring dem. Vart jag kan bo, när jag kan ta semester, ekonomi, arbetstider, planer och så vidare - i allt så måste barnen prioriteras, trots att de inte är mer än en prick i utkanten på min radar så styr de mitt liv.

Jag gissar att det kommer bli konflikter, eller så kommer barnen, eller du, att åsidosättas.

Inte värt det.

Särbos kan kanske funka - då är du iaf inte så fast i honom som du blir om ni bor ihop i alla fall.

Ursäkta, men du är en vidrig människa, ts! Stackars, stackars barn säger jag bara. Du är bonusmamma vare sig du vill eller inte så det är bara att välja: gör slut med killen eller gör din plikt! Du är som en barnunge!

Plikt?!