Inlägg från: Agentkia |Visa alla inlägg
  • Agentkia

    Orolig tjej

    Jag tycker att du låter ganska redo. Jag kan säga av egen erfarenhet att du ska bestämma själv. Självklart ska du prata med killen, han kommer alltid få leva med ditt beslut. Om du kan och vill behålla så gör det. Skit i vad folk tycker. Dom ska inte leva med ditt beslut iaf. Jag hade sambo och sonen var planerad. Nu separerade jag och hans pappa ändå när sonen bara var 8 mån. Så oavsett kan det hända att du står där ensam ändå. Nu har sonens pappa halva vårdnaden och kanske blir det då för er med. Killen kanske vill finnas där för sitt barn om du/ni behåller fast ni inte är tillsammans.

    Så även om det kanske inte är riktigt som du tänkt att det ska vara när man blir gravid så kan det bli bra ändå. Lycka till och fundera på hur du vill göra och besluta dig efter det.

  • Agentkia
    Queenheart skrev 2015-05-27 08:44:06 följande:

    Tack för era fina svar!

    Pratat med killen nu och han säger att han är allt annat än redo för ett barn, han har tänkt att åka utomlands i några år och jobba osv så han är ju inte alls redo för detta samtidigt som jag inte kommer ha hjärta till att ta bort det lilla liv som växer i mig :(


    Ja jag kan ju tycka att om man är så otroligt oredo för barn ska man inte ha sex. Framförallt inte oskyddat.

    Förklara för honom att du inte klarar en abort. Att du inte vill riskera att få problem att bli gravid i framtiden. Han måste få vara medveten om var du står. Väljer han ändå att åka så är det hans val. Kan hända att han senare inser att det är hans barn och att han vill vara en pappa och finnas där. Även när man planerat barn och bor ihop är det inte helt enkelt att föreställa sig hur det kommer vara att få barn.

    Men det är ni som bestämmer och det är din kropp så du har det sista ordet. Gör vad som är bäst för er och för dig!
  • Agentkia
    Queenheart skrev 2015-05-27 09:21:53 följande:

    Ett av dom största problemen för honom är att han vet med sig att han kommer känna sig tvingad till att va delaktig i barnet. Hans pappa lämnade hans mamma när han bara va 2 år och han har alltid sagt till sig själv att aldrig bli en frånvarande pappa, att det är hans värsta mardröm. Men att han nu inte är redo. Hade det varit 4 år framåt i tiden och han gjort allt han velat här i livet så hade han varit redo för det sa han. Men samtidigt, jag är redo nu, jag kanske inte är gravid om 4 år, kanske aldrig nånsin blir det igen. Så det handlar egentligen om vem som kommer få må dåligt av detta, han kommer göra det om jag behåller för hans drömmar går i kras, jag kommer må kasst en lång tid efter för att jag tagit bort nånting mot min vilja.

    Känner inte att jag vill förstöra någons liv, men ställer mig frågan: ska jag förstöra mitt eller hans liv? Fruktansvärd känsla


    Hans drömmar om sitt liv går inte i kras för det. Däremot får han ju prioritera annorlunda. Men som sagt. Ni kommer väl mest troligt aldrig skaffa barn tillsammans igen och just det här barnet kommer aldrig mer finnas. Så, tänk om han ångrar sig, han reser och gör allt han vill. Men sen kommer på att barn är det underbara här i livet så kan han aldrig få tillbaka det här. Han kan alltid resa senare. Men ja jag förstår. Det är stora beslut. För er båda.

    Jag hade behållt och gjort det bästa av situationen. Rent krasst kan han ju resa nu fram till du föder.
Svar på tråden Orolig tjej