Vad går först - partnerns känslor eller mitt praktiska resonemang? Om att bo tillfälligt hos sitt ex.

Risken finns ju att han går vidare utan mig ändå och då skulle jag ångra att jag inte sparat en väldig massa pengar bara för att han inte ville det. Jag vill inte vara okänslig, men jag har svårt att förstå varför man måste blanda in känslor i ett rent praktiskt och ekonomiskt arrangemang. Anledningen till att jag skriver är att jag vill försöka förstå varför han känner som han gör, men jag behöver mer konkreta argument än vad han har gett mig.

Risken finns ju att han går vidare utan mig ändå och då skulle jag ångra att jag inte sparat en väldig massa pengar bara för att han inte ville det. Jag vill inte vara okänslig, men jag har svårt att förstå varför man måste blanda in känslor i ett rent praktiskt och ekonomiskt arrangemang. Anledningen till att jag skriver är att jag vill försöka förstå varför han känner som han gör, men jag behöver mer konkreta argument än vad han har gett mig.

Ja, jag har problem med empatin, men jag har också en hög grad av självinsikt. Jag har lärt mig ungefär hur andra människor normalt reagerar på saker och därför vet jag att hans reaktion inte är ovanlig på något sätt. Mitt problem är att jag inte förstår varför. Om han åtminstone kunde säga att han oroade sig för att jag skulle vara otrogen; det hade jag kunnat förstå, även om det hade betytt att han inte litade på mig. Men nu säger han ju att han inte är orolig för det. Varför är det då ett problem?

Förstår ditt resonemang till fullo och skulle aldrig orka lägga mer tid på en sådan kille.

Jag förstår TS helt och hade valt att fråga exet. 
Ur barnets synvinkel är det väl dessutom tryggast och mest praktiskt att få fortsätta bo i ett av sina riktiga hem istället för att bo i en "flyttkartong" i tre månader om möjligheten finns. 

 

Ultimata att inte ha barnet alls på 3 månader? 
Aldrig i livet! 

Det känns skönt att jag åtminstone inte är helt ensam om att resonera som jag gör. Jag tror att det handlar om huruvida man är mer praktiskt eller mer känslomässigt lagd, om man resonerar främst med hjärtat eller hjärnan. Jag är absolut inte helt utan känslor. Jag har bara för vana att lägga dem åt sidan när jag resonerar.

Man kan ju vända på det, varför ska inte killen ta hänsyn till vad som är bäst rent praktiskt i en situation? Särskilt när han inte har något annat skäl än att det är "olämpligt"?

Jag tycker det känns märkligt om det bara ska tas hänsyn till en grundlös känsla av, ja, svartsjuka? 

Du avgör vad som är viktigast för dig. Att spara pengar eller att ta hänsyn till hans känslor.